Ursprungligen postat av japanbarnet2
Hur många av er som bor i Japan har fått barn här? Har själv fått en dotter.
Hur upplever ni erfarenheten med ditten och datten i Japan?
Grattis!
Har fått två barn i Japan. Vet inte exakt vad du undrar om...
Det kostar väldigt mycket pengar (födseln var visserligen ok, för mitt försäkringsboalg täckte dem), men allt efteråt, med aktiviteter, privatlärare, engelskklasser (som jag ärligt talat tycker du kan skippa, tveksamt om de ger något), Anpanman-museum, Anpanman-leksaker, miljarder andra leksaker när de växer ifrån Anpanman mm mm...
Generellt är min uppfattning att folk är väldigt varma och "accomodating" till föräldrar med små barn. Var och varannan japansk mormor kommer gå fram och små-leka med barnet när du är ute och handlar, det finns alltid särskilda parkeringsplatser när ingångar, osv. När vi var i Tokyo en sväng kändes det dock helt annorlunda, folk var sura och irriterade, så det är kanske lite beroende på var man befinner sig. Vi bodde i Fukuoka.
Sjukvården för barn är väldigt smidig, går alltid att få tag i sin husläkare och samma dag få tid för drop-in, det är dessutom 100 % subventionerat av skattebetalarna. Jämfört med tex Sverige där man antingen får planera in när barnet skall bli sjukt ett par veckor i förväg, alterantivt chilla på akuten i en halv dag för att tex få lite antibiotika mot en standard halsinfektion. Jag vet inte om det är en konsekvens av detta, men japaner är väldigt angelägna om att ta barnen till läkaren för minsta lilla sak. Minsta förkylning så skall man åka och kolla upp det, medan jag, uppvuxen i läkarfamilj, stannar hemma till det verkligen behöves.
Det som du dock skall vara uppmärksam emot är att japaner överlag, men i synnerhet läkare, är _extremt_ konservativa, det finns inget nytänkande där alls. Allt som oftast stöter man därför på läkare, och sjuksköterskor, som kan vara väldigt hårda. Vill barnet inte lämna blodprov? Np np, vi kallar hit tre sjuksköterskor till som nästan sitter på och håller fast barnets alla extremiteter medan den fjärde lite slarvigt stoppar in en nål hux flux och tappar blod. Min frus syster var hos en tandläkare där de spände fast barnen med remmar på britsen under ingreppen. Det finns bra ställen, men välj med omsorg.
I Japan handlar allting om status. Jag skulle säga, skit i det, iaf när barnen är små. Ditt barn får lika bra utbildning på din lokala förskola som på den fancy förskolan mitt i centrum som kostar 200k i månaden. Det viktigaste är att barnen har andra vettiga barn runt sig (så undvik gärna yankii-skolor, om det inte är så du vill att dina barn skall växa upp förstås).
När barnen börjar i riktiga skolan är det dock så klart mer viktigt. Där har vi som internationella en liten fördel. Skolor på den nivån som kör med intagningsprov har en kvota för återinflyttade barn. Om du spenderar tex två år i Sverige och sedan flyttar till Japan inför tredje årskurs, så kan de hoppa över alla inträdesprov, du får istället ge en liten kort intervju med rektorn där de bedömer att ni är en bra familj och sedan blir barnet intaget. Då kan man skippa stressen med alla Jyukus innan barnen ens har börjat lågstadiet. Även här vill jag dock påpeka att, barn som har stressat ihjäl sig på Jyukus från så tidig ålder och hamnat på högstatusskolan, knappast lär sig speciellt mycket mer i slutändan än andra, utan det handlar mer om individen än skolan. Tyvärr är dock japaner, som sagt, väldigt statusfixerade så beroende på vilken framtid ni tänker er för ert barn kan detta vara viktigt.
Det är dåligt med lekparker i Japan, så räkna med att ni får köra en bit.
Ställ in er redan nu på att er dotter alltid kommer att vara en ハーフ. Mina barn är fortfarande tillräckligt små för att inte påverkas av det, just nu bor de dessutom inte i Japan, men jag har träffat många vuxna halv-japaner som har mått ganska dålig under sin uppväxt pga det.
I synnerhet eftersom du har fått en dotter, var noga med att uppfostra henne enligt västerländska Judeo-Kristna ideal. Hon skall bli en självständig individ med egna tankar och förmåga till kritiskt tänkande. Det är min rekommendation iaf.
Det var bara några spontana tankar, kommer jag på något mer skriver jag. Undrar du något konkret så säg gärna till. Andra personer har säkerligen andra erfarenheter och tankar.