Tänkte mest på en fortsättning på din reseberättelse, det var trevlig läsning.

Då får jag lov att rekommendera nattåg som färdmedel, inte för att de
går snabbt eller är särskilt flådiga utan för att man kan ha svinigt kul
och lära känna trevliga människor (till skillnad från nattbussarna vilkas
färder kantas av misär, trötta halvsura backpackers/turister och upttjackad
och stissig busspersonal + en hel del stölder).

Vi håller oss till traditionen att planera så lite som möjligt och en förmiddag
hos min bror ute på landet i Nai Am (vid nordöstra kusten, ca:30 mil
eller så från Kambodja) bestämmer vi att vi drar till Chiang-Mai.
Kollar på nätet och ser att det går nattåg vid 18.30, 19.25, 19.40 och 21.30 - vi kommer med en buss mot Bangkok (från Nai Am) vid 14.30.
Resan ska ta 3,5 timmar men redan efter 2 är vi helt nära Bangkok och tror
i vår naivitet att vi ska hinna med 18.30-tåget.
Bangkok är stort, långsamt och skumpigt by buss och efter lite mer än en
timma är vi framme vid busstationen - klockan är strax innan sju.
Ok, fort fort, ta en taxi, nej inte första bästa som skriker på en för de bara
blåser en på stålar - vi tar andra bästa och prutar lite men får såklart
betala för mycket i alla fall. Nåväl, skitsamma, nu brinner det i knutarna.
Chaffisen undrar vart vi ska:
-"Hualomphong Station please" svarar jag
-"Yes, but were you go?"
-"WeÅœre heading for Chiang-Mai"
-"Ah, you have ticket, hotel?"
-"Haha, no, weÅœll sort that out when we get there"
Ok, säger han. Jag tror att han frågar för att stationen kanske är skitstor
och han har vänligheten att släppa oss nära rätt perrong så vi hinner med vårt tåg.
Han släpper av oss strax utanför stationen och hänvisar oss till en resebyrå som förmodligen ger honom någon sorts provision för den sortens manöver.
En uppklädd smilfink föser oss till ett par stolar i ett rum som inte helt oblygt stoltserar med "Aircondition Polar-Ultrafreeze 3000", eller liknande. Svinkallt är det.
Medan jag anar analkande lunginflamation förstår jag att det inte är här man
snabbt som blixten köper biljetter till tåget som går om en halvtimma utan hellre någon sorts larvig paketgrej med hotel och hela kittet.
Strax efter att säljmannen förstår att vi skiter i hans hotell och bara vill ha
två enkelbiljetter till nattåget fort som fan finner vi oss stående på trottoaren utanför.
Vi har tur och hittar ingången helt nära där vi är, skyndar över till första informationsdisk vi hittar och blir omhändertagna av en thai-snubbe som talar förvånansvärt bra engelska.
-"Where are you going?"
-"To Chiang-Mai, with the 19,40 train"
-"Ok, have you booked tickets?"
-"No"
-"What!? Ok, follow me!"
Det visar sig att den vanliga rutinen inte är att dyka upp strax innan tåget går och spontanköpa lite biljetter utan snarare att man bokar dem ett tag innan.
Hursom helst kör han värsta VIP-grejjen och snitsar in oss förbi massa köer och rätt vad det är har vi våra biljetter med 10 minuters marginal, så jag hinner ta en cigg innan vi drar.

Tåget är en ganska risig historia och det är inte tal om några kupeér eller så utan kojer längs med mittengången. Vi har varsin nerfällbar säng/brits i huvudhöjd ungefär, vilka visar sig vara förvånansvärt bekväma.
Även här är de förtjusta i att brassa på med ACn så det är aningen kallt. Vi beställer in två par 630cl Chang (bärs med över 6% alk) och softar lite.
Ett thai-gäng bredvid oss roar sig bland annat med att försöka surra fast någons gigantiska väska som välter ner i gången hela tiden, varpå jag fiskar fram min feta rulle silvertejp. Tejpen möts av stort jubel, men nej tack, det går nog bra ändå.
-"Ok, well never leave home without it" säger jag till en av snubbarna och försöker vara rolig. Han är tyst några sekunder och betraktar mig utforskande och svarar sedan med eftertryck "Yes".
Det visar sig att det inte finns något utrymme för rökning, jag blir av en säkerhetsvakt hänvisad till en plats mellan vagnarna. Medan jag står där och bolmar kommer en dam från kökspersonalen förbi och snäser "no smoking!" och hänvisar till ett annat ställe. Näs jag senare röker på det andra stället säger en annan vakt till mig att jag inte får röka där heller. Förbryllad undrar jag var jag egentligen får röka och han hänvisar i sin tur till toaletterna.
Efter många om och men får jag till slut vara ifred i det lilla klaustrofobiska utrymmet med dragspelsväggar som kopplar samman vagnarna. Golvet är lite metallplattor som rör sig hit och dit och det sammanlagda utrymmet är ungefär 80cm2. Jag hittar en fin rytm av hjulens dunkande, vrålar ikapp till dånet av förbipasserande tåg och dansar med en öl i näven.
Efter ett tag märker jag att folk stirrar mot mitt privata lilla enmansrave, av avund såklart för att de inte har lika kul.

Vid sjutiden på morgonen vaknar jag hyfsat bakis och märker att tåget står still. Jag får reda på att något tydligen är paj och att vi blir försenade.
-"Ok, when will we arrive then?"
-"To clock"
Kombinationen av otydlig thaiengelska och min ovilja att höra att vi kommer fram klockan två på eftermiddagen istället för nio på morgonen gör att jag får fråga några gånger till - varje gång blir svaret helt obekymrat att vi kommer fram klockan två. Fem timmars försening bara, det är ju inga konstigheter i det.
Men, det var tur att tåget blev försenat för annars hade vi inte hittat restaurangvagnen.
Det var som att kliva in i en annan värld, musik dånade ur ansträngda högtalare och folk från hela världen satt och festade som djur mitt på ljusan dag. Vi blev uppraggade av gänget och blev så småningom medresenärer med ett par från Nya Zealand och en dam från USA, som brukade ljuga att hon var från Mexico med anledning av att hon suttit i fängelse där (how come? -"Well, I beat up a cop"
-"But you sat there for a while, what did you do to him?"
-"Well, a took his baton and hit him, apparantly cracking his skull"... hon var ganska trovärdig, en 47-årig butch-flata som nu själv jobbade som fångvaktare... och sjukt trevlig, mot vad man skulle kunna tro).
Så, där satt vi och söp ner oss med nyvunna polare som vi sedan skulle komma att hänga med i några dygn i Chiang-Mai, där vi f.ö kom fram klockan tre på eftermiddagen.