Ja, det är intressant. Jag är ingen lingvist eller speciellt språkbegåvad utan har väl mer eller mindre lärt mig de fåtal språk jag kan genom att lyssna dvs den naturliga vägen men jag blev typ tvingad att lära mig Kanji som liten och det är jag tacksam över idag. Såhär hade jag snackat om jag vore bland vänner: 九州弁のことはホンマに知らへんねんけど、響きがめっちゃ面白いねん。

Hade jag dessutom lagt på riktigt bred jävla Osaka/Kobe-speed hade nog inte ens en Kyoto-bo fattat vad jag sa.

Tror inte heller jag fattat någon skillnad. Eller, jag hade garanterat inte fattat någon skillnad. Det är rätt komiskt då många som lär sig Japanska som vuxna verkar ha bättre koll på språket än vanliga Japaner...Eller, inte så konstigt kanske då modersmål kommer ju naturligt men ja, det är rätt kul att kolla på TV när det kommer utlänningar och så helt plötsligt snackar de flytande Japanska...man blir lite ställd.

Men är det inte jobbigt? Typ om du har bott i Japan i flera år och pratar språket flytande, men ändå är ju landet så etniskt homogent och bor man på ett litet ställe så (kanske är fördomsfull) måste du väl få mycket ignoranta frågor eller kommentarer? På mig syns det ju inte rent visuellt då jag smälter in i mängden men när jag är i Sverige och i synnerhet i Stockholm och större städer med mycket turister så har folk på senare år börjat snacka Engelska med mig hahahahaa. Sjukt roligt typ "Öh jag var här innan du föddes ungjävel"

Isch, jo det kommer man ihåg.

Bordsskick är dock alltid något jag varit mest orolig för när jag besökt både Kina och Japan, jag vet att det inte är så men man känner sig som en atypisk barbar som folk förväntar sig ska börja glufsa i sig maten med nävarna som hjälpmedel när en pinne inte hjälper till. Det avhjälptes genom två visiter i Japan men återkom i Kina när man åt på småställen och folk faktiskt tittade på en som om man var årets show.

Så jag har komplex för det, tänker hela tiden "får inte se ut som en barbar, får inte se ut som en barbar, får inte se ut som en barbar" så när någon (vem som helst, även ortsbor) påpekar "ät som det passar" så åker taggarna ut "Bete dig som folk för fan!" och om lokalbor säger det blir jag misstänksam "Visa oss ditt exotiska barbari så vi kan berätta om det för våra barn och kollegor." ungefär som om när man köper tröjor med kanjitecken på. Hur vet jag att det står "vad nu än lappen säger att det står" och inte "Jag är en stor, korkad utlänning."

Snarare än jobbigt är det kanske en smula enerverande, men jag har lagt märke till att om de hört en tala så avstår de från de där typiska 日本語お上手ですね kommentarerna och blir genast mer konkreta i sitt omdöme. Jobbigast är de som inte kan engelska men ändå insisterar på att försöka komma åt en gratislektion. ご免よ、英語圏外の者でござる och det brukar få tyst på dem omedelbart. Det jag finner intressant numera är att 日本語お上手ですね först dyker upp när jag gör ett misstag. Det är som om det var en lättnad för dem att det faktiskt visade sig vara en gaijin.

Haha. Den var rolig. Coco Ichi #10 har du uppenbarligen aldrig provat. Numer går skalan på officiella menyn enbart upp till 5, så det har blivit lite av en ad-hoc beställning.


"Indiska"-kedjor däremot är rätt svaga och blaskiga generellt sett. Vill du ha riktig indiskt mat så skippa kedjorna.


Jag har rest runt i sydostasien, ätit riktig curry i Indien, och provat det mesta på plats i Korea.
Att hitta riktig stark mat i Japan är svårt. Det mesta är anpassat till Japaner som inte generellt sett inte är jättemycket för det starka köket.

Det finns några undantag givetvis, men normen för stark mat i Japan jämfört med andra sydostasiatiska länder samt norra Kina är inte jämförbar.

