Ser att du blivit avstängd. Men du kan säkert lösa fortfarande.

bjornebarn sammanfattar det bra tycker jag.

Kan addera ett par småsaker:

personaltätheten på förskolor och barnträdgårdar är hög. Det är dessutom gratis att ha barnen på dagis numera, åtminstone i vissa prefekturer. Man betalar bara för maten (5000 yen/månaden eller så. Tyvärr tjänar personalen väldigt dåligt i Japan vilket känns orättvist med tanke på det fina arbete de lägger ned med att ta hand om barnen.

Bor du i en (övre) medelklassmiljö där de flesta mammor inte arbetar finns ett socialt tryck att sätta barnen på något slags naraigoto, gärna abakus, engelska eller kalligrafi. Piano och balett är vanligt också.

Även kommunala skolor kan ha skoluniform, något jag verkligen tycker är bra.

Kan säkert komma på fler saker småningom, men nu är mitt tåg framme.

Naraigoto tycker jag själv dock är väldigt bra och det finns allt möjligt jämfört med tex Sverige där man knappt ens kan börja spela ett vanligｔ instrument innan man har fyllt sju. Speciellt dyrt är det heller inte med privatlärare där, jämfört med Sverige (varierar lite förstås, jag såg någon engelsklärare som tog 10 000 yen i timman för sina lektioner).

Ja, föreskolepersonal i Japan är verkligen underskattade. De lägger ned ett enormt arbete, får betalt för åtta timmar men jobbar 16, osv. Bara det att man får en halvsida dagbok hemskickad med barnet, varje dag, om hur dagen har varit... det måste ta flera timmar att förbereda allt sådant.

Jo, ordet renrakucho lär man sig ganska snart. Kan iofs vara jobbigt som förälder att behöva nedteckna trivialiteter i denna varje kväll, men det är till syvende og sisdt ett bra sätt att kommunicera på.

ESL en gång i veckan går väl på ichiman medan balett och lite finare aktiviteter, som ej är för plebsen egentligen, kan gräva djupa hål i plånboken. En bekants dotter höll på med denna superborgerliga aktivitet i flera år och farsan var så led över att behöva betala 9000 yen varje gång för en 20 minuter lång dvd med dotterns piruetter.

En annan väns dotter tog pianolektioner hemma. Till historien hör att de bodde i ett finare område (såklart på en kulle) där t o m den kommunala skolan hade lärare som tävlade i att ge ut mest läxor. Följaktligen spenderade flickan flera timmar om dagen på skolarbete - redan på lågstadiet - och fick stressyndrom och lusten att klinka piano försvann. Morsan ville dock att dottern spelade piano, precis som hennes väninnors döttrar gjorde. Farsan kunde inte stillatigande se på hur hans dotter mådde dåligt av detta och efter ett gräl med sin fru tog han sålunda en hammare och slog sönder tangenterna, en efter en… det blev en dyr reparation efteråt. Idag bor de i Kanada och stortrivs där.

Personligen tror jag att vanligt svenssonliv i Japan är helt överkomligt för de flesta, medan det blir haussat och tävlingsinriktat så fort man tillhör den lite mer bemedlade medelklassen och uppåt.

Mm, balett är dyrt. Skridskoåkning är en annan sak som bara är för överklassen, om man inte bor lite mer norrut.

När vi fortfarande bodde i Japan gick vår äldste på fiollektioner (en timma i veckan), till en början engelsk förskola men vi bytte till japansk och satte honom i en sådan där engelskskola för barn två dagar i veckan, och danslektioner. Det senare tröttnade han dock på så han slutade. Dessa aktiviteter var dock inte så farligt dyra, nu minns jag inte exakt vad vi betalade, men det var uppåt 40 000 i månaden för fiol och 10 000 totalt för det andra. Förskolan, den japanska alltså, fick vi betala för, men jag minns inte nu vad den kostade.

Utöver detta gick han även en gång i veckan till en engelsk privatlärare, som faktiskt var väldigt billig, typ 2000 i timman. Han blev även en väldigt bra avlastning, då han lekte med barnen och min fru kunde lämna dem där och göra något annat under tiden.

