Vad tror du händer om man gör det? De springer till polisen direkt och du sätts på första bästa plan hem. Problemet med Japan när man stöter på störande individer är att man inte kan göra något åt dem, man får knipa näven och hålla ut. De som trissar dig vet om detta och det är därför de fortsätter, för kulle du göra något gentemot dem så ringer de farbror polis/chef direkt, och får dig utkastad omedelbart.

I Japan så existerar inte uttrycket "öga för öga, tand för tand". Detta sker såklart också mellan japaner, och detta är anledningen till att många Japaner blir helt galna efter ett tag på sina företag, och väljer väldigt tragiska öden.

Jag har varit i Japan i 6 år nu, men jag hade 3 år i Kina i bagaget innan jag kom, så mitt synsätt kanske är lite annorlunda. Det skall också tilläggas att jag enbart bott i Okinawa.

Att vara en utlänning i Japan
Yes, även dina barn kommer alltid vara utlänningar, även fast de är födda och uppvuxna i Japan, även fast de endast kan prata Japanska.

Att jobba i Japan
Enligt Japanska mått mätt är Okinawa riktigt slappt. Chefen för företaget jag jobbar på "flydde" från mainland för att han inte gillade arbetstempot, men det företaget han nu driver kör med obetald övertid, "shunning" om man kommer ett par minuter försent, samt arbetarna har så mycket att göra att vi inte kan gå hem på utsatt tid. Att hoppa in och jobba på en lördag tex, premieras med ett "tack". Folk viskar ofta att de vill hem.

Efter Kina så bestämde jag mig för att aldrig mer jobba som lärare, och den regeln håller jag på fortfarande. Jag har också långt hår och äger ingen kostym, så det finns inga skolor som vill anställa mig. Dock är det väldigt få som vet att Engelska inte är mitt förstaspråk.

En fördel med att jobba i Japan (en enda jag kan komma på är att en del företag inte kräver någon vidare utbildning, bara man är intresserad. Många utbildar på plats, ofta ganska så hektiskt, men lägger man ner sig kan man fylla på med mer i sitt CV än att bara har jobbat för "företag x".

Att leva med Japaner
Mycket svårt. Nu finns det inte så mycket att göra på den här ön, så det blir mest krogen. Jag brukar hänga på haken runt där jag bor och känner nästan alla stammisar. Dock är det otroligt sällan man hittar på något med någon av dom som är annat än att råkas träffas på den krogen vid det tillfället. Det är viktigt att vara försiktig, många blir alkoholister av den här anledningen. Mycket lättare att skaffa Kinesiska och Taiwanesiska vänner som man kan snacka med det mesta om, några av mina bästa vänner här är Kineser och Taiwaneser.

Dejta söta Japanskor?
Yes, hitta en tjej här som har någon sorts intresse förutom mobilen och tvn är svårt. Jag letar inte bland "AmeJo's", så jag vet inte riktigt hur de är, men det är otroligt svårt ha en intressant konversation många tjejer (inte alla) här eftersom de sällan bjuder till och många anser att det är mannen som ska hålla i konversationen. Jag är en person som blir mer talför efter att jag lärt känna personen, så det är ofta att tjejen bara struntar i en efter ett par minuter om jag inte orkar hålla uppe kallpratet. Men hittar man det där guldkornet kan man prata i evigheter.

Dock har jag märkt att det är viktigt att bryta vissa "relationsregler" som går så fort som möjligt för att få det att funka en längre tid, vilket gör att båda fort blir bekväma med varandra och skapa ett öppet klimat för konversationerna. Nu menar jag inte att man ska bete sig som ett svin och ligga runt eller liknande, men att förstöra bilden av gentlemannen och prinsessan (som tjejer ofta kommer släpandes med) så kan man ha mycket kul tillsammans.

Jag ingen erfarenhet av att dejta västifierade Japanskor, men min erfarenhet är att de händer ganska så mycket i sängen, har bara stött på en enda död fisk.

I vilket fall har jag inga som helst planer på att lämna landet, eller ön för den delen. Jag bor i ett område utan några västerlänningar, och jag håller mig så långt bort från jänkarna som jag kan. Det finns fortfarande mycket att lära sig, och i slutändan trivs jag mycket bättre här än vad jag gör i Sverige.

Tillskillnad mot TS har jag bara varit i Japan (Tokyo) i 10 dagar vilket skedde vid denna tid förra året.

Ute på gatorna så verkar folk stirra snyggt på en då iaf inte jag märker av det så mkt. Men på Tunnelbanan; Herregud! Känner sig som rena cirkusdjuret.

Visst såg man ånglok men det inte oftare än lite "då och då" trots att de är så jävla många i Tokyo Medeljapanskan skulle jag skriva var många nivåer under snittet på Stockholms gator. Söta dock, helt klart. Som små dockor (japanskor har så bra hy av någon anledning?) som lullade förvirrat runt.

Araber och mörkhyade såg vi bara, och då bokstavligen BARA trots denna mångmiljonstad, i Roppongi och då var de antingen drogdealers eller inkastare på bordeller/strip-klubbar.

Vi träffade en Islänning (!) på en västerländsk pub i just Roppongi som bott i Japan precis som TS i 10 år och det var faktiskt talande hur svårt det måste vara att få japanska vänner. Han hade precis ingen trotts att han var trevlig och utåt. Han hängde bara med japanska kollegor om det skulle supas jobbrelaterat; annars var han piskad till att hänga med fulla turister som oss

Jag håller helt med. Japaner är stolta över sin etnicitet och kultur och låter inte, som Sverige och övriga mesländer i Europa, vem som helst komma och tro att han kan bli en av dem. TS, dina barn kommer också ses som utlänningar i Japan, med rätta. Du är en främling i deras land. Det är DU som ska anpassa dig. Du har ingen rätt att klaga på dem och deras sätt att leva. De skulle kunna kasta ut dig vilken sekund som helst. Det finns ingen öppen japanskhet, precis som det ska vara. Om Sverige vore likadant hade vi haft det mycket bättre.

