Jag väljer här att citera mig själv från denna tråd:

Frasses har vi mainsann i Blekinge också. Sjukt goda burgare.
Men i övrigt låter beskrivningen både som himmel och helvete i mina öron. Dels gillar jag det eftersom det för tankarna till min barndom. Det låter precis som den småländska by där jag växte upp. Och givetsvis älskar jag fortfarande hårdrock.
Men i nuläget uppskattar jag även mitt goda vin, whiskey, latte, sushi, mobiltelefon, laptop, och umgänget med folk som inte dricker sig under bordet varje helg...

Även jag älskar Norrland, om än mer som ett exotiskt resmål än en potentiell plats att bo på.

Fördelarna med Norrland är många. Förutom den vidunderliga naturen som man bara måste uppskatta även om man inte är någon skogsmulle, är människorna något alldeles speciellt, precis som GH så klokt påpekar.

Det finns en hederlighet, en misstänksam gästfrihet, en rakhet och en självklarhet där som är svår att finna på andra ställen. Som besökare är man en 08 om man kommer från var som helst söder om Sundsvall, men står man bara ut med gliringarna och super karlarna under bordet några kvällar i rad så får man all repsekt (vid sådana tillfällen tackar jag gud att jag har finskt blod i årdrorna).

Machomentaliteten är störande men rymmer såklart små humoristiska finesser som visar att det inte alltid är på allvar. Som när en man i Älvsbyn frågade om jag hade snus. "Ja" svarade jag. "Lössnus?" frågade han misstänksamt när han hörde jag kom från Stockholm. "Självklart" sa jag och gav honom dosan med mull. Han blev tyst en stund och sa "General? Det är för bögar och för folk i karriären".

En annan gång kom jag billedes från Norge till Kiruna mitt i natten. Jag stannade vid en Statoil och tankade. Precis när jag skulle iväg så kom en kille raglande (han var dyngrak) och eftersom jag inte hade lust att irra runt i Kiruna mitt i natten frågade jag honom vilken väg jag skulle ta för att komma söderut mot Umeå. "Tror du du är i New York eller" svarade killen. "Det finns en väg härifrån och det är samma som du kom ifrån fast åt andra hållet" fortsatte han och vandrade vidare i natten.

Min favorit i norr är Jokkmokk. Ett samhälle där samer och svenskar blandats och skapar landets vackraste människor. Flickorna där är utomjordiskt snygga. Det är också ett ställe med en lite mer öppen attityd än de mest inskränkta delarna av norrland. För handen på hjärtat; efter några veckor med ljumma öl, busgrogg, sås och potatis så längtar i alla fall jag efter att få sippa på en sval drink innan en italiensk middag och utan att ha Eddie Medusa skrålande i högtalarna.

Men norrland borde banne mig K-märkas. Jag stämmer in i GH:s ord och uppmanar alla att utforska denna otroligt märkliga, vackra och avspända del av sverige.

När man läser Gammal Hårdrockare så får man en riktigt positiv bild av Norrland, men tyvärr kan jag inte alls hålla med. Har spenderat rätt mycket tid i Norrland då båda mina föräldrar kommer därifrån ursprungligen och även stora delar av min släkt bor däruppe, kring Hudiksvallstrakten.

Som jag tidigare skrev så har jag tillbringat endel tid under min barndom däruppe med släkten och tror det har förstört min syn på Norrland en aning i negativ bemärkelse. Fick alltid rysningar när jag som barn spenderade några veckor däruppe (Färlia närmare bestämt) på sommarlovet och det sitter i än idag. Naturen är visserligen vacker och folket rätt lättsamma (trots endel utdelade kängor). Men det som ger mig rysningar är ensamheten man känner när man är däruppe, att se urholkade byar, medelålders män och kvinnor som är födda och uppvuxna i en mindre by / stad och som blivit kvar i hålan trots alla år som gått. Visserligen inget fel med det, men det ger mig kalla kårar och jag tycker enbart det hela känns ganska tragiskt.

