Men inte långt ifrån

Hallå flashbackers,

Sitter i en 2a, fin bostadsrätt, centralt i en stor stad någonstans i Sverige. Har ett bra jobb, vänner, familj och allt man kan begära med grädde på toppen. Ändå känner jag att vaknar jag upp en dag och är 50 och ser tillbaka på vad jag gjorde när jag var 25 att det enbart bestod av att festa, och leva svensson-liv. Bygga karriär, gå till gymmet, ha vänner, och allt det där som 99% av alla andra gör också. Då är jag rädd att jag blir besviken på mig själv.


Funderar starkt på att sälja lägenheten och allt annat, och sen bara dra. Flyga till Singapore (?) med en väska och kanske bara lämna ett brev till familjen men annars utan att säga något till någon.

Va tycker ni?

Om du har barn kan du glömma trippen.
Om en fader bara sticker ifrån sina barn kommer du DEFINITIVT att ångra det resten av ditt liv medan barnen aldrig kommer att vilja träffa dig för allt snack bakom din rygg som mamman kommer att tala om.

Men om du inte har barn så antar jag väl att det skulle vara ok, men ändå förjävligt taskigt att bara sticka om du har en sambo.

Tror du kommer att gilla denna tråden:

https://www.flashback.org/t753594

jag är singel, skulle inte överge någon familj.

Singapore är en riktig skitstad enligt mig men ..

Permanent? Varför inte säga nåt till någon? Jag tror du skulle komma tillbaka efter nåt halvår om du inte avslutar på gott vis.. Folk betyder mycket för en

Du kan stanna max en månad i singapore som turist, kontrollen är extremt strikt.

Vill du ha lite mera flexiblare immigration så rekar jag thailand.

Det låter som en bra idé. Tror de flesta håller med om att det är värt att bryta sig ur 9-5 när de väl har gjort det. För att få lite inspiration är e-boken Life Nomadic bra läsning. Du kan ladda ner den här: http://tynan.net/lifenomadic Man väljer själv om man vill betala författaren, själv tyckte jag det var tillräckligt bra läsning för att betala 5 dollar.

Men i verkligheten är det tvärtom, Singapore kan du stanna i 90 dagar som turist (visa on arrival)(även om du åker in landvägen) medans i thailand, 30 dagar utan att ansöka om längre (och 15 om du kommer landvägen)

Sen vad man ska göra i Singapore i 90 dagar det kan man fundera på..

Har länge gått i tristess och en tråkig vardag. Tankarna har gått i att sticka iväg. Är det nån/några som har stuckit iväg men ändå gjort så man faktiskt kan komma tillbaka vettigt. Funkar det att ta tjänstledigt i typ 2år?
Hjälper det faktiskt mot denna tristess och tomhet som jag känner. Bara jag kommer iväg en bit bort från alla känner.Det känns som jag kan göra vad som helst då.
Har ju stabilt jobb mår väl sådär just nu pågrund av jag fått sjukt mycket mera ansvar och samtidigt ska jag hinna minst lika mycket som förr. Känns ändå svårt att bara säga upp sig.

Personligen så har jag själv tänkt tanken många gånger men det som hindrat mig är att jag är för mycket svensson i den meningen att jag har ett bra jobb bra lön bostadslån och är sambo. Men är du inte lika fast som mig så DRA men tänk först och främst på jobbet. Snacka med chefen och se hur ni kan lösa det tillsammans.

Dra jorden runt eller till typ Japan