*facepalm* Jag vet precis hur systemet fungerar på CoCo Ichi och jag har ätit 10 de få gånger jag har besökt stället (jag kom runt kravet på att man måste äta först 5, sedan 6, osv). Nej, jag tyckte inte att det var speciellt starkt. På mitt lokala Abashi-ställe känner de till mig och ger mig precis den styrka jag vill ha. Om de nu klassificeras som "riktig" indisk mat eller kan jag inte svara på då jag aldrig har varit i indien, men jag känner ingen skillnad mot maten där och maten i standalone-restauranter. Det är gott, starkt och billigt, vad mer vill man ha?



ホンマ hade jag inte sagt, och motsvarigheten här är det bara äldre som använder ホンナゴテ Annars 知らん, めっちゃ-> バリ, ねん .> とよ



Indeed, det har jag märkt många gånger, men jag tycker inte att det är begränsat till just kunskap om japanska språket, utan rent allmänt kunskap om diverse saker som inte hör till ens specialområde. Jag vill inte låta nedlåtande på något sätt nu, men jag tycker att folk i Europa genrellt sett är mer allmänbildade, med lite kunskaper lite här och där, lite lingvistik, lite biologi, lite medicin, lite kemi, lite politik etc, medan japaner bara tycks fokusera på det de utbildar sig till (något som de dock sedan kan väldigt bra). Jag vet inte om det är något som ni andra har noterat? :s



Skall jag vara ärlig så föredrar jag de ställen i Japan som inte är så vana vid utlänningar, folk där tycks generellt sett vara mer öppna och trevliga. Åker man till Kyoto tex så märker man direkt hur trötta lokalbona verkar vara på utlänningar där. Jag minns tex en gång när jag åkte taxi med min fru (hel-Japan, född och uppvuxen där) och två svenska vänner, taxi-chuaffören började snacka skit om Européer med min fru nästan så fort vi hade sattit oss i bilen. Det var nog också den enda gången jag har varit med om något sådant på ett öppet sätt.

Mycket ignoranta frågor får man, ja, men det är också svårt att döma folk för. Så länge de är trevliga och iaf inte öppet går runt och nedvärderar en, så är det okej. Någonting som kan vara väldigt frustrerande är dock när de av princip antar att man inte kan någon Japanska, och det här har jag återigen märkt av mer på turist-täta ställen. Tex kan det vara vid incheckning vid ett hotell, jag går fram och börjar prata på Japanska, och när det blir personalens tur att svara så vänder hon sig 90 grader med sidan mot mig, tittar på min fru och pratar (haha, det måste vara så det känns att vara kvinna i patriarkala samhällen...). Det har också hänt ett par gånger att personen tycks få någon form av blackout och helt enkelt bara inte lyssnar på en, tex var jag i en affär en gång, gick till kassan och frågade om någonting, personen var helt tyst och sade sedan "no- ingrishu" varpå hennes kollega som stod bredvid slog till henne lite lätt och sade "han pratar Japanska" och hjälpte mig sedan direkt med det jag ville ha...

Lyckligtvis är det här dock väldigt sällan förekommande, dock lika frustrerande varje gång. Är man bara tydlig med att man kan japanska från första interaktionen blir det oftast bra. Jag lär ju dock aldrig accepteras som Japan, även om jag skulle skaffa medborgarskap och allting, men det gör inte så mycket egentligen. Jag är en person som älskar att resa och kan inte stanna för länge på samma ställe ändå, så det är bara bra om jag inte riktigt känner mig "hemma" där jag bor...

Intressant att folk börjar prata engelska med dig i Sverige :s Jag menar, vi är så etniskt blandade i Sverige att man ju inte kan förutsätta utifrån utseende att personen inte kan svenska...

Det där med att de vänder sig mot frugan har hänt mig också. Då talar jag om för dem på skarpen att det inte är hon som är kunden utan jag. Föredrar de att jag talar med chefen? Underverk sker.

Tack för ett väldigt uttömmande och ärligt svar. Det var mycket intressant att läsa.
Jag har en vän just i Kyoto som är vit och kommer från Kroatien, och han pratar även japanska flytande och är gift med en japanska. Det han säger är jobbigast är trots allt att folk hela tiden antar att han inte kan japanska utan att oavsett om han kan japanska eller inte så utgår folk ifrån att han inte kan det, och även vid vissa tillfällen har de ignorerat hans japanska så som du också nämner fast då liksom fortsatt att prata engelska med honom och ignorerar att han faktiskt talar språket mer eller mindre flytande.

