Guanxi kan översättas ungefär "vård av status". Kontaktnät är en del av det hela, men det ligger mer i det. Utlänningar kommer hit och får massor av hjälp som de flesta inte återgäldar, det gäller oavsett nationalitet. Folk älskar att känna sig ompysslade, men hatar att pyssla om andra. Därför får många utlänningar dåligt rykte också.
Ska uträtta lite guanxi just nu med att lämna lite tips till en person
. Guanxi är som sagt en vård av statusen. Äger man ett företag så är statusen väldigt viktig. Hur statusen ska se ut beror på vilket företag man har.
En skola:
Lärare och rektorer har en speciell rang i samhället, och det gäller att vårda rangen. Som ägare till en skola ska man vara en vårdad klädsel, men som ändå inte sticker ut. Man ska inte bära på sig feta klockor, köra lyxbil mm, även om affärerna går bra och man har råd. Det är mycket Konfucius i det hela, en lärare är en bättre person och ska stå över det materiella. Givetvis får man tjäna pengar, men inte skylta om det. Många västerlänningar har högre lön än vad rektorn har.
Som ägare till en skola bör ett starkt band till myndigheter skapas. Chefer för offentliga inrättningar som man kan behöva komma i kontakt med bör bjudas in, kanske låta elever sätta upp en föreställning med lärare. Sånt är lärare och elever medvetna om och det är aldrig några problem. I en mindre stad kan man nog lyckas med att bjuda in stadens borgmästare, vilket kan vara lite svårare i Shanghai eller Beijing. Men knyter man rätt kontakter kan det också gå till slut. Det brukar oftast avslutas med en trevlig middag ute.
Övriga företag:
Här gäller det att visa att man har affärssinne. Det går kineser igång på, rik som fattig. Och här är det svårt som oinvigd att få bra kontaktnät med de personer som sitter på de stora pengarna. Det gäller att visa att man är framgångsrik, men på sitt eget lilla vis. Komma till möte i en BMW med privatchaufför, bära en dyr kostym och gärna en fet klocka är bara bra. Men man ska inte tala för högt om hur mycket man tjänar. Visa lite räcker. Har man det gott ställt kan man fundera på en ernai, dvs en andra fru. Det är en hög status. När man bjuder ut dessa herrar (väldigt sällsynt med damer) så gäller det att smälla på med en bra middag för att sen pysa vidare till KTV. Det kostar på och det måste få kosta på. Minst 80% av mina förhandlingar med företag sker på middagar samt efterföljande aktiviteter. Väldigt lite uträttas vid "förhandlingsbordet".
Även allt detta är guanxi, hur man klär sig, hur man visar upp sig. Guanxi är oerhört komplext och är viktigare än språket många ggr.
Du frågar hur detta skiljer sig från Sverige. En del har jag skrivit ovan. Andra exempel är att om någon ber dig om en tjänst och du är upptagen så säger du "Måste tyvärr iväg med frugan och ungarna. Hjälper dig nästa gång.". Detta fungerar inte i Kina. Har du absolut inte tid, eller kanske inte kunskapen att utföra tjänsten, så börjar du dra i ditt kontaktnät tills du hittar en lösning där personen får hjälp. Det kan kosta dig senare i form av andra tjänster. Har man fått hjälp av en kines är det en mycket dålig guanxi att inte hjälpa denne tillbaka.