Jag vet vad jantelagen är. Men folk verkar tro att jantelagen är ett svenskt fenomen som inte existerar någon annanstans i världen.

Exempel som jag läst i tråden så framställs svenskar som idioter bara för att vi inte gillar småprat med främlingar eller bjuder hem någon man inte känner (sunt förnuft.) Jag försöker se det som en kulturell grej att vi kommunicerar olika med varandra från land till land.

Efter mina år utomlands uppskattar jag den svenska mentaliten mer än tidigare. I grunden tror jag att tror det handlar om att respektera andra människors privata sfär, att man inte tränger sig på folk man inte känner. Där menar jag att utflyttade svenskar alltid använder "jantelagen" som gör att inte prata med främlingar

Varför prata med någon som man inte känner om saker inte intresserar en? Logiskt tänkande

Men jantelagen har väl påverkat mig för mycket

Jag har ofrivilligt behövt spendera månader ensam i NY, och har bott i allt från ghettot till Wall Street och villaområden i New Jersey och Long Island. har förutom det även semestrat i Florida

På grund av min ensamhet i NY sökte jag kontakt med folk. Det var precis lika lätt eller svårt som i Sverige. Jag var på flera fester och det var socialt på samma stela sätt som hemma. Jag undrade hela tiden var de genuina trevliga välkommunicerande amerikanerna från TV var.

Den mest stela, pinsamma och blyga killen där var från Alabama, så inte ens de är coola cowboys allihop.

Visst pratar folk med dig oftare in public men det är ALDRIG nån du vill prata med. Det är inte miljonärer som bjuder hem dig på fester eller snygga tjejer som vill bli din kompis, utan oftast nedknarkade svarta eller andra knäppa människor. Som du för övrigt knappast kan ha en givande konversation med eftersom de mest svamlar. Efter ett tag blir det bara jobbigt att nån i matkön ska kommentera dina inköp och så vidare. Tycker man det är exotiskt med sociala främlingar kan man spara tid och åka över gränsen till Norge.

Människorna i NY var absolut inte obildade. Jag hängde mycket med juniort finansfolk och de har ofta själva en bred bakgrund. De vet mycket om Europa men också mycket mer än oss om Asien. Sen finns det väl säkert hillbillies runtom landet som inte kan Polens huvudstad men Sverige är å andra sidan packat med folk som älskar sydstatsflaggan utan att ens veta varför.

Vissa i USA har entreprenörskomplex och gillar att låta allmänhet höra på när de har viktiga Skype-samtal där de diskuterar appar eller nåt. Mina finanskompisar var alla ambitiösa och framgångsrika men privat var det noll skryt eller ens mycket diskussion om jobb. Tvärtom har jag oftare i Sverige hamnat med folk som ska redogöra för sina överskattade framgångar.

Dessa gillade mest att diskutera resor, god mat eller vad som helst. I det stora hela var de precis lika tråkiga som vi och jag ser fram emot att resa runt lite på mindre orter mitt i landet för att se om det är en större community-känsla där.

Många nämner dock artigheten i USA, och framförallt den i Södern. Det kanske stämmer om man är vit, men min svenska kompis roadtrippade där med sin svarta, prydliga och trevliga tjej. De fick ändå glåpord kastade över sig med jämnan och många vägrade ens tilltala henne.

För egen del var jag för första gången inte blatte nånstans. I mitt hemland är jag blatte, i Sverige är jag blatte men där var jag bara "white"

dessutom var jag med mina 1,90 cm längre än 20 miljoner New Yorkers så min längd var uppe för diskussion med jämnan. Det var dock få tjocka människor i NY medan de där riktigt tjocka amerikanerna fanns överallt runtomkring dig i Florida.

Sen bör det nämnas att den största avvikelsen relativt TV är den svarta populationen. Man tänker sig att de ska vara som Will Smith och Beyonce men i verkligheten är de ett neddrogat kollektiv i total dekadens. Så fort svarta börjar flytta in någonstans så uppstår white flight och hela kvarter överges blixtsnabbt med följd att fler svarta har råd att flytta in. Deras svarta bor alltså inte alltid som våra svarta i trånga fula betonglägenheter utan ofta i flådiga town houses och villor i vad som tidigare var anständiga förorter.

