Uganda.

Du menar väl egentligen att den där "utomstående vitingen" egentligen är du själv va ... ?
Och att det är dina egna rädslor du ger uttryck för.

Du borde börja lyssna mer på människor som faktiskt varit i Afrika, ensamma, och rest omkring från by till by, land till land, utan att ha blivit vare sig oppätna eller ens slagna på näsan.
Om inte annat så kan du ju annars gå till ditt lokala bibliotek och läsa de böcker som Afrikaresenärer skrivit.

En bra sådan är från 1940-talet, och är författad av en svensk konstnär som bara fick för sig en vacker dag - nere på Kullaberg i Skåne - att nu skulle han minsann resa till Afrika, innan det blivit "för sent."
Dvs med "för sent" menade han att hinna uppleva det gamla, traditionella Afrika innan den moderna världen hade tagit sig dit och förstört allt.

Så, han lyckades få tag på ett handelsfartyg som skulle segla till Afrika. Han bordade skeppet och seglade i några veckor ute på havet innan han kom fram till Senegal.
Där gick han i land, utan någon livvakt, utan något följe - helt allena.

Sen reste han längre och längre in i det inre av kontinenten, längst med den långa Senegalfloden.
På kanot.
Ja, boken heter faktiskt "Med kanot längst Senegalfloden."

Han åkte i allt från gamla ångbåtar från 1800-talet, till urholkade trädstammar - stakade av två bastanta afrikaner.
Och fortfarande ensam "viting."
För att lätta upp humöret under heta afrikanska dagar stämde han upp i sång.
Han började skråla "Hej tomtegubbar slå i glasen", för de två afrikanerna i kanoten. De blev glada och försökte sjunga med, då sången var rytmisk till sin natur och ett bra hjälpmedel i det tröttsamma stakandet av kanoten mot strömmen.


Men, trots att han reste ensam, mitt i det mörkaste Afrika, så blev han aldrig överfallen.
Iaf bortsett från en efterhängsen prostituerad som tog tillfället i akt och parkerade sig i kanoten och vägrade flytta sig.
Men han beordrade de två afrikanerna att helt enkelt lyfte upp och bort henne, till hennes stora förtret. Och förnärmad vandrade hon bort med näsan i vädret.



Ja ... en mycket spännande och läsvärd reseberättelse.
En äventyrsbok av det slag som inte längre kan produceras, tyvärr ... men, de gamla finns ju fortfarande kvar för läsning.

Gambia