Någon liten by utanför Hanoi i Vietnam där barnen satt och fila på några gamla järnstänger som de hittat på någon soptipp och senare skulle sälja vidare. Var även på en restaurang i samma by där hygienen på kastrullerna var vedervärdig och jag blev magsjuk. I övrigt var Vietnam en trevlig resa.

Jag vet att många inte kommer hålla med mig, men Delhi var fan världens rövhål. Sorgligt med sant.

Det ar enkelt att hitta rovhal i tredje varlden. Daremot maste jag saga att Sacramento (Kaliforniens huvudstad) ar en j-la byhala med sana dar okenbuskar som rullar tvars over de folktomma gatorna. Deprimerande varre att aka dit. Da far man pigga till sig och glomma allt i antingen San Francisco eller Las Vegas.

Padang, Indonesien. Skitigt och bullrigt, sjuk trafik och människor som drar i dig eller helt sonika bara står och stirrar på dig i upp till fem minuter.
På 30-timmarsresan med buss upp till Lake Toba åkte man också igenom en hel del sunkiga ställen.
Medan är inte heller något vidare ställe men där finns i alla fall Mcdonalds vilket är ett plus.

Sundsvall. Mardrömslikt ställe. Måste upplevas.

Norge helt klart, Fullständit värdelöst land och tråkiga städer.
Inte ett jäkla skit att göra där.

Polen, Swinoujscie, på hösten, de e svårt att hitta nåt mer deprimerande...

Skövde. Newark verkar vara ett paradis i jämförelse...

När jag kom hem från Thailand första gången. Från 30grader och ett fint hotell i Bangkok till 10grader, dimma och Stockholmsförort. Såg inte en enda levande människa utomhus när jag åkte flygbussen från Arlanda till Brommaplan i dimman. Klockan var 9 på morgonen, en lördag. När man sedan loggade in på msn hemma var det inte_en_jävel inne. Att jag sedan missade hockeymatchen SSK-Modo klockan tre den eftermiddagen (4-0 till modo) med massa kul personer som var där gjorde saken så mycket bättre.





Sämsta stället jag varit på måste vart Bloemfountain i Sydafrika. Hotellet vi RÅKADE bo på låg 2km utanför stan, mitt i ingenstans. Var ungefär bara jag o min reskamrat som bodde på hotellet. Rummet luktade unket, och inte fan vågade man sig ut heller på kvällen. Bodde där två nätter, sedan stack jag till Sydafrikas Lasvegas; Sun city och gjorde av med reskassan.

Viborgs (Karelen) förorter sedda från buss. Jag skulle nog inte ha vågat gå dit och traska hursomhaver.. Undrar om nån verkligen bodde i dessa "hus". Viborg i sig var nog inte särskilt upplyftande heller. Det enda positiva var väl järnvägsstationen, som nästan var vacker (+inga försäljare!).

Rigas förorter måste jag nog hålla med om. Vi yrade oss "dit" (fanvetvart, stora hus, skällande hundar) en gång med en trolleybus. Väldans tur att vagnen tog samma väg tillbaka, bort därifrån.

Å andra sidan är nästan alla betongförorter skrämmande, oberoende vilket land. Londons förorter (längs Heathrow-centrum rutten) såg inte speciellt pittoreska ut heller.

Flygplatsen i Tasjkent (vet tamigfan inte hur skiten stavas) i början på 90-talet. Vi mellanlandade där och bjöds på saft som smakade hur illa som helst. Dög inte ens som groggvirke eftersom vårt lilla sällskap gick runt på vodka under hemfärden med Aeroflot för att stå ut. Allting var grått, grått, stelt, tråkigt och tråkigt.

När vi väl lyft från flygplatsen ser vi blixtar och ljus under oss (det är natt). Vi frågar 100 kilo flygvärdinna ifall det är oväder på gång.....svaret sitter etsat för evigt i min skalle:

-"No, it is war" (på bruten Engelska).

Detta var under de turbulenta åren när Soviet föll isär och det uppkom en massa satelitstater.