Oj gud så fel du har! Måste varit för att du fick sitta i häkte där. Min bild av Newcastle är att det är en av de charmigare städerna på jordens yta, trevlig dialekt och en underbar hållning till alkohol.

Men den mest deprimerande platsen jag varit på då; jag har faktiskt spenderat ett dygn i Tallin men jag kommer inte ihåg så mycket därifrån det var många år sedan nu.

Däremot minns jag från min sydamerika resa att jag besökte många fatigga byar i Chile som var deprimerande av den anledningen att människorna där var så hopplöst fattiga dessutom fanns många spår kvar av den forna militärdiktaturen kvar. Några orter i södra Chile ned mot Eldslandet var mycket tråkiga.

Men de mest deprimerande stället på hela jorden av alla de länder och städer jag varit i är utan tvekan Motala i Sverige. En känsla av ålderdom och ruttnande död har lagt sig över staden, det känns som de unga där bara väntar på att deras artonårsdag skall komma så att de kan slänga sig på en buss och åka nånstans, vartsomhällst bara de kommer ifrån den fruktansvärda staden. På gatorna i stadens "kärna" vandrar ensamma åldringar och utslagna arbetare runt liksom zombies, alla med ICA kassar i händerna, planlöst cirkulerande i väntan på en befriande död.

Vid sjöarna Björken och Saltsten några kilometer utanför staden kan man höra avgrundshundarnas ylande bland träden, allt är så stilla att man inte kan komma närmare koma någonstans på jorden. Även om jag varit med om mycket misär och tristess i mina dagar ryser jag varje gång jag tänker på den platsen. Under min ungdoms dagar spenderade jag mycket tid där men jag kan inte minnas att solens strålar en enda gång penetrerade de tunga regnmoln som ständig ligger över sjön liksom ett brunnslock. Sibirisk gruvarbetare är vad man känner sig som.

Detta är ingen skämt! Om du någon gång funderar på att stanna till i Motala tänk noga och länge på om du faktiskt har ett så starkt psyke att du skulle klara av det. Jag avråder dig starkt.

Det positiva med Rumänien är de snygga tjejerna. Herrejävlar ja.. Och de är inte så svårfångade. En annan fördel är att majoriteten av killarna ser mindre bra ut där nere.

"Romania is a heaven for beautiful ladies! Every girl we smiled at, smiled back" - läste jag någonstans på nätet.

Jag såg nån som skrev om att dom hade vart i Bukarest 1995, jag var där ifjol, og det var fortfarande ett helvete.
Fattiga, knarkande barn gick omkring i gatorna mitt i natten. Små barn i fem, sex-års åldern...
Vi gav dom mat istället för pengar och då blev dom förbannade :'(

Enda ljuspunkten där var en restaurang där vi fick sjukt bra betjäning, egen servitör bara för vattnet

En sak till som kändes otroligt skönt mitt i allt helvete var att vi gav ganska mycket pengar till tre syskon (fem - tio år gamla), och tänkte att dom säkert kommer köpa lim för pengarna. Två timmar senare såg dom igen, då hade dom köpt så mycket mat att dom nästan inte klarade att bära det. Vi kände oss som Jesusar...

Nairobi, elller Nairobbery som det också kallas, var fan inte muntert. Vi fick endast gå ur bussen på vissa platser eftersom kriminaliteten är så sinnessjukt hög. Ett litet finanscentrum omringat av århundradets jävla kåkstad. Då och då schvissade en gammal britt i en jagga förbi, på väg mot villan i sitt gated community. Fast Nairobi var inte resmålet, egentligen, vi var bara där i ett dygn. Det räckte.

Ljungskile
Henån
Kungälv
:sick19: