Hejsan

I morse när jag åkte bil runt om i min stad så fick jag en sorts panikkänsla, ungefär som ångest fast varierande. Att se samma skit, dag in, dag ut får mig att bli deprimerad. Tänk att få uppleva ett liv på nytt fast på andra sidan världen.

Jag har alltid varit otroligt intresserad av ett liv i USA, det är så annorlunda utifrån hur vi har det här i Sverige. Människorna, miljön, de sociala samspelet, alltihopa. Jag har varit i USA 2 gånger tidigare och det har varit den bästa upplevelsen jag någonsin haft i hela mitt liv.

Jag vet att det finns negativa saker därnere också, det är jag fullt medveten om. Men tänk att få uppleva high school, festerna, umgänget. Har aldrig träffat så grymma människor som när jag var därnere. Känslan av att dricka från röda plastglas och höra all amerikanska fick mig att få dopaminkänsla som varade ända tills jag åkte hem.

Så fort jag kom hem så var umgänget så mycket tråkigare, jag var bara så beroende av att åka igen. Festerna sög här, miljön var trist, människorna var så mycket allmänt tråkiga.

Vad tycker ni? Har ni också varit facinerad över ett liv i typ USA. Om ni fått välja, hade ni hellre levt ett liv därnere?

OnT: Nja, skulle kunna tänka mig att tillbringa lite tid där, men jag skulle nog tröttna snabbt. Är mer för sydeuropeisk kultur.

Handlar det inte om att det känns som att du hoppar in i filmens värld när du kommer till USA?
För ett land med 300 miljoner invånare är de jävligt lika i sitt sätt kan jag tycka. Stöpta i samma form allihopa till en grad som saknar motstycke i Europa. Amerikaner som bott länge utomlands kan dock vara intressanta.

Kultur: allmänt --> USA
/Moderator

Nej, var faktiskt aldrig fascinerad av USA på det sätt du beskriver. Jag var över ett antal gånger på semester och (mestadels) jobbresor, tror jag var i olika delar av USA 10-12 gånger under fem eller sex år. När jag besökte Seattle på en jobbresa så kändes det lite att "jag skulle kunna tänka mig att bo här", men i Sverige jag hade ett bra jobb, min far och min syster samt ett par riktigt bra vänner.

Sedan råkade jag träffa en amerikansk tjej, vi gifte oss och hon ville sedan flytta hem till USA. Så blev det, och nu har jag bott här i drygt 17 år trots att min först afru och jag skiljdes efter 6 år. Jag trivs bra, tjänar mer än vad jag skulle kunna göra i Sverige och är numera lyckligt omgift.

Hade någon sagt till min när jag var tonåring eller runt 20 år gammal att jag skulle bo i USA om några år så hade jag nog haft svårt att tro dem...

Vad kul! Hur jämför du våra medborgare med jänkarna? Hur är det i största allmänhet? Lyssnar gärna!

Bor just nu i östra Washington som utbytesstudent och studerar i high school. Bor i en liten stad cirka 45min från storstad. Har varit här i snart 10 månader och kommer sedan återvända hem.

Vill definitivt bo i USA i framtiden men inte nödvändigtvis Washington. Har kontakter både här och i South Carolina så det är en möjlighet. Blir nog CSN-lån samt pengar från egen ficka för att plugga community college om 2-3 år men resor tillbaka under tiden kommer definitivt hända.

Det är annorlunda i en liten stad, mentaliteten är trevlig och intresset för invandrare och andra kulturer är stort. Spenderar dock mycket tid i storstaden också. Överhuvudtaget verkar folket i USA betydligt öppna och trevliga till främlingar. Så jag upplever det som 19-åring med relativt öppen attityd till något annorlunda.

Rekommenderar det till alla tonåringar som har chansen!

*Förresten så är inte Washington så regnigt, iallafall inte på östra sidan. Är 20-27 grader om dagarna nu och har varit helt grönt sedan Mars. Blev knappt vinter och det var 25-38 grader i juli/augusti/september. Bara så ni vet om ni alltid sett Washington som regnigt.

USA är väldigt fascinerande och har definitivt en stor plats i mitt hjärta. Jag älskar att jag är medborgare i ett land vars politiska filosofi är grundad på "Life, Liberty and the pursuit of Happiness." Kalifornien, the golden state, är ett kapitel i sig och jag är mycket tacksam över att jag kan bo här bland hav, kust, sol, palmer, fjäll, öken, skog och ändlösa odlingsfält. Kalifornien är en riktigt immigrant state men en stark entrepreneurial spirit. Det är här den västerländska kulturen skapas, och det är här solen till slut går ner.



Jag förstår verkligen inte vilket USA du pratar om men antar att du syftar på något sorts east coast white america. Finns t ex inte mycket som hispanics ute på vischan har gemensamt med white suburbia. Eller city people från San Francisco med cowboys i Montana.

