Jag brukade skämta med min morsa och säga "Nu ska vi åka till "ursäkta att jag finns" landet" när jag var yngre, vilket kanske speglar delar av hur det japanska samhället ser ut. Det är väldigt mycket artighet och respekt utåt men oavsett hur f-d up saker och ting är så får de absolut inte se ut att vara det, resten är totalt sekundärt hahaha. Menar inte att allt sker bakom ryggen på en men jämfört med Sverige så är det lite mer ytligt här även om jag kan känna att just vänskapsbanden och liknande är starkare då när man trots allt blivit inbjuden i "cirkeln" så är det ingenting som man bara tar för givet utan då är det äkta vänskap och ingenting annat.

Dock är det ju stor skillnad på att turista i landet och att bo här. Alltså, väldigt många sociala koder och spelregler gäller ju inte turister och det är ibland som natt och dag att jämföra hur vissa Europeer som bott här i flera år kan beskriva landet medan hur vissa som turistar här beskriver det. Det är ändå så pass stora skillnader då landet är så pass etniskt homogent och att komma in i någon slags form av gemenskap om man inte har genetiska band i form av släkt eller liknande från början så måste man mer eller mindre gifta in sig i landet för att kunna något sånär bli en del av gemenskapen men som du märker på andra skribenter som bott i Japan under flera år så upplever de många situationer som rätt jobbiga eller frustrerande trots att de spenderat så lång tid i landet,.. långtifrån alla såklart men det räcker med att googla på ämnet så finns det tusentals exempel.

Ur ett evolutionärt perspektiv där människan utvecklats mentalt och lyckas uppfinna olika sorters saker som gör det bekvämare för oss att leva är ju kanske något som slår tillbaka mot en i form av att vi helt enkelt blivit för bekväma och då kanske just gaffeln vilken man kan sätta i vad som helst, kan få utgöra ett exempel. Vad vet jag. Men absolut så är det väl kanske inte direkt frågan om vad som är mer primitivt än det andra, då det är som du säger att båda sätten att äta på är civilicerade fast med sina egna unika särdrag och det är ju trots allt bara intressant med kulturell mångfald (nu syftar jag inte på multikulturella inslag på en och samma plats utan helt enkelt att vi som människor lyckas uppnå och skapa många innovationer som fyller liknande syften men som många är unika för just sin plats på jorden och det om något är ju skönhet).




Ja alltså min japanska är väl om något kanske lite mer "statisk" eller "formell" än vad den är för de flesta då jag ofta behöver växla om mentaliteten, vilket kunde vara ett problem när jag var yngre, men idag är det ingenting som påverkar men då japanska varit språket vi snackat hemma även i Sverige i familjen samt med föräldrars umgänge etc så har det heller inte direkt resulterat i någon språklig förlust direkt, utan snarare kulturell förlust kanske man kan säga och där är ju just 流行語 något som gör sig påmint då jag är uppvuxen i Sverige och helt enkelt inte ägnat mitt liv åt att hänga med i vad som händer i Japan haha så det är klart att det ibland kan uppstå förvirrande situationer, helt klart.

Däremot blir jag inte bemött annorlunda än någon annan. Finns liksom ingen anledning till att jag skulle bli det. Åtminstone inte pga att jag är uppvuxen i Sverige. Säger jag det inte rakt ut så är det ändå ingen i det publika som lägger märke till det. Dock om jag har längre konversationer av mer personlig karaktär så är det givetvis så att jag brukar tala om att jag är uppväxt i Sverige och då blir folk mest intresserade då Sverige är så pass litet och den japanska diasporan i Sverige är tämligen liten jämfört med typ allt. Blir jag bemött annorlunda är det i så fall pga min mentalitet och personlighet vilket just bygger kring det kulturella men på ett individuellt plan så blir man väl bemött olika oavsett om det är i Sverige eller i Japan så jag antar att landet i sig inte direkt är en avgörande faktor. Vänner och familj (på frugans sida då förstår såklart att jag är uppväxt i Sverige osv och att jag inte alltid har samma mentalitet som gemene man, men överlag var det mer ett problem när jag var yngre då jag alltid haft svårt att tygla mitt humör och ibland hamnade jag i bråk, men det gjorde jag i Sverige också men i Japan var kanske kulturella krockar en mer bidragande orsak, åtminstone var det så för mig då jag var yngre.