Har tillbringat sommar som vinter däruppe och visst är det rogivande att sitta i en eka och fiska en varm sommarkväll eller varför inte ett skönt kvällsdopp, då är mysfaktorn hög (trots alla mygg). Och visst kan en kall klar vinterkväll vara mysig när snön hänger över hustaken en kortare period men i när det gäller veckor / månader så är det inte alls lika mysigt och rogivande. Efter ca en vecka kan jag säga att man har en riktig hemlängtan, de långa avstånden och de djupa skogarna tar ordagrannt kål på en. Man måste nog vara född för att gilla läget, sen finns det givetvis undantag men jag skulle ALDRIG kunna tänka mig bo där.

Mycket möjligt att jag drar alla över en kant, men FYFAN FÖR NORRLAND!

Håller helt med Hawaii!

Eftersom min mamma och hennes släckt kommer från Västerbotten har jag också spenderat en hel del tid där sommar som vinter men efter en vecka så vill man garanterat hem igen!

Givetvis är det så att "the beauty is in the beholders eyes" så min "sanning" är ju varken mer eller mindre korrekt än er andras...

Själv är jag en norrlänning, och den absoluta lejonparten av mina första 20 år i livet spenderade jag i Bollnäs, och även om jag på senare år letat mig närmare fjollträsk (tjej och jobb är dom jag klandrar...) så ser jag faktiskt ingenting som är bättre med huvudstaden än min hemstad.

Visst, man kan säkert se Rod Stewart i sthlm om man så vill, eller se på bio ett par tusentals gånger per vecka, och Spy bar finns onekligen inte i hälsingland. Och tunnelbanan går var tredje minut och inte som ett trettiotal mil norrut, där man kan få vänta på en buss i si så där 50 timmar om det råkar vara fredag kväll. Och nog fan finns det mygg där uppåt, och mindre jobb, och färre affärer att bli modemedveten i - om man nu skulle orka bry sig.

Men ändå... Norrland är mitt hem och kommer så förbli och trots att en del här nere verkar tro motsatsen så har jag inget mindervärdeskomplex och är förbannat stolt över att jag som knatte kunde gå och smyga på celebriteter (hmmm...) som Victoria Silvstedt, istället för att jagas av knarkare på närmaste torg, att jag kunde trimma min moppe samtidigt som jag hällde i mig hembränt när jag var 13 istället istället för att fundera vilket gäng jag skulle sluta mig till så jag slapp få stryk, att jag kunde knalla över till någon polare själv när jag var 3-4 år medan dagens ungar i storstaden sitter i en helt annan sist, att jag kunde glida i på stadens disco i ett par jeans som defintivt var ute medan 200% av alla 18-åringar "här nere" verkar ha ett enda mål i livet - att titulera sig som brat etc. Min "sanning" är den att den största delarna av Norrland är genuint, mer äkta än "södern", att fokus där uppe ligger på det som känns som mer relevant, alltså inte kläder, status, den dyraste bilen eller tjejen med mest silikon etc. Mycket tveksamt om jag har rätt men ändock...

Och ja, innan någon påpekar det så generaliserar jag förbannat mycket. Och överdriver. Så no offence, nollåttor! Istället för att hetsa upp er kan ni garva åt mig som är fast i helvetet...

Till sist... Finns det något bättre än att åka till fjällen och mötas av de busslaster med folk från "söder", som har de flashigaste kläderna och de allra senaste brädorna/skidorna? När de står där och spelar allan, och snackar vitt och brett om after skiÅœn, så tänker jag på Sällskapsresan, att de är en korsning av norrmannen (Ole?) och Stig Helmer, att de har Oles prylar men fattar inte att de med all säkerhet inte åker bättre än allas våran Stig...

Norrland for life med andra ord!

