den 16:e oktober, eftermiddag.
Ok, först verkade det fullbokat överjävlaallt, utom några
unkna bungalows som vi inte ville ligga och knulla i.
Tills slut hamnar vi, efter ett par timmars letande, på
Leela Beach i det sämsta ruckel till jävla djungelkoja
man kan tänka sig. Såklart, ironiskt nog, mycket
värre än de bungalows vi kollat och tackat nej till innan.
Men desperata som vi var bokade vi de tre nätter vi
skulle vara där - sedan kilade vi in till Haad Rin igen
för att se om vi inte kunde hitta ngt bättre ändå.
En timma senare gick vi och checkade ut igen för att sedan
bosätta oss på Bantalay mitt i Haad Rin. Jublande glada.
När jag checkar ut ser hon förbryllad ut och kollar i sitt
häfte om det verkligen kan stämma:
-"But, you come today?"
-"Yes, and now weŽre leaving, could I please
have my 100baht deposit for the key back?"
-"But why you leave, has something happened in the room?"
-"Nothings happened, I just donŽt like it. Could I please
have my 100baht deposit for the key back?"
-"But you have paid for three nights and can get
no money back"
-"Yes, I know"
-"So why you leave?"
-"I donŽt like it"
-"But you canŽt get money back, canŽt you stay for at least
one night?"
-"No"
-"I donŽt know what to do"
-"Just give me back my 100Baht for the key deposit"
...etc etc...
Ok, vi kastade bort 1500Baht - men 300 riksdaler i sjön kändes
inte så farligt bara man slapp bo i det där rucklet (det var skitigt som
fan, öppet mellan taket och väggarna mm. Pricken över "i"
var egentligen det allra första som mötte en; nedersta steget på
"trappan" hade pajjat och en ny planka uppfattades tydligen inte
som så viktigt, med resultat att det var ungf. 60cm till det nuvarande
första trappsteget).