Ursprungligen postat av Kumabjorn
Härom morgonen på väg ner mot stranden för mitt morgonsim kom min polare Iha-san farande i sin lilla sportbil. Han tutade som en galning och jag vinkade friskt tillbaka. När jag senare kom hem skickade jag ett LINE till honom om att han var ovanligt tidig, klockan var ännu inte åtta.
Han ringde igår och sade "Kuuma, yaseta na" och tyckte att vi borde uppsöka spjuthaket och fira. Så igår kväll hojjade jag iväg. Master, som jag inte träffat på flera månader tittade storögt och imponerade också av viktminskningen. "Oiwai shiyo yo" sade han och hällde upp en en liters bira och satte fram. Jag borde naturligtvis ha förklarat att anledningen till att jag gått ned i vikt berodde just på att jag avhållit mig från pilsner och sötsaker. Men när folk är vänliga och bjuder på gratis pilsner har jag jävligt svårt att vara otacksam. Så litern rann ner i magen på några få minuter. Bästa jävla pilsner på år och dag. Men det blir ju så när man avstått i fem månader. Knappt hade jag dunkat tomglaset i bordet förrän han ställde fram en ny. Helvete osså, slutade med tre dai och några glas awamori. Så sviten är bruten, men nu har jag lovat att inleda en ny fem månaders period.
Jag förstår. Master fick dig alltså att ta dig vatten över hufvud? Näe?! Inget fel i att dricka lite då och då. Bekymren uppstår väl kanske mest när man har mycket fritid och kanske tycker att det är roligt att vara full (vem fan tycker inte det liksom). Men då förstår jag. Ja, lika bra att ta en vit 5-månader igen. Själv har jag inte druckit på öh...Åtminstone ett år, och senast jag drack var i Kyoto...Blev hembjuden hos en väns chef och vi käkade 蛸焼. Var en tysk med i sällskapet jag faktiskt träffat en gång tidigare. Då var han jättetrevlig och pratsam. Den här gången ville han "passande nog" bara prata med kvinnorna i sällskapet (varav några vackrare än andra bör tilläggas), så jag blev lite sådär snyggt förpassad till tanken att "dra åt helvete tyskjävel", men hade ändå en trevlig kväll där jag om inte blev redlöst packad, så ändå så pass att jag blev tvungen att smygsupa under bordet för att min vän som bjudit dit mig inte skulle bli förbannad.
Nejdu Kuma. Man ska ju leva, och inte bara överleva, så ta du några stänkare när andan fyller på. Inget fel i det.