Jag har släkt i Östersund och jag kan varmt rekommendera ett besök där nästa sommar. Passa på att åk dit sista helgen i juli då Storsjöyran drar igång. Veckan innan själva folkfesten så har man en strandväg full med olika typer av restauranger och pubar. Folk festar och har trevligt dagarna i ända.

Fan vad glad jag blev när jag läste den här tråden. Norrland rockar som fan kan jag säga, det finns ingenstans där man kan rapa öppet utan att få en förebrående blick eller lyssna på hårdrock och alla bara stämmer upp i härlig lovsång.

Jag har gått ut på alla dom fina resturangerna och uteställena i stockholmen och fy fan säger jag bara, det är ju ren jävla pöbel på alla dom ställena, det är som om dom springer runt med en pinne upp i röven och alla försöker slicka sig in i rainbow room, redroom och allt va fan det heter.
Varför ids man ställa sig in för en massa andra lismande idioter.

Ja det är drygt med mygg och det är kallt som fan på vintern, men va fan har vi brännvin och skotern till?
Men om jag vänder på det, hur fan orkar ni med personrån, våldtäkter, bilinbrott på löpande band, villainbrott, tjugofem lås på dörren, misstänksamheten, att man inte kan gå in till grannen och bjuda in sig på en fredagsgrogg utan att veta om grannen är en förrymd psykopat från säter?
Hur orkar ni springa till pendeln varje dag och sen svära när ni missar tåget med vetskapen att nästa kommer om tio minuter, missar jag bussen så får jag vänta i typ en timme på nästa men det är som det är.
Hur kan ni leva med huspriserna? Lägenhetspriserna?
För en normal villa får jag ett mindre mansion för här uppe (no bullshit).

Att Gammalhårdrockare hade vart på Åselemarknad gör mej en smula tårögd, fan vad jag vart full på den festivalen eller vad man nu kan kalla den, en äkta norrländs tradition att åka dit och dricka sig under bordet.
Samma sak gäller när man går på krogen, alla krogar stänger som sagt klockan två på natten här (det är ju inte bra iof) men varjefall när man kommer fram till dörrn så har man redan en promille på 2.0 och sen accelrerar det bara från det. Ingen bryr sig, utslängd kanske du blir om du somnar eller slåss, men oftas bara för slagsmål..om det blir fler än ett. Nej Gammalhårdrockare när du ränner upp till sveriges guldkust igen så ta och hör av dej så ska jag plocka fram dunken och bjuda dej på en riktigt stänkare, eller så syns vi i vimmlet på nästa Åsele marknad.

Är själv både bosatt och född i norra norrland. Kan bara hålla med om att det har sin charm att för en stund leva i tystnaden och att inte känna någon press eller stress.

På vintern far man med några kompisar ut på isen med varsinn skoter, ligger i solen och har det gott, grillar och eventuellt pimplar. På kvällen badar man bastu, dricker några öl, käkar torkat renkött eller ölkorv och pratar lite skit. Under sommararna är det riktigt nice om man hittar en liten bastu nere vid en sjö som man kan ta ett dopp i eller rentav tar en tur ut med en eka och metar efter lite firre

Jag har aldrig varit i norrland,men om jag skulle få för mig att åka dit så skulle jag nog föredra en kuststad som umeå.Norrlands inland verkar så extremt dött.

Umeå är norrland light, men du är ändå välkommen..

Om ni vill få till definitionerna så skulle jag säga att ni talar om Lappland mer än om Norrland. Jag vet iofs inte hur folk är i Jämtland men alla är precis så som ni beskriver i inlandet norr om Östersund. Här i kusten har vi bara en konstig dialekt, men är annars hyfsat civiliserade, iaf i Luleå, Umeå, Sundsvall och Gävle.

Om ni ska resa till Lappland så vill jag rekommendera abisko och fjällmassivet kring kebnekaise, vansinnigt vackert, särskilt på sommaren. Men passa er för att besöka skoglandet. Bara platt barrskog á la jägarna 10-tals mil åt alla håll.

Skulle inte vilja klassa Gävle som Norrland.