Jag bor inte i Norrland, fast jag har sett fenomenet som ni beskriver i Värmland, och lite här i Dalarna där jag bor. En fest här betyder inte något gott att äta, lite fin musik och lekar, som när jag hamnade på en fest i Stockholm förut. Jag älskade konversationen när jag hälsade på min bordsgranne på festen i Stockholm för någon månad sen.
Jag tar i hand och slår mig ner bredvid honom:
tja, <mitt namn>
Han:
tjena, <sitt namn>... trevligt att få en dalmas vid bordet
Jag:
va?jag stirrar konfunderat på honom.
Han:
du är inte härifrån, va?
Jag:
Nej, det kanske du hör på dialekten
Dena 08-bög har nu gjort bort sig och lite pinsam tystnad råder innan han säger
jag är ingjenjör på (något pissföretag som jag inte känner till). Jag nickar bara och svarar ungefär
jaha. Jag upptäcker snabbt att i Stockholm är man fin och vänder genast gaffeln upp och ner för att passa in. Här uppe håller man gaffeln med hela näven och slevar i sig maten med hela armen. Kniven använder man till att skära med och inte som stöd för att kunna spetsa sin matbit med gaffeln som man håller upp och ner med utsträckt pekfinger. Fast i Stockholm vände jag på gaffeln och petade, inte slevade, i mig maten. Helt plötsligt kommer samtalet med min bordsgranne in på ungar, jag har inga så det kapitlet avslutades snabbt för min del. Grannen har dessvärre en skitunge som är 6 år...
och han slår 120 meter,utbrister grannen helt plötsligt. VA!?
Ja, golf vet du väl, höhö.
Där sitter jag, med mitt sketna knegjobb och lyssnar på samtal där folk skryter om att vara platschefer, försjäljningschefer och alla andra fina tituleringar. Visserligen lyckades jag ta plats ganska bra i alla samtal med mina hobbies, och jag är mer kultiverad än att dra ut på stan med min volvo 240 och spela Eddie Meduza så att hela bilen gungar. I Stockholm sågs jag som ett exotiskt inslag, jag hade ju tagit mig dit i min rostiga skrothög till bil och bar ett par fina jeans och med svart skjorta, kvällen till ära. Jag har dessutom rest mycket inom Sverige och vet att utanför hålan som jag bor i är det ett annat klädmode som gäller, och en annan musik. Att spela en gammal rocklassiker i "fjollträsk" funkar inte, det anses bara töntigt, medan här uppe är det "rejäl" musik.
Min håla har faktiskt sin charm. Tiden står stilla här och man ser ofta gubbar i vitt skägg och torsby-kavaj på stan. Vid sidan av detta gamla Sverige finns även akademiker tack vare vår högteknologiska industri, som drar till sig några ingenjörer. Majoriteten av människorna här imponerar även med sin enorma förmåga att lära sig fotbollsresultat och elitserier utantill. Vad jag inte förstår är varför alla människor lär sig dessa allsvenskor och elitserier utantill, bara siffror och ordningsföljder. Jag kan se en fotbollsmatch och leva mig in i lagkänslan och förstå nöjet, men varför alla dessa tabeller?
Utelivet på denna ort består av två ställen. Det ena stället går man till bara för att supa, det andra stället kan ha lite artister och har lite annat runt omkring. Centrum berikades dessutom med Mc Donald's för några år sedan, och nu är det nya utestället för Conny Raggare och fjortisar som har köpt cider för studiebidraget. Alltså, har vi två barer och Mc Donald's.