Jag är visserligen väldigt deprimerad men jag har länge om inte hela mitt liv tyckt att det här samhället vi lever i är skit.
Allt känns fejk, människor blir sina jobb, så mycket fasad, folk dör själsligt när dom är mellan 20-35 nångång. Och allt handlar bara om att offra sig själv för kollektivet och som om det inte vore illa nog så är det egentligen mest till dom som är bäst på att manipulera.

Jag klarar inte jobb för det gör mig så fruktansvärt deprimerad. Att göra samma (eller åtminstone åt samma håll) hela dagarna känns så deprimerande så att man hellre dör.
Jag har funderat mycket på självmord och det sorgligaste är att jag kan må ganska bra om inte mer när jag är arbetslös.
Jag känner att det fortfarande finns hopp om mig fast det börjar slockna allt mer.

Jag har inte mkt pengar sparade, inte alls mycket, men dom hade räckt till en enkelbiljett till vilket land som helst iaf.
Jag känner att jag om jag inte lyckas bli sjukskriven en längre tid bör ge upp Sverige. Iaf ett bra tag. Jag måste söka mig till något eget. Någonstans där man kan finna inre frid. Jag vill bort från det ordinarie samhället. Funderat lite på buddistiskt kloster men till saken hör att jag kanske hade valt det av fel anledningar då jag snarare flyr från något än att faktiskt vilja det fullt ut. Det känns som det är fel då, eller?

Det är egentligen mer själva livsstilen som lockar mer än det andliga som sådana. Jag vill känna att det jag gör har ett syfte för mig själv och för själva dagen. Inte i första hand för att säkra nån politikers lyxliv även efter pensionen eller att nån chef som hade turen att ha ett intresse som också var ekonomiskt gångbart ska ha råd att köpa en till segelbåt om ett par år.

Det materialistiska börjar allt mer få mig att få kvävningskänslor, folk köper så fruktansvärt mycket skit och lägger så fruktansvärt mycket av sin korta tid på denna planeten för att ha råd med det. Det är tragiskt som bara helvete.
Mina prylar begränsar mig. Jag vill sälja nästan allt jag har och lämna resten hos nån släkting och sedan börja om med nått helt nytt.

Men vad finns egentligen för alternativ om man vill slippa allt vad produceringshets och bara bidra med mat för dagen i princip?
Det bör vara varmt, för det här klimatet vi har här är hemskt.

Jag är tacksam för alla tips jag kan få.
Vill tro att det finns något ställe på denna jord där jag skulle kunna slappna av och finna en mening med livet.

Och om nån känner sig sårad och tänker skriva att jag bör flytta till Somalia så gör helst inte det. Det är både förutsägbart och dumt. Bara för man tycker att det här samhället är deprimerande behöver inte det betyda att man vill leva i ett annat ännu värre samhälle.
Vi måste börja inse att vi kan bättre för om vi bara ska jämföra oss med det sämsta kommer vi ingen vart.

Sedan har Sverige blivit betydligt värre de senaste 10 åren med vår psykiskt störda regering och media.