Gammelfarfar tänkte att det kunde vara läge att dela med sig av hur det var förr i Japan. Ni slynglar har ingen aning om vad ni gått miste om.

Första gången jag satte min fot på Narita var den 2 april 1986. Det var efter drygt 36 timmar på resande fot. Snabbaste vägen till Japan på den tiden gick via Anchorage, AL, men en fattigt student hade inte råd med den sortens utsvävningar. Istället blev det Kastrup -> Schiphol med övernattning på flygplatsens hårda bänkar och armstöd mellan stolarna just för att man inte skulle lägga sig och slagga där. Nästa morgon bar det av till Aten. Där steg det på en massa 新婚ほやほや, ett uttryck som jag inte ens visste existerade. Från där flög vi till Dubai, som var en ganska nyanlagd flygplats. De erbjöd lyxmercor i lobbyn. Allting var förgyllt kändes det som. Från där flög vi vidare till kontrasternas Bangkok. Flygplatsen då delades med militären och "terminalbyggnaden" var en samling skjul där de erbjöd ormar. Då de också hade en hel del japanska turister såldes all sprit i trepack, eftersom det var japansk tullranson. Prismedveten Svenne passade på att inhandla ett trepack Courvosier Cognac som togs ombord på planet för vidare befordran till Manilla. Då måste jag ha varit så trött att jag inte fick några bestående intryck, eventuellt satt vi kvar på planet medan det tankades (annat säkerhetstänkande på den tiden). Därifrån var det raka spåret till Narita, som då endast hade Terminal 1.

En snubbe på en och trettiåtta mötte mig med chaufför. Undrade om jag var hungrig. Nää, jag var bara trött. Slutkörd. Ville bara sova. Nädå, jag var hungrig insisterade han. Nu skulle det käkas カレーライス av bästa flygplatsmodell. Jag vägrade i ren protest. Blev sur och förbannad. På vägen mot Hachioji från Narita passerade vi det nyöppnade Tokyo Disneyland som han ohhade och ahhade över. Minns att jag tyckte det var konstigt att vara så stolt över amerikansk barnkultur. Efter drygt två timmars körning på konstiga bakvägar med ständiga inbromsningar så det inte gick att få en slummer i baksätet var vi framme vid 八王子寮 som var universitets studentbostad för manliga studenter som tilläts bo utanför campus.

Kommer in i ett rum som max är 7 kvm och anpassat för två, på varsin sida en mittgång stod det sängar, för dem en liten trång garderob och bakom ett minimalt skrivbord med stol och två hyllor till böcker. Här placerades ömsint tre flaskor cognac. Sängen var obäddad. Bara att sätta igång och försöka bädda den innan jag kunde falla i sömn. Tänkte, japanerna förstår sig nog inte på hur det är att resa. Och hur fan kunde min lärarinna ständigt framhäva att japaner var ett väldigt artigt folk? I min bok var de enbart hänsynslösa och saknade insikt. Skrev ett långt brev till henne där jag mycket detaljerat redogjorde för allt det ovan sagda.

I samma studentbostad fanns fyra killar från University of Arizona, Tucson. Lycka, det fanns åtminstone någon att tala med och de hade varit där redan i ett par tre dagar och var lite bättre insatta. Min rumskamrat från Moskvauniversitetet skulle anlända om en vecka, när lektionerna började. När jetlagen äntligen lagt sig beslöt jag att jag på tredje dagen ville åka in till Tokyo för att se vad jag gett mig in på.

På universitetet i Hachioji fanns en annan amerikansk student som pluggade det vanliga programmet och därför redan behärskade japanska. Minns hur imponerad jag var, han talade nämligen även flytande tyska, hade varit lärling några år i ett tyskt bageri. Minns mycket tydligt att jag tänkte att ifall en amerikan, inte precis världens mest språkligt begåvade folk, kan lära sig japanska så borde jag nog också klara av det. Han lärde mig att istället för att ta 国鉄 (innan allt splittrades i JR hit och JR dit) så skulle jag nyttja 京王ライン eftersom det var billigare. Gick till den stationen istället och köpte en biljett till Shinjuku. Satte mig på tåget som utgick ifrån Hachioji stationen så det var gott om lediga sittplatser. Vad jag inte kände till var att det även fanns 急行 och 特急 så jag satte mig på ett vanligt jävla mjölktåg och fascinerades av hur folk steg av en masse på var tredje/fjärde station. Som ett annat nöt satt jag kvar hela vägen, en resa på närmare en och en halv timme som de andra reducerade till 45 minuter.