Det är något jag tycker är jävligt ignorant och även om du kanske inte uppfattar det som jobbigt så hade jag fan gjort det. Eller ja, du vet ju själv den japanska mentaliteten vid det här laget antar jag och för mig som är uppvuxen i Sverige så är det ju liksom ... jag fattar båda sidor men mentalt står jag på den svenska sidan rent personligt och min fru brukar ofta typ fråga vad fan jag håller på med bara för att jag inte är tillräckligt 丁寧 vid vissa sociala sammanhang...vilket ofta innebär att jag inte tänker mig för utan ibland vill jag bara vråla "私は部落..."Följt av att frugan blir helt jävla galen hahahahaahhahaa. När vi var yngre och dejtade så kunde jag ställa mig upp och sjunga svenska visor typ Evert Taube högt som fan eller bara typ slå mig på bröstet och vråla som en apa bara för att jag vet att folk kommer att glo och tycka att jag måste vara sjuk i huvet. Men för mig blev det liksom ett sätt att bryta tabun, ... typ ställa folk mot väggen och ställa kulturellt olämpliga frågor är också något jag gjorde när jag var tonåring...typ hade flickvänner och kunde krama dem på öppen gata och säga att jag älskade dessa på japanska då och ja, du fattar ju själv hur hon reagerade men det är lite twillight zone att vara uppväxt i Sverige men ändå måste jag vara japan i Japan för att jag råkar vara född här. Barnsligt beteende absolut men ändå sjukt roligt när man var yngre. Missförstå mig rätt liksom, jag älskar mitt land men jag är inte dess slav.

Tror dessutom också att i större städer så är det nog jobbigare att leva under längre tider när det kommer till Japan om man är vit eller ja, tillhör en annan genetisk komposition eller vad fan jag ska säga. Ignoransen kanske är större i småstäder men den är ofta antagligen jävligt mycket mer oskyldig och inget illa menad än i storstäder då folk säkert kan vara rena rasister. En vän berättade att han blev bemött av en kvinna i en affär som inte kunde engelska och hon knäppte händerna och höll dem över huvudet när hon sa det...varför vet jag inte men det lät roligt och kanske visar på just oskyldigheten i att det kanske finns en viss ignorans men den är i så fall ofta omedveten, även om det såklart finns riktiga jävla xenofober överallt.

I Sverige. Alltså, Asiater tillhör(de?) ju den typ minsta minoriteten eller har så gjort under majoriteten när jag växte upp och då vi dessutom sköter oss tämligen väl och integreras i samhället så gör vi helt enkelt inte så mycket väsen av oss.

Detta är bara min teori men jag tror att anledningen till att folk börjat prata engelska med mig i större städer är helt enkelt att en större influx av kineser har börjat komma de senaste tio åren eller så...inte bara som turister men även som diaspora. Jag har inget emot kineser egentligen men jag tror att min teori borde stämma då jag mer och mer hör kinesiska när jag stöter på andra Asiater i Stockholm eller så. Även Mongoler verkar ha flyttat in ute i förorterna + alla Thailändare som ynglar av sig som maskiner och vi har helt enkelt en helt annan asiatisk komposition än vad vi hade för bara tio år sedan...Inget illa om Thailändare dock men ja, Svenskar är generellt allmänbildade som du nämner men skulle jag ljuga och säga att jag var från Thailand så skulle nog majoriteten av sveriges folk tro mig, av ren ovana...Min fru brukar alltid säga (De där människorna är svenskar/nordbor) bara för att de råkar vara längre än genomsnittlige vita turisten i Japan, och ofta så frågar hon om jag inte vill snacka med dem, ... liksom, vafan skulle jag vilja göra det för när majoriteten av de jag frågat genom åren har varit spanjorer? HAahahaA lite samma sak där faktiskt.

Det komiska är att när "vi" eller ja, Japaner ska vara kultiverade så går de på västerländska ställen och dricker vin...typ...Nej men du fattar vad jag menar. Vet en anekdot från Titanic (inte filmen, på riktigt) att någon kvinna skrivit dagbok att förutom kriminella Irländare så var det även "Illaluktande Japaneser på båten" haha, liksom, förvisso över hundra år sedan men visar ändå lite på hur mentaliteten kan förändras då jag faktiskt personligen kan tycka att pinnar är ett mer primitivt sätt att äta på än att använda kniv och gaffel...Men självklart är det så att det är uppskattat att folk tar seden dit man kommer än tvärtom.