Under en period så gick han även på en Jyuku, jag tyckte det kändes onödigt mycket men han verkade tycka det var roligt... Minns inte vad det kostade, det var min fru som tog hand om allt sådant.

Engelskskolan som han gick på två dagar i veckan kändes ärligt talat ganska meningslös så här i efterhand, eftersom han helt enkelt knappt lärde sig något. Kanske bara var vårt barn, men även bland hans klasskamrater var det bara någon enstaka som faktiskt kunde prata något, utöver att repterera några standardfraser. Barnen pratade ju liksom bara japanska med varandra. Men, det positiva med det var att vi fick bra vänner, där vi även vi föräldrar passade ganska bra ihop. Som du vet kan japaner vara riktigt störiga och småsinta att ha att göra med, men de här var justea.

Varning, om du flyttar till Sverige, det japanska communityt är väldigt litet, består till majoriteten av folk som älskar Sverige (dock bara på ett väldigt ytligt plan; dvs de älskar välfärden, gratis skola, gratis universitet och att pappor kan vara hemma och leka med barnen men de avskyr egentligen allt som har med svenskhet att göra), och det finns en hel drös av riktiga svin. I Japan kan man undvika svinen, men här är communityt så litet att om någon har bestämt sig för att den ogillar dig av någon anledning så blir du socialt utfryst av en hel stad. Under ett och ett halv år har jag sett tre nyanlända japanska familjer åka hem pga den här typen av problem. Helt absurt att vuxna personer, män som kvinnor, kan gå runt och bete sig som små fjortonåriga skoltjejer.

Tror det åtminstone är ett mål för LDP att förskolan ska vara avgiftsfri över hela landet. Den kostade typ 20 000 yen förut vill jag minnas (där vi bor). Med ytterligare ett barn tillkom rabatter.

Man ska se till att språkskolan har som regel att enbart engelska är tillåtet, med få undantag för japanska. Men eftersom språken är så olika är det svårt för japanska barn att bli riktigt haj på att prata engelska, däremot kan de bli riktigt bra på läsförståelse (vilket senare blir viktigt för alla dessa intagningsprov till gymnasiet och universitet).

Tack, det japanska communityt i Sverige är ett svart hål för mig. Antar att det är koncentrerat till 08-området? Min fru har nån facebookkompis i Dalarna som verkar trivas i Sverige. Jag har en avlägsen svensk vän som flyttade tillbaka till Sverige med sin familj, men frun tröttnade och drog hem till Japan. Tog barnet med sig tror jag.

Jaså välfärden? Tycker den fungerar utmärkt i Japan, med undantag för föräldraledighet och dyra avgifter för högre studier. Men jag vet så lite om sånt rent allmänt.

Är det typen morigyaru som lockas av att bo i Sverige förresten, eller är det ett utdött fenomen?

Tror aldrig jag flyttar tillbaka till Sverige. Det är för mångkulturellt för mig.

Jo, engelska, och svenska, är svårt för japanska barn har märkt. Mina kämpar fortfarande med svenskan och det var lite därför vi åkte till Sverige en period. Nu är vi dock äntligen på väg att lämna landet för ett annat Europeiskt land. Efter att ha bott runt om i världen ser jag mycket positivt med Sverige trots allt, men jag ser ingen framtid för mig eller min familj där.

Det är klart att det finns mest japaner i Stockholmsområdet, men det finns förvånansvärt många runt om i landet i varenda liten håla, känns det som. Vi var i Stockholmsområdet, som tur var. Enligt min erfarenhet så finns det två typer av Japaner i Sverige:
1. De som älskar Sverige och vill bo i Sverige
2. De som är där tillfälligt pga jobb, men aldrig skulle vilja stanna en längre period

Min fru hör till den andra kategorin, och dessa finns det flest av i just Stockholm. Hon ogillar Sverige till sådan grad att hon nästan mår dåligt när vi åker dit. Efter att ha bott runt om i Europa kan jag säga att det är rätt så vanligt med japanska fruar, både sådana som följer med japanska män och sådana som har gift sig med en europé, som efter en tid börjar må så psykiskt dåligt att de flyttar hem till Japan, med eller utan man. Det finns tom japanska psykologer specialiserade på just den här typen av patienter.