Väl framme imponerades jag av stationens storlek och detta sagolika folkmyller. Myggstack associerade jag det till. Från spåren tar man en stor trappa upp till gatuplanet och där ställde jag mig för att betrakta skådespelet under mig. Såg hur noggrant folk stod uppradade inför inkommande tåg. Hur dörrarna på andra sida först öppnades för att släppa av alla resenärer, när det var klart öppnades dörrarna för de som väntade och de myllrade in i tåget. Mellan dörrarna stod folk också på rad och väntade, de tog några steg till höger, som en välregisserad balett, och väntade framför de öppna dörrarna som strax därpå stängdes och tåget avgick i den riktning det inkommit. Sanslöst snabbt och effektivt. Lade på minnet att man borde låta ett tåg köra iväg och invänta nästa för att få sittplats.

Gick omkring i Shinjuku med uppspärrade ögon, men vågade aldrig avlägsna mig längre bort än att jag fortfarande hade kontroll på var stationen låg. Studio Alta skärmen var tydligen rätt ny, och Tamori spelade in sitt 笑っていいとも！ i byggnaden så det stod ett hundratal damer under skärmen och väntade på att han skulle komma ut. Minns att det stod en Jaguar med chaufför och väntade på honom. Men då visste jag naturligtvis inte vem Tamori var och ännu mindre vad det var för TV program. Vid denna tid var Shinjuku ett betydligt sjabbigare område än det är idag. Efter att storögt spankulerat omkring några timmar återvände jag till stationen. Än en gång betraktade jag för säkerhets skull spektaklet från trappan. Jodå, det fungerade exakt likadant som när jag kom.

Gick därför ned på spåret och intog främsta platsen mellan dörrarna, de var prydligt utmärkta. Tåget inkom, tömdes och alla de som nu anslutit sig till mig tog några snabba steg åt höger för att invänta nästa tåg. Tåget inkom, tömdes på andra sidan och sekunden innan dörren öppnades fick jag för mig att kolla hur många vi var som väntade. Bakom mig stod en krokryggad liten gumma med ett jättelass på sin rygg som hölls ihop av en jättelik sjal. Dörrarna öppnades och hon trampade mig på smalbenet i sin iver att komma in så snabbt som möjligt. Ont gjorde det och förbannad blev jag, dessutom blev jag den siste som kom in trots att jag stod först. Det blev ståplats hela vägen till Hachioji, enda trösten var att det var ett snabbtåg.

Hur nykter på en skala var du när du skrev det här inlägget Kuma ? ? ?

Visst, kan hålla med om att Japan var fan så mer vibrerande och alive på 80-talet, även om jag själv inte har några direkta minnen förutom att när vi en gång skulle åka hem på semester så var vi tvugna att flyga över Atlanten för att Sovjet hade skjutit ner något passagerarflygplan så inga flyg gick över Sovjetiskt territorium, kan ha varit runt 88 eller något.

90-talet däremot har jag massa anekdoter från, men ja. Så var det ju i hela östasien (bortsett Kina och NK), typ Hong Kong och övriga ställen, helt enkelt mer liv på den tiden än vad jag uppfattar det som nu.

Intressant observation. Ett av mina personliga nöjen var att åka till Akihabara eftersom det varje vecka dök upp nya intressanta elektronikprylar. Det var en aldrig sinande ström av nya Walkmans med nya funktioner och Matsushitas kopior. Nu bor jag inte i Tokyo längre men när jag kommer in i en av de lokala elektronikbutikerna känner jag bara ett enda stort, meeh. Okunnig personal, vid minsta fråga skall de gå bort och googla sedan komma tillbaka med ett intetsägande svar.

Håller med. Var fan så mer service förr. Å andra sidan är det ju så i de flesta länder men Japan har en överdriven jävla ちょっと待ってください-kultur som kan gå en på nerverna. Kan å andra sidan ha att göra med att förr i tiden så fanns det grymt mycket mer sakhandel med mindre butiker där personalen helt enkelt hade full koll medan idag så centraliseras allt mer och mer och vad vi har idag är identiska shoppingcenter överallt där ungdomarna som jobbar knappast kan jobba utan att vara uppkopplade.

Å andra sidan var ju Japan rent ekonomiskt starkare på den tiden och saker och ting nådde väl sin kulmen på just 80-talet även om jag som ung knappast märkte av någon vidare recession i ekonomin när vi gick över till 90-tal, men vid den tidpunkten var ju även ekonomin i Sverige körd i botten också, men det är en orättvis jämförelse då Sveriges ekonomi är en anekdot jämfört med Japan, USA, Storbritannien etc dvs de ekonominer som styr världen.