Har väl haft "turen" att växa upp i Sverige kanske man kan säga. Hade jag varit uppvuxen i exempelvis Brasilien som 日系人 hade det säkert varit mångfaldigt många gånger jobbigare, men de har å andra sidan skapat mycket av sina egna problem själva och även om jag tycker att det är fel med diskriminering så kan jag till en viss del förstå att folk helt enkelt inte känner alltför överdriven tilltro till dessa individer men mycket av det är ju pga internet och media men ja...Det är ju som det är.

De enda gångerna det egentligen kommer på tal rent casual är när jag är på besök i andra delar av landet då folk hör att man inte är från trakten och helt enkelt kanske frågar av ren nyfikenhet var man kommer ifrån, men det är väl ungefär på den nivån jag blir bemött. Dock minns jag en gång i Hokkaido att jag stötte på en gammal gubbe som hade en affär och vi började snacka lite och kom in på att jag var uppvuxen i Sverige. Fem minuter senare frågade han "Hur var det att växa upp i Kanada då?" hahaha.

Då var resan bokad, 5:e till 19:e september bär det av till Tokyo

För att spara in på pengar bokade jag in oss på kapselhotell. Jag är nästan villig att ligga på hård betong för att ha någonstans att sova för 160 kr natten, men funkar det bra att sova i kapselhotell såpass länge, utan att man blir galen? Lär knappast spendera mycket tid på hotellet alls utan vara i rörelse i princip hela tiden, så sak samma egentligen så länge man har en madrass att ligga på.

Vi kommer att bo i ett område som heter Taito, där närmsta tunnelbanestation är Okachimachi vilket inte verkar vara sååååå farligt långt ifrån Sinjuku och Shibuya. Är det hyfsat nära andra intressanta platser också? The Nell Uemo Okachimachi heter hotellet.

Det är fri avbokning fram tills dagen innan, så om det skulle vara ett helt värdelöst område att bo i kan vi gott ändra, men det hotellet verkar ha fått väldigt fina betyg

Fran Okachimachi ar det gangavstand till Akihabara, Asakusa och Ueno om det nu ar nagot bra. Inte att det ar pa nagot speciellt sett langt till varken Shibuya och Shinjuku, men jag undrar om nog inte de stationer ar sa langt ifran Okachimachi du kan komma pa Yamanote-linjen. Det gar aven att ta Ginza-linjen mellan Okachimachi och Shibuya.

Det ligger for ovrigt en mangd smabutiker som ar ganska trevliga under jarnvagen inte langt ifran Okachimachi-stationen. Vid samma station finns aven en Montbell-butik om du ar friluftsintresserad. Ar du intresserad av parlor (ej dyra sadana) sa gar det att promenera till Asakusabashi fran Okachimachi.

Akibahara är ju ett måste, eftersom att både jag och min kompis gillar spel (om än bara jag som gillar japanska egentligen), och elektronik.

När du säger att det är långt fast ändå inte, vad pratar vi? Jag var i New York för 2 år sedan och åkte tunnelbana i en timme för att komma till Coney Island, vilket inte var några problem alls. Så är det kortare än det kommer det verkligen inte vara några problem att ta sig dit, tidsmässigt.

Nej, det ar inte pa nagot sett langt borta. Det visade sig att jag hade faktiskt helt ratt. Till Shibuya tvittar det mer eller mindre om du aker yttervarv (medsols) eller innervarv (motsols), 30 min. Till Shinjuku ar det dock narmare, eller rattare sagt snabbare att aka innervarv/motsols. Yamanote-linjen ar som du kanske vet en ringlinje.

Är det så att du vill pressa priserna så är det bättre att leta efter en 漫画喫茶 (Manga kissa), eller kort och gott ett internet-café med små kuber man sitter/ligger i. Samtliga har manga du kan läsa gratis men de flesta som sover där gör det bara för att det är billigt + att du får en dator med internet. Finns kuber utan dator och enbart en liten kub att sova i. Är det absolut billigaste stället att sova på. Men kapsel-hotell är antagligen mer bekvämt.

