Förstår inte riktigt varför jag som nu jobbat i flera år, har ett bra sparkapital och en bostadsrätt som ökat rejält i värde inte bara ska sälja allt och ta dessa flera hundra tusen och dra till ett varmare fattigare land och bara bo billigt, vilket kan ta 10 år innan pengarna ens har tagit slut, och under tiden kan man förstås försöka hitta på något sätt att tjäna pengar över internet med småinkomster, om det så är några tusen i månaden så kanske man kan börja gå runt och även gå plus om några år.

Hur många här går i dessa tankar eller har verkställt dem? Jag tänker på detta väldigt ofta nu för tiden och börja helt tappa syftet att gå till jobbet i regn och rusk när jag "egentligen inte behöver" sett till planerna jag skrev ovan. Hur realistiskt är dessa tankar eller är det bara "gräset är alltid grönare"-drömmar som inte blir så bra i praktiken?

Går verkligen i dem tankarna, är riktigt trött på att jobba komma hem på helgerna sen tillbaka på måndagen igen.
Samma sak hela tiden, den bakfulla lördagen och bort sövda söndagen.
För att sedan var tillbaka på rutan ett igen.
Har funderat länge på att flytta till något billigt land, och bara leva.
Och ta tillvara på dagarna, och leva fritt istället för denna stress.

Ja, tänk att få sticka ner till någon ö utanför nya Zeeland där man lever lite enkelt på fiske.
Där hade pengarna räckt länge och det bästa av allt är att man har all sin utbildning i fickan och man kan säkert nyttja den i den nya tillvaron.
Så länge man är ung så är det bara att slå till om man har lite gott om stålar och skulle det inte passa så finns ju alltid fäderneslandet kvar..

Alla jagar gräset på den andra sidan, men när man väl är där börjar man se det som man tidigare inte såg att man hade.

Försök hitta värdet i vardagen, för det är det som är ditt problem, istället för att jaga "nästa grej". Att leva snålt i tio år för att se alla pengar, och all chans till ett framtida jobb, försvinna är bara korkat.

Vill du iväg? Ta tjänstledigt ett år och lev. Det räcker långt utan att du sänker vare sig ekonomi eller karriär.

Visst kan du göra det. Det man brukar ångra i livet är det man inte vågade göra. Men med varje val man gör väljer man bort något annat.
Kanske väljer du bort trygghet vid sjukdom, trygghet när du blir gammal. Om du bor i ett fattigare land måste du själv planera för såna situationer. Särskilt viktigt då du troligen inte kommer att ha ett stort antal släktingar som tar hand om dig, vilket brukar vara lösningen för människor i dessa länder.

Några hundra tusen kommer ju inte räcka särskilt länge. Satsa på någon utbildning där jobbet kan skötas över internet. Borde väll finnas en hel del tex programering. Alternativt sätt dig in i aktiehandel och på den vägen klara din försörjning gen trading. Jag lämnade Sverige för sex år sedan och har fler vänner som jobbar bla för Google. Själv hade jag ett rejält sparkapital när jag drog och hade dessutom planerat min flytt mååånga år i förväg. Jag hade bla både hus och lägenhet fullt möblerade vid flytten.

Do it. Sverige är det största skithålet till land som finns att leva i, du har inget att förlora det lovar jag. Ska själv dra om några år, måste bara se till så jag aldrig behöver komma tillbaka.

Intressant tråd! Jag har länge gått i samma tankar, men när man har fru och barn blir det lite mer komplicerat. Och jag skulle i så fall aldrig åka till något land såsom Thailand. Hellre då Australien eller Nya Zeeland.

Det jag kan tycker känns svårast är att lämna Sverige. Inte för vad Sverige har blivit de senaste 50 åren, utan för vad det en gång var. Genom min släktforskning har min känsla för denna bit land stadigt ökat och tanken på att lämna mina förfäders land känns nu svårare än någonsin. Av de 64 personer, 6 generationer ovanför mig, har alla utom en varit etniska svenskar (jag har en finsk gren där). Och på min hustrus sida är det alla 64. Så mina barn är till 99% etniska svenskar med en liten, liten bit finskt blod i sig (som mycket väl kan vara lika svenskt som de övriga grenarna). Därmed känns det fel i själen att bara kasta in handduken och dra.

Jag hade helst av allt velat säga upp mig, sälja lägenheten, köpa en gård eller liknande och försökt distansera mig från samhället så mycket som möjligt. Odla lite egen mat, kanske föda upp djur. Lära sig mycket av livet såsom det var för hundra, tvåhundra år sedan. Skaffa sig inkomster vid sidan av, betala så lite skatt som möjligt. Vara kvar här men ändå "dra" på samma gång.

Men i grunden har du förstås rätt. Jag ser absolut ingen anledning att löneslava om det finns en möjlighet att göra någonting annat, mycket trevligare med livet. Vad det än må vara.

Man är främst trött på att löneslava när man ser vad 30-40 procent av ens lön går till. Då får man verkligen såna tankar som dig ts. :'(

Den bittra sanningen är ju dock att om man åker iväg för att leva som TS fantasierar, är du garanterad fattigsmanspension när du återvänder. Sedan måste man ju hitta ett nytt jobb i det land man kommer till m.m. Men visst, jag kan ju inte säga att det vore en nackdel att byta miljö, land osv. Men tro att man kan softa i 10 år för att man har ett par hundra tusen på banken är väl en stor överdrift.

Låter bra. Passa på att leva! Kanske kan bo billigt och ta dagen som den kommer? Lägg upp en plan så ser du om det går. Lycka till, hoppas du rapporterar om du kommer iväg!

Markus Torgeby gjorde en svensk variant av det här, valde en alternativ väg.

http://www.svt.se/nyheter/inrikes/det-handlar-om-att-hitta-sin-grej

http://www.markustorgeby.se/