Jag har uppfattat amerikaner på många olika sätt. Det negativa är att generellt sett saknas allmänbildning om omvärlden. Men å andra sidan kompenserar de mycket genom att vara trevliga, artiga, serviceinriktade etc. En annan negativ sak är att den amerikanska byråkratin är värre än den svenska byråkratin.

Jag uppskattar att t ex att vissa börjar starta en konversation på ett snabbmatsställe där. Jag upplevde att en okänd man ropade god morgon till mig en tidig söndagsmorgon, när han passerade mig på gångbanan i en park. Detta hade aldrig hänt i Sverige.

Nu beror det kanske lite på var i USA man är, men jag uppfattade att många är religiösa, men desto färre går till t ex kyrkan.

Vad jag har förstått är amerikaner väldigt liberala angående droger. Att röka marijuana anses vara helt i sin ordning, man anordnar festivaler där det säljs gräs och bongar helt öppet. President Obama, Clinton, Bush alla har de rökt hasch under collage-åren.

Amerikaner känns något mer slitna och trötta än svenskar, livet i staterna är hårt speciellt om du saknar högre utbildning, då kanske det känns skönt att puffa på bongen efter att du har kommit hem från jobbet.

Dessutom verkar USA vara en rättsstat i större utsträckning än Sverige, folk blir kallade till domstol pga småförseelser, det är vanligt med stämningar.

Någonting som stör mig oerhört är när folk som enbart varit i New york bygger hela sin uppfattning om amerikaner på den staden. En stad som i generationer dragit till sig massa vidriga typer från när och fjärran och mest kan liknas vid en egen nation. Fan,det är som att en amerikan skulle åka till Stureplan en fredagskväll och sen "veta" hur svenskarna minsann är..

Mina egna erfarenheter av amerikaner är blandade men övervägande bra eftersom jag återvänder gång på gång..

På minussidan så har många verkligen bedrövlig allmänbildning och då har jag ingen överdrivet positiv bild av medelsvensson som jämförelse. På plussidan så hyser många en grundmurad och instinktiv misstro mot framförallt federala myndigheterna vilket jag uppskattar som kontrast till den barnsligt naive medelsvensson som sväljer allt som Storebror har att säga..

Servicementaliteten i USA kan upplevas som påklistrad och halvfalsk men jag tycker det finns en verklig substans bakom. Som någon skrev så är det till skillnad från Sverige inget konstigt att gå ut själv och ta en bira eller bara en kaffe någonstans och allt som oftast så finner du dig själv småsnackandes med någon tjomme..

Ofta när man börjar snacka med någon ny människa här på hemmaplan efter lite dricka så blir det massa personliga frågor om ditt och datt som jag inte uppskattar alls. Folk i staterna kan generellt hålla gränsen och bara småsurra lite utan någon intention att man ska skiljas åt som dödspolare..

Sen tror jag inte det är helt lätt att som utlänning få en helt rättvisande bild av ett annat folk oavsett hur man anstränger sig. Som turist blir man nästan alltid särbehandlad till det positiva. Fan jag vet ju själv hur jag slår knut på mig för att hjälpa till dom gånger turister i Stockholm frågat mig någonting..

Mest påtaglig särbehandling som jag upplevt var när jag och dåvarande flickvännen rumlade runt sent på kvällen i en tydligen mindre trevlig del av Miami och sprang in i områdets lokala Crips eller vad fan dom var. En sjukt hotfull situation vändes direkt när dom hörde vi var turister. Vi hade högst sannolikt inte blivit lika trevligt bemötta om vi varit Mike and Jennifer som virrat dit oss..

Jag var i USA för 2 år sen. Jag och en polare flög till San Fransisco och hyrde bil, sen bilade vi ner på interstaten till LA och var där ett par dagar innan vi körde highway 1 tillbaka upp till San Fran.

Min uppfattning om amerikanarna är att, som många säger väldigt öppna och trevliga men allmänbildningen är katastrof.

Det började med att jag fastnade i flygplatskontrollen. Snubben bara öglade igenom mitt pass och sa sen: -Come with me. Jag tänkte vafan nu då (jag är pursvensk). Jag fick sitta i ett rum fullt med indier, kineser och en amerikansk kvinna i 30 års åldern som var assistent åt en Steven Hawking-kopia.

Kineserna försökte ringa på sina mobiltelefoner hela tiden, trots att säkerhetspersonalen argt sa till dem att det var förbjudet. Indierna satt bara förvånade i sina turbaner, eller fördes in i små förhörsrum som låg bakom den stora disken. Den amerikanska assistenten till Hawking-kopian var fly förbannad och grov i munnen över att hon inte kunnat ge honom mat eller vatten på flera timmar. säkerhetspersonalen bara hånflinade tillbaka och sa: -Yeah, yeah darling. När hon sen fick gå skrek hon ilsket: -This fucking country! Säkerhetspersonalen vinkade bara elakt efter henne och ropade: -Nice to meet you! Buy darling!

