Ursprungligen postat av takeitchill
Det ar det som ar det trakiga nu med turiststallen i Kina. Det ar so sjukt sonderturistat. Man masta betala intraden till stallen sedan transporteras man med bussar och slussas mellan turistanlagningar o.s.v. Man far inte direkt nagon genuin kansla vilket ar trakigt.
Jo, är i Jianxi nu, Lu Shan. Här är också turistigt som fan, och de gör allt de kan för att blåsa en på pengar. Menar inte enskilda försäljare eller liknande, utan den där mystiska "strukturen" som PK-feminister och andra idioter brukar prata om. Som just med bussarna: bussbiljetterna från entrén till själva samhället Guling mitt i nationalparken kostar 100 RMB (billigare att ta taxi) och för att kunna åka buss till olika områden av parken måste man köpa ett vecko-kort, för 80 RMB - inte många RMB per dag men eftersom de flesta bara stannar en till två dagar blir det ändå löjligt dyrt.
Men många har med egen bil. Gick utmärkt att lifta från entrén till samhället, de verkade bara glada att ta emot en turist i sin bil. Därefter köpte jag åkkort för idag och imorgon. Det är låst till mitt fingeravtryck för att jag inte ska kunna sälja vidare det när jag åker imorgon.
De verkar hålla på och bygga ett till samhälle här i parken. Kom upp till någon stor byggarbetsplats. Mängder av stora hotel under konstruktion. Säkert tillräckligt för ett par tusen gäster. Som en liten turiststad nästan. Fattar inte vad de tänker med, de verkar ha missuppfattat grejen med naturreservat. Först tyckte jag att begreppet "scenic reserve" var lite lustigt. "De där kineserna kan sina grejer", skrockade jag för mig själv. Nu undrar jag om det inte är helt bokstavligt tolkat just utsikterna man är ute efter att bevara. Natur och allt verkar man ju skita i, man försöker bara göra de bästa utsiktsplatserna så lättillgängliga som möjligt. Lite som en Aladin-ask, man har ett vattenfall helt isolerat från de andra attraktionerna, sen har man den stora sjön, bergstoppen, dalen, det gamla templet. Alla attraktioner helt isolerade från varandra. Ingen helhetsupplevelse, bara en Aladin-asks-upplevelse, där man lätt kan välja vilka delar man vill ha och inte ha, sen med en enkel handrörelse/bussresa fullborda det hela, s.a.s
Jag hade inte förväntat mig någonting annat efter Huang Shan, och nu var det inte någon vidare besvikelse. Man får ta det för vad det är. Det här "fenomenet" är egentligen mer fascinerande än någon Ming-pagod eller dammig gammal kruksamling med fula kejsarporträtt på. Det säger ganska mycket om kinesisk kultur inbillar jag mig.
Ser hur som helst fram emot de lite mer glesbefolkade och fattigare provinserna. Gissar att det kommer att vara någonting annat att besöka ett berg i säg Ningxia än här. Av just den anledningen tror jag att jag skippar planen att resa längs östkusten uppåt mot Beijing. Kanske mer runt i norra och västra delarna under nästa "etapp" (19 dagar kvar på den här).