Jag hade faktiskt chansen för ett drygt halvår sedan. Precis när jag sade upp mig från mitt dåvarande jobb blev jag kontaktad av en amerikansk manager där som jag skickat en ansökan till några månader tidigare. Vi hade tre intervjuer innan HR satte stopp för det hela på grund av visumreglerna (då jag inte längre skulle vara anställd av företaget skulle det blir meck med att få till visumet, H1B-visum hade nog gått att fixa). Sen splittades PayPal och Ebay i samma vända vilket gjorde att alla nyanställningar frös bort.

Så här i efterhand är man väl både lite nyfiken men ändå nöjd. Jag skaffade sambo istället och hon är bättre än vad jag kunnat drömma om på allt. Så den missen blev till en vinst ändå tillslut.

Sen är USA inte alls som man vill inbilla sig. På samma sätt som amerikanarna ser på Sverige som ett paradis ser vi på USA som ett paradis utan att se all misär och alla problem. Pratade med två stycken som bott i USA och båda säger att det är väldigt mycket uteliggare och annat sunkigt folk (dom bor i New York respektive San Francisco). Så jag tror mer den här drömmen handlar om "det är grönare på andra sidan" än någonting annat. Men skulle jag få chansen, och sambon är okej med en flytt, så skulle jag nog ändå vilja prova. Det är oftast en intressant lärdom att flytta utomlands, och att ha jobbat i Silicon Valley smäller nog rätt fint i CVt.

Jaså, så amerikaner ser Sverige som ett paradis?? Sorry, men kan inte låta bli att kommentera detta... Lustigt, jag känner personligen inte en enda amerikan som anser att Sverige är ett paradis, har heller inte hört nån annan säga det, så jag undrar var du har hört detta.

Jag bor också i USA, LA och det är faktiskt en del som ifrågasatt mitt val att flytta till US när Sverige är så fantastiskt, det är inte många men de händer

USA är ju stort, och folk i olika delar är lika olika som svenskar och italienare.
Jag har bott i Boston (4 år) och Ft Worth/Dallas (13 år), så jag kan svara på hur innevånarna där är.

I Boston är de lite arroganta och ganska ohövliga på ett avsiktligt sätt. Det är inte en slump att uttrycket "Masshole" har nyntats för innevånare i Massachussetts. :-)
Folk kör aggressivt och det tutas mycket. Det jag noterade mest efter 9/11 var hur folk plötsligt blev myckét trevligare i trafiken och man hörde betydligt färre aggressiva tutande. Det varade i kanske 2-3 veckor...
Kvinnorna i Boston använder (generellt) ganska lite makeup. Jag skämtade med min dåvarande fru om att när de öppnade en Hooters i Boston så anställde de bara college-tjejer från andra delstater.

Dallas och Ft Worth skiljer sig också en del åt, trots att de ligger så nära varandra. Dallas-bor är lite "förnämare" (eller anser sig i alla fall vara det), men annars är det ingen enorm skillnad.
Texas-bor är betydligt varmare och öppnare. Om du börjar jobba på ett företag i Texas ska du inte bli förvånad om du redan efter några dagar blir injuden till en BBQ hemma hos någon kollega.
Folk är också mycket artigare i trafiken. Det var något tv-program som testade hur folk betedde sig vid rödljus. De hade en bil som stod längst fram vid ett rödljus, och när det blev grönt körde de inte. De mätte hur lång tid det tog innan någon tutade. Tog en halv sekund i New York och ungeför samma i Boston. I Texas satt folk och väntade i någon minut, gick sedan ut och kollade att bilisten från tv-programmet var okay. Ingen tutade...

Men om jag ska generalisera och jämföra svenskar med en genomsnittlig amerikan så är amerikanerna betydligt trevligare och hövligare. Svenskar kan ofta vara oförskämda (med amerikanska mått) utan att ens veta om det.

När jag har besökt Sverige de senaste åren så känns inte Sverige speciellt lockande att flytta tillbaka till. Folk är otrevliga (i många fall utan att ens veta om det), många på tunnelbana/buss har missat det där om personlig hygien helt och hållet, och det sitter tiggare överallt.
Folk i Sverige klagar på nästan allt verkar det som, och förutsätter att staten ska ta hand om dem. Bortklemade medborgare, söndercurlade av politikerna.

En stolt "Masshole" här (Go Pats, Sox, Celts, & Bruins)!!

Vi kvinnor här i Boston/MA behöver inte använda mycket smink, för vi är så jäkla snygga ändå.

Jag har inte stött på några otrevliga Massholes, tycker folk här är typ 100 gånger trevligare och mer easy going än vilken svensk som helst.