Jag tror mycket av det komplexet du nämner också existerar i Japaner som åker utomlands. Exempelvis vet jag en vän som var i England och studerade engelska. Med mig och andra vänner inom "cirkeln" så kan hon prata engelska med de av oss som också kan det, medan om hon möter en Engelsman så blir hon förvandlad till sten och får inte ur sig ett ord...Liksom, sådana komplex är faktiskt väldigt stora i Japan och inte alls ovanliga. Inte minst bland fullvuxna män så för den sakens skull så tycker jag du borde göra dig en tjänst och slappna av då Japaner antagligen känner ett ännu större komplex inför vad du beskriver som en "stor och korkad utlänning"

Hej, mitt svar var delvis till dig också men du har ju samma namn nästan som bjornebarn så jag blandade ihop er. Sorry. Jag trodde du citerade dig själv i ditt inlägg om Svenska Dialektmysterier, d.v.s jag trodde du snackade med dig själv haha.

Men ja så är det ju faktiskt, att de blir som en lättnad då det ändå blir bekräftat för dem att du är en "gaijin" och då vet de liksom mer hur de ska förhålla sig. Stelt och kollektivistiskt är bara förnamnet så fattar helt klart att du finner detta kulturella fenomen intressant även om jag kan tycka att det egentligen bara speglar den just kollektivistiska japanska mentaliteten aka "världen är statisk" osv osv. Tyvärr måste jag ändå säga. Kan dock ge underlag till komiska situationer om man nu är på humör att sätta folk på prov hehe.

Jag kan själv bli förundrad över hur pass väl talad japanska många utlänningar som bott i Japan talar. Alltså inte för att jag räknar in mig själv bland det så kallade "kollektivet" jag nämnde ovan då jag är uppväxt i Sverige, men när det kommer en utlänning och pratar flytande japanska så blir jag mest bara typ...tyst och undrar hur fan han/hon lyckades? Åtminstone i några sekunder innan jag återfått medvetandet.

Jo det har jag hört också, Japaner som kan engelska men har svårt för konversationer för de är livrädda att säga nåt felaktigt, som när man som västerlänning försöker sig på ett par japanska fraser och är rädd för att det ska bli helt fel (en historia jag hört var en missionär som blandade ihop Kame och Kami och antog folk dyrkade gudar som bodde i floden när de berättade att det inte fanns bara en "kame" utan flera stycken vid floden ).

Jo, man får nog lära sig slappna av mer emellanåt, man är ju ändå på besök/semester. Det ska inte vara en pärs att besöka ett annat land

Lustigt att du nämner pinnar som mer "primitivt", har alltid tyckt att det är mer civiliserat med just pinnar för maten måste ju anpassas vid tillagning och förberedelse så den ätas på ett praktiskt sätt medan det man äter med kniv & gaffel kan vara "vad som". Har nog också sett det som en "kulturell skillnad" inte att någonting är mer primitivt utan att båda sätten är civiliserade på sitt sätt men "olika". Som när västerlänningar på besök i det gamla Japan frågade "Varför skriver ni inte som vi gör, från vänster till höger?" och får svaret "Varför skriver ni inte som vi gör? Människan börjar ju vid huvudet och slutar vid fötterna. Varför ska inte skriften vara likvärdig?"

Antar att om du vuxit upp i Sverige så är din japanska lite "gammalmodig" och att du kanske även begår en del grammatiska egenheter. Inte helt familjär med alla 流行語 och så där. Hur reagerar de då på dig och ditt språk?

Jag bor i Tokyo sedan tre veckor. Jag är fascinerad över hur civiliserat allt är. Det kan vara knäpptyst på tåget under rusningstrafiken. Folk är väldigt artiga. Jag blir positivt särbehandlad bara för att jag är utlänning. Jag har fått gratis mat, gratis öl men också att Seibu gick in och betalade en taxiresa efter att jag hade råkat missa sista tåget på kvällen. Summan blev 6330¥ som de bekostade. Jag fick ge taxichauffören ett dokument från Seibu om att de står för kostnaden.