Östyskland, tjeckoslovakien och ungern, innan muren föll, det va en tragisk syn..ush..

Estniska peipsi-kusten. Övergivna kolshoser, lokala rednecks som sitter och dricker Diesel 7,2 på busshållplatser. Gummor som tror de ser ett spöke när det kommer en bil som ej är en Lada/Moskvich. Överallt hus i mer eller mindre förfall.

Men samtidigt jävligt vackert och mycket mer genuint och oförstört än centrala Tallinns tingeltangel och turistkommers.

Förresten, Sandvikens centrum en gråkall söndag förmiddag är tamigfan mycket mer deprimerande.

Jag har upplevt norge, moirana tror jag att det hete. Jag orkar int ens stava norge med stor bokstav, så dåligt var det. Det regnade. Det var dyrt. Det SÖG. När de såg svenska pengar så titta de på dem som om det vore bajs typ. Det var inget värt i deras ögon. Dessutom reste jag med farmor och pappa som har en tendens att hålla jävligt hårt i slantarna.

Ett tag bodde jag i Harold Hill, Essex, England.

Det är ett litet samhälle. Tror det är ett bi-samhälle till Harold Wood, strax öster om London. Det är grått, folk är fattiga, soppåsar står överallt, och "town center" har två livsmedelsaffärer. Den ena har bara det absolut nödvändigaste, ungefär som Statiol-ICA, den andra hade bara frusna varor.

I djuraffären stod en hund i fönstret och väntade på en bättre tillvaro. Den såg knappast glad ut. I terrariet intill matade dom den gröna leguanen med döda råttungar.

I alla lägenheterna runt omkring skreks det när det kommunicerades. När man såg föräldrar med sina barn ute på gatorna så skrek föräldrarna och barnen på varandra. Biblioteket hade kanske 500-1000 böcker när jag bodde där 1998.

Utemat innebar att det kom en kebabvagn ett par kvällar i veckan.

På julen så hade dom en enorm gran, men lamporna (ofärgade) satt så högt upp att dom varken gjorde från eller till. Antagligen för att ingen skulle sno eller ta sönder dom.

Åkte man till det "lite rikare" Brentwood någon station iväg så var det som ett helt annat land. Kanske inte så konstigt när folk som Steve Davis (snooker) och Frank Bruno (boxning) bor där.

Jag flyttade senare till Brentwood och livets förändrades avsevärt, även om det var en liten stad, med lite uteliv.

Det enda som var bra med Harold Hill var parken, som var väldigt stor och fin. Barnens lekställningar hade dock sett sina bättre dagar. När jag blickar tillbaka så här känner jag mig deprimerad.

Harold Hill - White trash city!

Hur kommer det sig att du inte gillade städerna i Australien? Hur var Australien i allmänhet? Australien är ett av de ställen jag vill åka till mest av alla. Finns en del andra resmål som folk hackat på, men som verkar intressanta.

Jag var utbytesstudent i Jackson Hole, Wyoming i USA i ett år. Inget fel med det stället, men i.o.m. att jag bodde i Wyoming tänkte jag att jag skulle se mig om i resten av staten. Fyfan vad tragiskt det var, det mesta var små samhällen med mindre än 5000 invånare, de flesta bodde i husvagnar osv. gick skabbiga gamla hundar på gatorna överallt och människorna såg allmänt inavlade och nerknarkade ut. Även huvudstaden Casper med 50 000 invånare var så. Man trodde den skulle vara lite bättre då den trots allt var ganska stor, men icke, lika tragisk den. Bara att den var större då. Casper är förövrigt de stad med det högsta självmordsantalet i hela USA. Wyomings huvudinkomster är typ olja och gruvindustrier.

Hilton Wembley Stadium utanför London!

Samtliga affärer och tom de flesta restauranger och barer måste p.g.a de oerhört strikta Australiska sedlighetslagarna bomma igen strax efter klockan 17:00 samtliga dagar i veckan. (söndag och helgdag råder naturligtvis totalt näringsförbud).

Det är fullt möjligt att vandra genom en Australiensisk miljonstads centrum timme efter timme utan att möta en enda levande människa. Väldigt deprimerande.

Jo Popiet är förstås en jävla håla. Jag var där för snart tio årsedan precis efter att de öppnat gränsen för turister. Minns bla att de hade en bur precis vid gränsstationen där de låste in alla stackare som saknade rätt handlingar.

På väg över gränsen på den kambodjanska sidan möttes man Kambodjaner utan ben som tog sig fram genom leran i improviserade rullstollar sida vid sida med enorma Thailandsregistrerade Mercedes med stenrika Kineser som kommit för att bränna stålar på det skinande nya Casinot.

Många var beväpnade och befolkningen utgjordes inte alls av de glada människor jag stött på i andra delar av Kambodja. T.o.m på stadens bordeller var stämmningen usel. Men Jag antar att mycket har förändrats i positiv riktning de senaste åren.

En annan riktigt deprimerande gränsövergång är den mellan Tijuana i Mexico och USA. När man närmar sig gränsen på den Amerikanska sidan möts man av massor med fullständigt utblottade, skitiga, och av Tequila stinkande, Amerikanska ungdomar som tigger pengar och cigaretter.

Det där kände jag inte till, ångest. Vad trist alltså. Vad gör egentlingen australiensarna? Går de från jobbet, och sedan direkt hem!? Vad trist.

Håller med, har själv bott här i säkert 10 år, direkt då jag gått ut gymnasiet så sticker jag. Mest depprimerande måste vara alla från fordonsprogrammet och deras "ÖHÖH VOLVO"-attityd.

Elbeuf utanför Rouen i Frankrike!

En gammal industristad (textil??) som verkligen har fått känna på att industrisamhället tillhörde 1900-talet. Jag tror inte ens det fanns BigMac på deras McDonaldÅœs - förövrigt Elbeufs enda byggnad som inte bestod av smuttsigt gammalt tegel.