Nja, riktigt så mycket ska vi nog inte snåla
Kapselhotellet jag bokade igår blir bra. Bekvämligheten ser ok ut, var mest bara utifall man blev galen av att ligga i ett så trångt utrymme så länge. Sen kan man iofs se det som en exotisk upplevelse efterosm det är så typiskt japanskt

Skall det tolkas som att bägge föräldrarna är Yamatojin?
Det vanligaste är väl att mor är det men far kommer från svearnas rike.
Beroende på DNA fördelning händer det ju att alla svenskar tycker att man ser japansk ut, men att alla japaner tycker att man påminner om en gaijin. Och det måste i längden bli tyngande, att man känner sig rotlös, inte fullt ut accepterad.

På Okinawa är det rätt gott om barn vars far var eller är militär, men när ny kommendering kommer så skiter han i sitt ansvar och pyser eftersom hans identitet enligt försvarsstyrkorna är nationell säkerhetsfråga och inte kan lämnas ut. Många rotlösa barn där vars mödrar sprider galla över farsan (inte oberättigat) men de inser inte riktigt de psykologiska konsekvenserna av det eftersom barnet ju till hälften är den del av sin far och tar till sig av all den kritiken.

Vad de inte skriver ut i sin reklam är att en tredjedel av klientelet är salaryman som missat sista tåget för att han rumlat runt för mycket. Efter midnatt väller de in berusade, skräniga och spritindränkta, alkohol och svett är inte precis parfym. Sover du där, se till att du somnat före elva och hoppas att du sover tungt.

Inget DNA från vare sig far eller mors sida kommer ifrån Svea, Göta eller Venders rike utan är så långt jag vet (minst fem generationer) tillbaka just Yamatojin. Min far skickades på uppdrag av sin arbetsgivare till Sverige på 80-talet och vi följde helt enkelt med. Så visst, en viss "rotlöshet" kanske existerar inom mig, vad vet jag, men det beror nog i så fall på hur det var att växa upp i Sverige som asiat på 80-talet och framåt snarare än något genetiskt.

Det vanligaste är nog att folk är antingen som mig, heljapan men med förälder som blivit förlagd att jobba utomlands, alternativt andra och tredje-generationens japaner som flyttat utomlands. Finns många i Brasilien och på andra ställen lite var som. Bland annat i Dusseldorf där majoriteten är heljapaner som jobbar för japanska företag..Så det där är nog rätt blandat i vad som är "vanligast" och i ärlighetens namn så vad spelar det för roll?

Kan inte tala för hur halvjapaner känner sig då jag inte är en av dem, men jag kan däremot säga att det måste vara jävligt tufft för dem i Japan och att just rotlösheten du nämner är något som gör sig påmint i synnerhet när det kommer till identitet och hur de vill förhålla sig. Vet vissa som det gått åt helvete för, tyvärr, men likväl som den japanska kulturen bär ett ansvar så måste det inte behöva gå åt helvete. Det är såklart individuellt även om halvjapaner säkerligen löper en större risk att känna utanförskap och liknande medan vissa är helt okej i sin identitet, pluggar och skaffar sig en bra utbildning osv osv.

Finns mycket förutfattade meningar från västerlänningar om Japan och i ärlighetens namn är det rätt tröttsamt att höra. Liksom, är det någon tävling i att kvala in som mest Japan eller? För mig har det aldrig legat någon som helst prestige i att jag genetiskt sett är heljapan utan hade säkert många ggr när jag vuxit upp önskat att jag bara var en vanlig svenne.

Vill även tillägga att de flesta fördomarna jag syftar på när det kommer till västerlänningar är inte från vanliga turister som är här på besök eller folk man bara träffar och berättar att man är japan, utan just ifrån de västerlänningar som flyttat hit, gift sig, och gett sig fan på att få en plats i samhället då det alltid varit stora drömmen att leva och bo i Japan men när de inser att det kanske inte är så lätt så verkar många bli förbittrade och vända taggarna utåt...Gvetvis inte alla och skulle aldrig få för mig att döma ut en hel "ras" bara för vad vissa individer gör i rättshaverismens namn.

