Ursprungligen postat av Germanofil
Jag tror att det är den ekonomiska trygghetsnarkomanin som främst hindrar folk från att dra. Folk är skraja för att flytta till ett annat land utan att ha jobb eller bidrag att luta sig emot. Många ser nog den rent materiella standarden som en orsak att stanna i Sverige också. Utomlands som "invandrare" så får man ofta nöja sig med mindre kvalificerade jobb vilka generellt genererar betydligt mindre pengar än samma jobb gör i Sverige. Undantaget är om man har en riktigt bra utbildning som kan ge en förtur trots att man inte talar språket riktigt bra.
Själv har jag bott utomlands i flera omgångar sedan jag tog studenten. Över 2œ år totalt. De senaste 8 månaderna har jag bott i Tyskland och har inga planer på att flytta hem inom de närmaste åren, kanske aldrig. Är 27 år.
Ack så sant. Jag hade en lägenhet i Sverige i 10 månader och möblerade den hyffsat fint. Sen stod jag där och fick ett sånt jävla resesug men kände att jag kan la inte bara dra igen och skita i allt. Jag som har det så bra här i Sverige nu.
Men sen såg jag det ur en annan synvinkel. Det som håller mig kvar här är alltså en soffa, en TV, lite hyllor och saker som står på hyllorna. Döda ting. Det var döda ting som var en del av det som skulle hålla mig kvar. Ni som funderar på att sälja allt och bara dra snälla gör det. Sälja era döda saker och lev istället!
Familj och vänner förstår även om dom kanske inte förstår varför du vill bort från allt under en lång period, kanske för evigt. Är du lycklig i ditt beslut så finns det få i din närhet som ifrågasätter dig.
Har man jobb i Sverige eller möjligheten att få jobb. Ta det och spara ihop pengar till att styra något annat någon annanstans. Jag ser Sverige som en yta med pengar där jag kan jobba igen om jag får ett jobb. ThatŽs it. Sverige har pengar, blyga svenskar, Kebenekajse och en och annan älg.
Det jag tycker folk som funderar på att bara dra ska se vad dom har för talanger eller hobbys. Blir du tillräckligt bra på något, i stort sett vad som helst, då kan du nog också hitta ett sätt att livnära sig på det. Musiker är klockrent. Ta 10% av vad ett fik säljer på en kväll om du sitter och spelar där. Klättra i palmer och plocka ner jordnötter om du är duktig på det. Restauranger betalar för detta, jag har sett det med egna ögon. Sälj fruktsallad på stranden. Gatuartist javisst!
Se inte livet som något man ska lyckas med. Se livet som något du upplever. Det jag hatar med vårat land är att när man växer upp blir man inte presenterad för några andra sätt att leva på än att plugga, jobba, göra karriär, köpa hus och bli begraven med alla dina prylar. Ingen berättar om hippies, bohemer, indianer, ensamseglare, husbils ägare, vagabonder eller cyklister. Detta är hemligheter ingen vill vi ska få reda på för då följer vi inte en traditionell västvärldslig linje. Var inte rädd för kriminalitet, ha respekt för farliga ställen men låt inte rädsla hindra dig så mycket att du inte vågar leva.
Ahh...
Suckar så många gånger då jag läser om alla ni som bara vill dra. En gång träffade jag en snubbe som tagit sig från norr till söder i Laos med endast 10 dollar i fickan. Killen jobbade med att rulla joints i Pnom Phen hur man nu stavar staden i Kambodja. Killen hade inte ett skit förutom ett rikt liv.
Exempel på folk som gör sjuka saker i denna värld finns det gott om. Chansa och se om ni blir en av dom. Det är inget ni vet innan man drar på en resa såklart och det är heller inget man strävar efter. Blir du en av dom där sjuka snubbarna folk snackar om på flashback så kommer du knappt minnas vägen dit. It just happened.
Spara ihop lite pengar gått folk och köp en biljett. Tar pengarna slut åk hem igen och försök jobba ihop fler pengar. Se heller inte pengar som något heligt.
Jag hatar pengar... Aj ni gör det ont i mig igen. Hatet mot ordet pengar svider lika mycket som myggbetten jag kommer få under natten.
Godnatt.