Håller med dig om allt i din väskrivna text. Efter två år i (神戸市, Kobe) i början av sjuttiotalet (fy fan 45 år sedan). Under Vietnamkriget.

Men kanske det var annorlunda idag tänkte jag... Men så är det alltså inte. Och det är möjligtvis bra för vad positivt har västvärden fört med sig till dessa delar av världen...?

Haha, jag ar inte mkt att hurra at, jag ar val en av fa offentliga figurer och har dessutom som alla vet mest supit och forsokt matt bra genom mina twenties. (skumlaste mest men kandes legit, inte for att du behover min bekraftelse)

Vad folk inte vet ar att jag borjade mina aventyr i Sapporo ocksa, inte besokt staden sedan augusti 2008 men har goda minnen (mitt ex har en unge och vill flytta till sweden hills i tobetsu lol) - allt och inget forandras forutom jikan no nagare. Damn.

En av mina daisempais bor fortfarande kvar och jobbar pa Hokudai. Besok och halsa. Fan, saknar Sapporo. Ta hand om dig och tack for att du satte lite eld i brasan pa en annars somnigt Japan!

Hade en ytlig bekant som jobbade i Japan för ett svenska företag. Han sa att milfar i 45+ år åldern var helt galen i honom. När han var ute på barer så blev han erbjuden massa cash för att ha sex med dom, och han tacka inte nej

Halloj!

Det tog runt 5 år innan jag insåg att "något var fel", efter det så har det kommit mer och mer för varje år. Jag har en son och vi har inga planer på att åka tillbaka till Sverige för tillfället.

Mer om att jobba i Japan
Det är som sagt väldigt strikt att jobba i Japan. Det är vanligt att företag kräver dig att komma en timme innan jobbet börjar på riktigt så att säga, för att städa och "förbereda dig" för den kommande arbetsdagen. Speciellt kvinnor tvingas göra detta och de ska koka kaffe och allt det där för männen så de kan dricka precis när de anländer. Japanska män har fortfarande ett medeltidstänk när det kommer till sådana här saker, och det sker än idag i 2017.

En annan sak som jag själv hade på mitt förra jobb är att de kontrollerar allt. Ska du gå på toaletten så måste du registrera ditt ID kort i en läsare när du lämnar, och kommer tillbaka. Vilket gör att de bokstavligen kan se om du skitit eller kissat, vilket de kollar... inte särskilt trevligt.

Annars så är det som sagt det där med att följa med chefen när han vill dricka. Detta sker 2-3 gånger varje vecka. Har hört om vissa företag som kör varje dag, och många barn kan i princip aldrig träffa sin pappa. "Jobbet" går före allt.

Jag vill inte röra självmord i denna tråd då det känns lite för känsligt, men jobbklimatet i Japan pushar folk till att bli galna, jag skämtar inte. Som sagt, ni som jobbar i Sverige, var glada med det ni har, det är rena drömmen i jämförelse med det som Japanerna tvingas leva med.

Det finns så många infekterade saker med jobblivet i Japan. Om du har mer specifika frågor så svarar jag gärna.

Alltsa den har traden bara exploderar... vad hander wwwwwwwww

Jag har aldrig matt sa har bra sedan jag fylleskrev pa fb back in 2010... tack, det anda som fattas nu ar en meet up... (hade en san pa gaijinpot back in the day, damn, hande bara en gang men det var en sjuk kvall alltsa. peace)

Hette Smash pa gaijinpot for er som hanger med...

Och sen har vi sa javla manga nya kids som bara kommer in och ger sina perspektiv och det ar sa javla najs... for grejen ar, ballekalle-san, att du kanner dig sa ojapansk bland japaner, men nar du ser svennar alska japan som du inte gjort pa manga ar, nar du inte kan relatera till de obegripliga (fast med svenska matt logiska) tankesatten - det ar da du egentligen vet att du, pa gott o ont, redan blivit en japse... skal.

Vad snackar du om? Det är inte Zimbabwe du lever i. Tror du polisen sätter dig på "första bästa plan hem" för att någon tjomme ringer och säger du hotat/lavettat honom? Vilka bevis har han? Det är för fan en rättsstat, Japan. Du får ju sköta det snyggt, du slår för fan inte ner någon i lunchrummet.

Jag vill inte göra narr av ditt svar men du vet inte hur det fungerar i Japan. Gör du något som irriterar din chef i Japan så är du RÖKT. Det är inte som i Sverige där man har rättigheter och kan argumentera för sig själv. De kan inte ge dig sparken enligt lagen så de kommer göra allt i sin makt för att du ska sluta frivilligt.

Du kan förvänta dig mobbning på lågstadienivå där de ger dig köper kaffe till alla andra utan dig, och delar ut detta med ett leende på läpparna precis framför dig. Sådant här plus allmän utfrysning kommer fortsätta varje dag innnan det tar knäcken på dig.

Och vad fan ska du göra? Du är en utlänning som inte vet något i ett främmande land. Ingen bryr sig om dig. Ingen kommer lyssna på dig.

Är det jättevanligt förekommande att gaijins inte är välkomna in i izakayas utan en japansk vän? Lika vanligt i Kansai som Kanto?