Surfade in på wiki och läste lite, blev nyfiken på var det var. Och du stavade rätt. Läskigt hur som haver. :/

Svårt att säga. Har rest en del och de flesta skitiga och tråkiga ställena har sin charm och folk som gör det bättre.

Det mest deprimerande resmålet må vara ett resmål där både orten och folket är för jävliga.

Stockholm är nog det resmålet som passar bäst till de kraven.

Landskrona...utan tvivel..

En del öststatsorter har man besökt, men det slipper jag gärna om jag inte blir tvingad. Grå betong och rost, överallt.

Östra Ukraina, utan konkurrens. Och jag har kikat runt en del.

Turkiets inland.

Varmt, tråkigt, slött.

Bara en massa hus. Ingenting annat.

Hela Etiopien var ganska depprimerande, men det vantade jag mej.
Men ett resmal som jag inte raknat med skulle vara deppigt men som blev det var Koln, otroligt trakig stad, otrevliga manniskor, hemska resturangerna och inget mer att se pa an domen.

Malmö,fy fan säger jag bara. Trodde jag var i Bagdad

Bilden av Tyskland många har verkar extremt fördomsfull. Ok att det finns delar av Berlin, särskilt i f.d. Östberlin, som är grå och trista, men i landet i stort finns ju hur många pittoreska medeltidsstäder som helst komplett med mysiga pubar, bra restauranter osv. Längs floder som Rhen och Mosel breder ett lummigt grönt landskap med vinodlingar, gamla romerska lämningar och mysiga städer ut sig och det sydtyska bergslandskapet är ju bara så vackert.
Det verkar som många bygger sin bild av Tyskland på snabba bilturer genom landet, där man i stort sett bara pausat på tråkiga motorvägsstopp (lite grann som att bygga sin bild av Sverige på motorvägen mellan Arlanda och Stockholm (varmkorv på Shell i Stora Väsby) eller de trista moderna Klarakvarteren i Stockholms innerstad)...

Bland det tristaste jag upplevt är nog Östeuropa under kommunisttiden (bl.a. Östtyskland/DDR) med nedgångna, förfallna hus, vägar i erbarmligt skick och den totalitära statsapparaten ständigt närvarande med polis, militär och stora röda propagandaskyltar hyllandes Systemet.

Området efter gränsövergångarna mellan sydöstra Tyskland och Tjeckien är också bland det mest deprimerande jag sett; du kör kilometer efter kilometer och det enda du ser utöver det i och för sig fina bergslandskapet i Erzgebirge är mycket unga prostituerade som står med typ 25 eller 50 meters mellanrum, enstaka hallickar - och försäljare av trädgårdstomtar (det sistnämnda bidrar enbart till den absurda upplevelsen). Långtradare och tyska privatbilar stannar här och var för att plocka upp någon tjej. I städer som Usti nad Labem härskar också nedgången tristess med zigenare som bjuder ut det ena och det andra till försäljning inklusive sina egna döttrar.

Jag har varit i Minsk vid ett par tillfällen. Personligen är jag en sucker för Östeuropa och framförallt sådant som påminner om den gamla tiden. Men flera jag umgicks med i Minsk såg inte charmen med det hela. Minns att jag pratade med en kille från Litauen, som sa att det påminde om hans hemland fast för tio år sedan.

Klart det kan vara intressant att se och uppleva också trista miljöer och ren misär, men att tvingas leva mitt i skiten är ju naturligtvis något annat. Och den som levt i skiten har självklart svårt att se någon charm i det. Dock: resor behöver ju inte alltid handla om att uppleva vackra landskap och pittoreska medeltidskvarter, utan också om att se vår värld som den kan te sig när den är mindre idyllisk.

Måste säga som halv engelsk att en del ställen i England och då också Storbritannien är jävligt deprimerande. De värsta ställen finns längs kusterna i norra england så som Sunderland och Liverpool. bebyggelsen består av nergångna radhus och nergångna lägenhetskomplex däremot så är människorna väldigt artiga och trevliga.