Men absolut kan jag känna igen mig i det du skriver. Är säkert nostalgi som spökar men det kändes som att Japan var fan så mycket mer levande på den tiden än säg från år 2000 eller något.

Jag minns tydligt när bubblan sprack att krognäringen gick på knäna. Varannan, vart tredje hak slog igen, de som levde vidare klamrade sig fast med sånt som första pilsnern gratis, eller snarare var tredje, drick två och den tredje är gratis. Eller så var det gratis otoshi när man kom in. Många hade det kämpigt i fyra, fem år innan de kom på fötter igen.

Då ingen skriver här så tänkte jag fråga er vad ni tänkt att göra under Golden Week som ju infaller snart.

Så vad ska ni göra under Golden Week?

Själv tänkte jag ta med familjen på en liten bilsemester för att slippa alla turister i kollektivtrafiken (med turister menar jag i synnerhet japaner från andra delar av landet).

Någon som kan rekommendera en icke alltför avlägsen plats att spendera några dagar vid? Skulle vara skönt med lite natur men håller mig gärna ifrån havet. Tack.

Själv åker jag till Sydkorea. Men möjligen kan Hokkaidos landsbygd locka?

Jaha, vad ska du göra där? Har varit i Sydkorea ett flertal gånger. Är ungefär som Japan fast folk där är aningen galnare (läs alkoholiserade, och nej jag är inte ironisk). Minns en gång för en jävla massa år sedan vi skulle ta färjan från Osaka till Pusan. Var inbjuden med några vänner från en brottarklubb att träna med en koreansk klubb, så vi tog tillfället i akt och då vi inte riktigt visste vad vi skulle förvänta oss så tog vi det rätt lugnt på båten, vilket skulle visa sig vara smart då vi krökade desto mer när vi kom i land.

Hotellet vi bodde på låg nära Kyungsung University, vilket åtminstone på den tiden var fullpackat med en massa såna där små Pojangmachas (Typ partytält med väggar) där folk satt och krökade 24/7, och förutom att vi blev guidade runt och bland annat fick se äkta Koreansk Ssireum (deras typ av Sumo, typ ett mellanting av Sumo och Mongolisk Fristil), käka äcklig sjögurka och brottas så åt och drack vi så mycket att vi skämtade om att vi kommer inte att överleva det här landet om vi inte gör något.

Det gick bra men än idag så kan jag inte dricka maekgolli utan att få kräk-känslor. I övrigt ett mycket mer avslappnat folk än Japaner. De har lätt att brusa upp men alltid nära till garv och har överlag en jävligt skön inställning liknande min egen till livet. Tycker om koreaner och talar faktiskt språket hjälpligt.

Men men, ... Golden week. Jag bilar helst inte till Hokkaido av den anledningen att det är helt enkelt för långt om man har barn etc och då jag räknar in flyg som kollektivtrafik så tar jag hellre bilen, helst söderut då de flesta turisterna kommer från norr hehe.

Då ingen skriver här så tänkte jag fråga er vad ni tänkt att göra under Golden Week som ju infaller snart.

Så vad ska ni göra under Golden Week?

Själv tänkte jag ta med familjen på en liten bilsemester för att slippa alla turister i kollektivtrafiken (med turister menar jag i synnerhet japaner från andra delar av landet).

Någon som kan rekommendera en icke alltför avlägsen plats att spendera några dagar vid? Skulle vara skönt med lite natur men håller mig gärna ifrån havet. Tack.

Jag ska till Seoul under en helg. Jag brukar inte planera resor alltför mycket då jag vet på förhand att jag inte kommer hinna med en bråkdel av det. Dessutom har jag inte varit i det landet så jag kommer inte att hitta särskilt väl. Jag kan fråga en korean som driver en bar nära där jag bor. Han har bott i Japan mindre än två år. Jag har dock glömt fråga från vilken del av landet han är ifrån.

Om minnet inte sviker, vilket det ju gör allt mer för varje solnedgång, så huserar du i västra Hyogo. Varför inte ta en tripp rakt över? Till Kanazawa eller Tottori? De vägarna lär inte vara allt för överbelastade. Kanazawa är lite av 裏の京都 men med bättre mat.

Ja, det lär bli Tottori. Har bekanta därifrån som har ungar i samma ålder. Har du några planer själv eller du jobbar ju inte så du kanske inte har något särskilt inplanerat?