Angående välfärden, så utöver att universitet kan kosta väldigt mycket i Japan, så ser jag inte riktigt problemen. Visst, man har en hälsoförsäkring istället, men generellt sett så är vårdkostnader väldigt låga i Japan. Priserna är delvis subventionerade, även för oförsäkrade, och nivåerna reglerade av staten så pass att de flesta vårdmottagningar och sjukhus går ungefär +- 0. Nu hade jag en utländsk försäkring från mitt jobb när jag bodde där, men vad betalar du ungefär i månaden, och vad har du för självrisk?

Föräldraledighet och kanske i synnerhet de meningslöst långa dagarna man ofta har borde de kanske göra något åt dock. Tex att man är tvungen att gå till jobbet när man har influensa och 40 graders feber, att man är tvungen att sitta där och låtsas göra något bara för att ens chef inte har gått hem än, osv osv. Allt sådant är bara ineffektivt och leder knappast till högre produktivitet globalt sett.

Vad är en morigyaru för något? Aldrig hört och när jag googlar hittar jag bara någon form av mode.

Japaner älskar i regel Japan, och den lilla promille som inte gör det finner vägar härifrån. Häromdan sa en bekant att t o m pappersnäsdukarna i Japan är mjukare och av bättre kvalitet (än utomlands).

Är det ungefär 4 man jag betalar för pension + shakai hoken varje månad måntro? Min fru sköter det ekonomiska så jag har inte stenkoll. Det dras från lönen.

En morigyaru var en tjej som klädde sig lite bohemiskt chict och älskade Skandinavien. Intressen: campa, samla muminmuggar, storblommiga marimekkotyger, suedisshu poppu, Ikea etc. Det fanns en uppsjö skandinaviska livsstilsmagasin för ungefär 10 år sen, vissa lever kvar. Kan bara spekulera i om det var Fjällräven som tog död på fenomenet; plötligt hade alla Kånken och gränserna suddades ut. Ta inte detta på för stort allvar.

Är det 40 000 för bara dig, eller gäller det även din fru då? Hur skiljer det sig åt om frun är hemmafru eller förvärvsarbetar?

Jag har tittar en del på att flytta till Japan och arbeta där (det är vad min fru vill, och våra barn längtar också tillbaka), men jag har svårt att se ungefär vilken ekonomisk situation vi skulle hamna i. Dels förstår jag inte riktigt hur skatterna fungerar, och vilka andra utgifter man har, och dels så förstår jag inte hur lönerna fungerar. När jag söker på jobb tex så är det extremt låga löner, där bruttolönerna ungefär ligger på vad jag skulle få ut netto i Sverige, och inte ens hälften av vad jag får ut nu i ett annat Europeiskt land. I USA skulle jag få ungefär tre-fyra gånger så hög startlön som i Japan.

Är det alltså så att man alltid börjar på botten, oavsett hur ens erfarenhet och kompetens ser ut? Hur snabbt ökar lönen efter det och får man bonus och annat? Som det ser ut nu verkar det som att jag skulle behöva slava i Japan bara för att få grundläggande ekonomin att gå runt, medan vi i andra länder kan leva ganska bra, med normala arbetstider och ledighet...

Min fru är även hon shakaijin och betalar sin del av skatt, pension och försäkring separat. Hade hon varit hemmafru skulle vi sambeskattats. Det gör vi väl i viss grad nu med, men det verkar sträcka sig till fastighetsskatt. Men ärligt talat har jag dålig koll eftersom ekonomi inte intresserar mig.

Lönerna är låga här skulle jag säga rent generellt. Nu ska vi inte outa varandras yrkeskategorier, men en högre tjänst på Ikea, Volvo eller H&M här ger möjligtvis samma utfall som i Sverige, möjligtvis mera med tanke på lägre skatter. Men i USA eller Schweiz hade du fått långt mer betalt, vilket du är inne på.

