Japsar är en försvenskning av amerikanernas Japs, en pejorativ term de använde om japanerna under andra världskriget. Ungefär som gooks och Charlie om vietnameser under kriget i Vietnam.

Problemet med att vara ung är att man också är historielös.

Irrelevant. Forandrad betydelse. Folk sager Japs pa samma satt som Swedes, eller annu battre ex for att mota ditt ex, VIETS, ja, folk sager sax, for att det ar forenklat.

Nedvarderande namn mot minoriteter (finns massor av ex) ar illa... men, ja, historielos elr inte, betydelden ar inte densamma, sorry.

Och nar vi ar pa amnet, men anda lite off topic, undrar mest av nyfikenhet, ar det enligt nagon elr overlag rasistiskt o saga yankee elr canuck oxa?

Yankee och canuck är inte delimiterande för ras, utan för nationaliteter. Språkideologiskt betraktas de därför analogt med danskjävel (vilket jag brukade kallas), finnjävel eller norrbagge.

Ord som gook, slanty eyes, rismarodör, eller vad du vill appliceras på icke-vita av vita, därmed blir de språkideologiskt rasistiska. Det var också syftet när de började användas under brinnande krig. När vi gör avsteg från ordens etymologi slutar vi också kommunicera med varandra. Sändare och mottagare måste vara överens om ordens betydelse. När jag växte upp var negerboll för ett bakverk, eller negerkung för Pippis farsa helt acceptabla benämningar. Om svarta upplevde dem som rasistiska så teg de med sina åsikter. Det är först senare som protesterna och därmed de språkliga förändringarna införts. Lägg märke till att motståndet kommer huvudsakligen från äldre människor, det beror inte på rasism utan mer på att de är förändringsobenägna, särskilt vanligt är detta på det språkliga området då det rotat sig fast i truncus encephali och blir svårare att förändra när man blir äldre. En anledning till att äldre människor sällan lär sig behärska ett främmande språk även om de studerar det flitigt.

Så även om du anser att japsar betyder något annat för dig och din generation måste du nog acceptera att det inte gör det för oss som tillhör en annan generation. Och så länge ni baserar era semantiska transformeringar på bristfällig erudition tvingas ni nog acceptera en låg acceptansnivå.

Just nu firar Sverige 150 år av diplomatiska relationer med Japan (som en massa andra länder också gör). Av den anledningen har Carl XVI Gustaf och drottning Silvia besökt Tokyo, med dem var handelsminister Ann Linde och energiminister Ibrahim Baylan. Samt Thomas Nordegren från P1.
Programmet kan ni lyssna på här. Och en reaktion finns att läsa här.

Jo jag läste om det faktiskt. Anmälde ditt inlägg därför att jag tycker att det du håller på med är någonting som du bör hålla för dig själv. Dvs privat. Vill du komma ut och snuska så får du göra det antingen hemma där ingen annan ser dig eller också så får du göra det på andra sidor. Det hör liksom inte hemma här.

Fattar du det?

???
Fattar ingenting!

Bara skojade lite med dig Kuma. Precis som Domyoji citerade dig felaktigt så ville jag bara förvirra dig lite. Skyller på att jag är uttråkad. Förlåt.

Jo, Svenska Fylltratten till Kung var här, men det som förvånade mig mest var att han hade med sig egen kock. Eller, det kanske är vanligt? Ingen aning men han kanske inte är så förtjust i Japansk mat? Hahaha. Kul att Sverige och Japan haft diplomatiska relationer i 150 år också. Så vitt jag vet har de heller aldrig varit brutna pga någon extern omständighet som krig eller liknande heller så det känns extra roligt.

Ahaa. Han är rätt förtjust i sushi, kanske Silvia som är mer restriktiv?

Ingen aning, men det stod att det svenska ekipaget hade med sig en egen kock. Så om det inte är standard vid utlandsvistelser så är det nog så att någon person av dignitet i sällskapet antagligen inte gillar japansk mat, alternativt är rädd att den är kontaminerad och inte vill ta några risker (Kungligheter överlag kan ju ha en del roliga tankar om saker och ting så det skulle inte förvåna mig haha).

Gillar dock svenska Kungen. Likväl gillar jag Akihito. Två roliga personligheter som visar att bara för att de är av Royal-Status så är de trots allt inte mer än människor. En lite udda duo men bland kungligheter så motsvarar de varandra ganska bra skulle jag vilja påstå.

Det är inte så jätteovanligt att även andra typer av stora personligheter har med sig egen kock. Kockarna brukar kunna reta gallfeber på hotellpersonal eftersom de är så förbankat petiga med maten. De funkar ofta som kvalitetskontrollanter, för att "kändisen" inte ska bli sjuk.

Placido Domingo är ett riktigt rövhål, men hans kock är tio gånger värre.

Jo, det är nog antagligen vanligare än vad man tänker sig. Vet att många "stjärnor" har sina favoritställen när de kommer till diverse städer/länder, men antar att det bara är naturligt att de största kändisarna har med sig personliga kockar osv.

Vet inte varför de skrev om kocken i sig faktiskt. Kanske inte alla som har med sig egen kock på Statsbesök, vad vet jag ehehehe.

Såväl kejsare som Abe arrangerade middag för kungaparate, och jag utgår från att de hade någon form av svarsmiddag i ambassadörens residens. Han var kanske med för att ansvara för den middagen? Det kan också vara så att de hade utlovat att arrangera några frukostar och kanske då ville ha kontroll på vad som erbjöds? Men det är renodlade gissningar från min sida.