De gör emellertid noll underhåll och skötsel så husen förfaller snabbt. Du har övergivna lyxvillor i förfall bara minuter från Manhattan. Deras tomter är övervuxna och ofta ligger det skräp och skrot på dem som de inte ens orkar flytta undan fastän de bor där. Vita å andra sidan är oerhört måna om att ha fina tomter.

Det är helt enkelt en märklig syn, centrala lyxkvarter fulla med människor, som ändå ser ut som om ingen varit där på femtio år och någon tornado blåst in massa skräp och bråte under tiden.

Det här är så sant och någonting jag själv inte kunnat undgå att notera under mina vistelser i USA. Att Beyonce och liknande sagofigurer sticker ut från verklighetens svarta kollektiv må väl vara hänt men inte ens serier som The wire lyckas riktigt fånga hur det verkligen ser ut..

Det svarta kollektivet är brutalt överviktigt,nerknarkat och ekonomiskt omsprunget av varenda grupp som stigit i land utan en dollar på fickan. Dom äger oftast inte ens butikerna som ligger i deras kvarter..

En annan aspekt av den här gruppen är att trots allt snack om svart sammanhållning så finns det inga som är större individualister. Så fort Kareem fått kontrakt i NBA så drar han som en avlöning från hooden,skaffar en vit brud och ser aldrig tillbaka. Det vore småpengar för dessa stjärnor att rusta upp infrastrukturen ett snäpp i sitt gamla område men dom bara skiter i det och köper istället ännu en Lexus med guldfälgar och inbyggt tv-spel..

Mja, det finns faktiskt en del idrottsstjärnor som investerat i hooden men det blir lite som bistånd till Afrika, ett svart hål helt enkelt. Ghettona har en gång i tiden redan varit färdiginvesterade lyxområden som tillåtits förfalla av de boenden. Medan resten av samhället går framåt så går det raskt bakåt i dessa.

Sen stämmer det att det svarta samhället är mer splittrat än åtminstone jag trodde. Exempelvis har ljusa svarta och mörka svarta rejäla problem med varandra. Jag har själv hört ljussvarta, typ Will Smith-nyans, säga hur det skulle vara otänkbart för dem att skaffa en mörkare partner.

Bumpar denna lite. Utan att ha läst tråden. Jag har bott i USA i ett par år nu. Måste säga att en av de saker jag gillar absolut mest med amerikaner, är att de inte är rädda för att be om hjälp. Man tar hand om varandra på ett annat sätt här. Ställer upp.

När jag var i New York i höstas och hade käkat middag och gick ut för en cig, glider det fram en underlig lirare som sa att det var min tur att köpa mat åt honom och affären låg precis här bakom.
Annars är dom väl som vem som helst.

Den gemensamma nämnaren för alla jag träffat i alla fall, i kontrast med svenskar, är att alla varit väldigt sociala.

Råkade ut för ungefär samma sak när jag var i LA för någon månad sedan.
Jag kollade på skor i en affär, då kom det fram en snubbe helt random och ville att jag skulle köpa ett par skor till honom. När jag frågade honom varför sa han bara, för att han ville ha dom :| Han var fullt normalt klädd och verkade inte påverkad eller något sådant. När han i te fick dom, blev han inte sur, utan bara gled ut ur äffären. Jäkla skumt...

OnT.
Jag har alltid tyckt att amerikanare är lite ytliga, men väldigt trevliga och hjälpsamma.
Jag skulle inte vilja kalla dom outbildade som många andra kallar dom, dom är nog mer fokuserade på sin geografi och kultur än på våra. Jag menar hur många av oss kan peka ut var alla staterna ligger, eller vem som sprang mest homeruns förra året. Det hade nog fått oss att framstå som outbildade i deras ögon.

Överlag väldigt trevligt o hjälpsamt folk, bumpade man in i någon vilket var omöjligt att inte göra i julruschen, så ber de om ursäkt innan man hunnit öppna käften själv

Sjukt trevliga, sociala och hjälpsamma.

Ni som skaffat amerikansk kvinna och flyttat dit, har ni varit tvungna att skära om er? Med tanke på amerikaners moralpanik över förhud och självbefläckelse