När jag suttit där en timme, kom det en representant från Lufthansa (som vi flugit dit med) och frågade efter mig. När jag undrade va fan det var som pågick svarade han trött på knagglig engelska: -They just do this from time to time...don't worry.

Efter ytterligare nån timme, ropade de upp mitt namn. Jag gick bort till disken, där en arg liten man med indiskt (?) påbrå började fråga ut mig va jag hade att göra i USA. Jag svarade vänligt på alla frågorna han ställde. Va jag jobbade med, vilka länder jag varit i, om jag var tidigare dömd osv.

Jag fick sitta ner igen och efter 40 min fick jag en lapp med ett rött kryss på. Jag fick hämtat mitt bagage och blev sen visade in till ännu en säkerhetskontroll! Men denna gången gick dom snabbt igenom mitt bagage och ställde samma frågor som den lille mannen innan. Sen fick jag gå igenom. Min polare undrade om jag försökt smuggla en bomb.

To be continued....

Jag gjorde en roadtrip i Florida för runt 4 år sen.

SAS till NY, Newark. Sen byte till AA till Tampa. Det som slog oss först var givetvis security-kontrollen
på Newark. Obehaglig.

Och hur hip-hop-negrerna hanterade våra väskor, jag var bergis på att de skulle försvinna. Har inte med hudfärg eller nåt sånt att göra, det var bara den extremt avslappande stilen. Skitsamma, de kom fram. Och snubbarna ska ha all cred för det.

AA, American Airlines är typ inrikes Ryanair, iofs kan du träffa nån trevlig att snacka med i sätet bredvid, men det är boskapstransport.

Landade i Tampa runt 22. Hade beställt en SUV som dom inte hade inne. Dom erbjöd en större utan påslag. Men största Caddilacken? Tog en mindre Jeep. Vi var två.

Vissa kärringar i receptionen på de billiga hotellen är riktiga bitch. Personalen på restaurangerna är ett under av trevlighet.

Men det viktigaste är att komma underfund med drickssystemet. Räkna med 15%. Lite svårt att räkna ut i huvudet, så kör istället med 20%. Dvs en femtedel, lägg upp det och du är inne i spelet.

Nu var vi mest på vita ställen, Florida är ju lite så. Mera tid och jag/vi hade sökt upp bluesklubbar på sidan om.

Key West är en uttjatat semesterfälla. Skitsamma, man måste ha varit där.

Sloopy Joes.....självklart. Bra lokala band som spelar.

Enligt vår mening: västkusten absolut bäst. Från norr om Clearwater Beach till ner till Naples.

OnT: ja, de är bedrövligt dåligt allmänbildade. Precis som generationen svenskar från födda på 70-talet och framåt.

Vad ville han dig?

Tydligen kommer en representant från lufthansa och pratar med dig om du inte kommit igenom säkerhetskontrollen på x-antal timmar. Han ville bara lugna mig och berätta att sånt här inte är ovanligt och om jag hade några frågor och vem jag rest med, så han kunde berätta vad som hänt mig. Lite sött tyckte jag.

När jag och polaren tog in på ett motell strax utanför LA, hade vi en lustig diskussion med killen bakom disken. När han såg i passen att vi var från sverige, tyckte han det va jätte intressant och ställde massa frågor om hur det var att bo där osv.

-I like your contry! sa han med ett stort leende. Jag frågade om han varit i sverige. -Nej. svarade han,
-Men jag vet att ni har jättebra relationer till Vatikanen. Jag och polaren tittade på varandra innan vi fattade. -Jag tror du menar Schweiz. sa jag. (då vatikanen har sitt schweizergarde)
-Aha, ja kanske det. sa han. -Vi amerikaner vet ingenting om andra länder. Vet ni varför?
Vi skakade på huvudet. -Därför! sa han och pekade på en 60-tums plasma tv som stod i lobbyn.

Högljudda, översociala, snälla, omtänksamma men lite korkade.

Jag undrar om du tar i lite här vad gäller tiderna? Detta kallas "secondary screening" och är som du säger inte alls ovanligt, jag har själv råkat ut för det ett par gånger, men aldrig hört att man skulle sitta fast där i 3 timmar! I mina fall har det handlat om allt från omedelbart till typ 45 minuter. Precis samma tillvägagångssätt som du beskriver, först ett mer detaljerat förhör, och sedan markeras ens tullblankett vilket innebär att ens bagage gås igenom efter att man plockat upp det. Eller kanske hade du bara otur och det var många flyg med suspekta personer före dig Inget trevligt välkomnande till landet i vilket fall.

Nej, tar inte i..det satt en klocka på väggen ovanför disken, så jag hade stenkoll på hur länge jag satt där...därför jag var hyfsat orolig.

Var hyfsat med folk där men långt ifrån fullt.