Jag vet inte hur det fungerar att komma in på ett japanskt företag som nyanställd vad avser lön och förmåner. Om man får tillgodoräkna sig den erfarenhet (och löneläge) man har. Kuma-sensei hoppas jag läser här och kan rycka in för att reda ut diverse.

Jag är nöjd med att ha ett stabilt liv här och trygghet för mina barn. Hade jag tjänat mera i Sverige? Antagligen, men det är strunt samma.

Nu är det några decennier sedan jag startade på ett japanskt företag. Då jag hade en Masters (修士&#21495 fick jag 10 000 mer i grundlön än mina kolleger, en del av dem uppskattade inte det och trodde det var något slags gaijintillägg, Förutom lönen fick vi bonus två gånger om året. Den uppgick då till ca 3 månadslöner, men efter bubblan har de aldrig varit över 2,5 har det sagts mig. En del branscher är dock tillbaka på de gamla talen. Bygg och finanssektorn går tydligen bra.

Löneutväxlingen kommer i slutet av karriären. Efter 20 år i företaget låg lönen på 3,5 millar, lägg till det bonusar och en del andra tillägg och årsinkomsten landar runt 50. Det innebär ett avgångsvederlag på i runda tal 300, men staten plockar en tredjedel av det så du får 200 i näven. Som banken sedan plockar 50 av beroende på vad du har kvar av bostadslån. Får du amakudari varierar det var du får börja om, men det normala är ungefär 40 % av slutlönen.

Det kan ge kanske ytterligare tio år i arbetslivet men som amakudari stiger din lön inte lika snabbt och ofta hamnar du hos en underleverantör som har taskiga bonusvillkor. Säg att du kvitterar ut runt 30 när du avslutar. Men ingen taishokukin från en amakudari, fast har du gjort dig lite oumbärlig kan du säkerligen sätta upp ett konsultkontrakt. Dessa kan vara väldigt lönsamma, men vid minsta konjunktursvängning ryker du.

Hoppas det hjälpte.

Personligen ar jag nog rikare i Japan an vad jag skulle vara i Sverige. Dock, sa har jag valdigt dalig koll pa vad man tjanar i Sverige 2021. Sa det ar mycket mojligt att jag skulle ha motsvarande lon i Sverige om jag flyttade dit.

A andra sidan sa kan detta komma att andra sig den dagen jag pensionerar mig. Lite som Kumabjorn ar inne pa. Jag har nog inte nagot glidigt amakudari-jobb som vantar dessvarre. Det skulle inte forvana mig om den svenska pensionen, som bygger pa en ganska kort sejour, ar ungefar lika stor som den japanska. Det ar val bara att hoppas att man innan det ar dags har lyckats skaffa sig ett visst kapital.

Angaende skatt pa inkomst fran arbete, sa brukar det vara tva skatter. Detta ar precis som i Sverige, en lokalskatt och en inkomstskatt. Skillnaden ar val att inkomstsskatt betalar nastan alla har i Japan som jobbar vitt. Halsoforsakring ar i princip bara en del, aven du givetvis kan komplettera med privata forsakringar. Pension ar val i princip likadant, aven om det brukar finnas lite mer tillagg och varianter beroende pa anstallningsform och var du jobbar.

For mig brukar det summa summarum bli ungefar 30% som jag betalar.

Precis som Kumabjorn sagar, sa brukar ingangsloner vara valdigt laga i Japan, och det ar ganska dalig spridning pa ingangsloner. Runt 2 miljon yen i arslon ar nog inte ovanligt i grundlon for nyanstallda.

På tal om skatter. Använder ni er av ふるさと納税? Tjejen är en flitig användare, men blev förvånad när jag frågade många av mina japanska vänner så kände de inte ens till konceptet. Är det mer av en generationsfråga? Eller är det kanske bara folk som flyttar från landsbygd till storstaden som känner till konceptet?