Du kvalar således in i gruppen kikoku shijo? Men som jag förstått det har du haft hela din utbildning i Sverige. Det är nog ovanligare än du tror. Japanska mödrar vill ju att deras glyttar skall utexamineras från Todai, i nödfall accepterar de kanske Kyodai. Men det kan naturligtvis också bero lite på var du har dina rötter i Japan. Det kan inte vara lätt för dig när du diskuterar Sverige med dina japanska polare, kunskaperna är inte precis lysande. Men förvisso är inte heller svenskarnas kunskaper om Japan något att hänga i julgranen.



Du har helt rätt i att det inte spelar någon roll. Men din erfarenhet är ju trots allt lite unik och i det unika försöker vi ofta finna lärdom till något nytt. Min fråga grundade sig på att haafu i Japan ofta känner utanförskap då det är deras andra halva som dominerar i japanernas ögon.



Joo, en del lyckas slå igenom som gaitare, men det är en hård tillvaro med snäva moraliska ramar (se Becky) utan tillstymmelse till en egen privat sfär. Du har ju vuxit upp i ett samhälle som med japanska ögon anses som slappt och ansvarslöst och ett utbildningssystem som gynnar de imbecilla och lata. Men dina kompisar i Japan är kanske mindre medvetna om den bilden av Sverige. Och det är väl först på senare tid den börjat komma fram.



Men du har väl även träffat västerlänningar som varit länge i Japan? Är deras bild också färgad av förutfattade meningar? Eller nyanseras den av deras vistelse där. De flesta lär sig ju inte språket, även om det blir bättre och bättre bland ungdomar som åker dit, och det måste ju rimligen bli ett hinder för deras förmåga att ta till sig information och kunskap.

Skulle nästan vilja påstå att västerlänningar är de som är mest fördomsfulla. Inte generellt sett då majoriteten är turister, men de som valt att stanna kvar, och jobbar som engelsklärare eller något annat, typ gifter sig med en japanska och ger sig fan på att få en plats i samhället och när de inser att det inte går att uppnå på samma sätt som om man vore inföding så verkar många bli extremt stötta av frågor som typ "vilket land kommer du ifrån då?"...Jag kan förstå det, men har man valt att bosätta sig i ett så pass etniskt homogent land så får man också leva med dessa förutsättningar.

Kan hända att mitt fall är mer unikt än någon annans. Vet åtminstone fem andra i min vänskapskrets när jag växte upp, men ja. Kanske är mer ovanligt än jag fått för mig. Ingen aning och för mig spelar det ingen roll. Och ja, givetvis blir det svårare för mina Japanska vänner att förstå Sverige och relatera till vissa kulturellt bundna saker som jag kanske gör, typ mentaliteten. Kan dra för grova skämt osv osv. Men å andra sidan söker jag inte efter att vara 100% som mina japanska vänner utan jag är jag och jag är nöjd med det och om någon skulle ifrågasätta det så kan jag gärna förklara men å andra sidan så förväntar jag mig inte att folk ska förstå fullt ut, då det ärligt talat vore rent naivt...liksom, orka att leva för att bekräfta sig inför någon annan? Är för mig totalt raka motsatsen. Är tolerant nog att förstå skillnaden och så är även vänner, och skulle det inte vara på det viset så hade jag antagligen inte haft många vänner heller.

Vet dock väldigt många som trivs i sin identitet och vet att de aldrig kommer att bli tagna som heljapaner eller ens i närheten av att bli lika accepterade som natives, och jag tror att nyckeln till att finna ro i själen när det kommer till att bo i Japan som västerlänning är att svälja stoltheten och bara låta livet flyta på med sin familj och förstå då tror jag man kan njuta och helt enkelt kunna ta saker för vad de är. Tyvärr verkar många ha fått det om bakfoten och blir förbittrade enligt min erfarenhet men det är givetvis individuellt och ingenting jag tycker är speciellt viktigt att diskutera.