Vill inget hellre än att flytta till USA och göra allt för att komma in i kulturen, träna bort svenska brytningen och lämna Sverige bakom mig.

Jag hatar Sverige och dess värderingar. Jag känner mig inte lycklig här. Jag tycker att hela samhället är pk och alla tvingas att dölja sin sanna personlighet för att undvika att sticka ut. Folk ser helt jävla döda ut när dom står i kassan på systembolaget och alla tycker att det är löjligt att man måste ta kompledigt och krångla för å köpa några öl mem ändå ändras det aldrig. Invandringspolitiken är efterbliven. Marijuana behandlas som om det vore crack. Sjukvården är ett skämt. Folk är allmänt stela och det känns bara tråkigt att bo här.

Mitt problem är att jag har mått dåligt psykiskt länge och vågar inte ens söka jobb så det känns omöjligt att kunna byta land. Vet fan inte hur jag ska lösa det. Vill inte ens rösta knappt. Får väl bli sd så man minskar muslimer som kommer hit och våldtar. Men Sverige är fortfarande ett jävla pissland.

Kanske borde kasta sig ut och bli uteliggare i LA ifall det skiter sig. Hellre det än ett sossfall som kastas runt av arbetsförmedlingen för å jobba gratis åt utsugare som utnyttjar systemet.

Någon som flyttat till USA som har några tips?

Har du någon utbildning? Annars är green card lottery mer eller mindre enda vägen... att åka dit i hopp om att bli uteliggare känns kanske inte så vettigt dock.

Du verkar lida av sargat självförtroende och det bör du åtgärda, helst innan du drar... men å andra sidan kan självförtroendet få en boost bara av att du tar dig ur misären du nu befinner dig i, dvs Sverige.

håller med att det ligger mer bakom. kanske är han smått deprimerad och kanske kan LA-solen fixa det ett tag.

du kan börja snacka med nån amerikanska på nätet så att hon är din väg in till usa. blir smidigare med så. sen dumpar du henne när du kommit på fötter

Var som dig för ett par år sen.
Ville flytta till USA och drömde i flera år. Så flyttade jag. Efter 8 mån hatade jag det och åkte hem. Det var inte rätt tid eller rätt tillfälle i mitt liv. Om du mår kass nu här så kommer du må kass + lite till där. Problemen försvinner inte för att du åker. Har du ingen plan a, b och c (om saker skiter sig) så kommer du sitta där borta och känna att du slösar tid och saknar en mening med livet. Sånt blir påtagligt när man bor i ett främmande land och har vänner/släkt hemma i Sverige.

Skulle du mot all förmodan vilja göra det så är plugga ett bra alternativ. Man får arbeta efter utbildningen inom den branschen man pluggat i och kanske får ett working visa som i sin tur kan bli ett uppehållstillstånd.

P.S USA är inte så nice som du tror. Det är skitkul och fantastiskt på semestern men att bo där är en hel annan femma. L.A är dessutom en kass stad att bo i med tanke på pris samt att du måste ha bil för att kunna ta dig omkring.

Vill först säga att jag tycker synd om dig för att du mår psykiskt dåligt. Försök att reda ut detta i Sverige. Problemen du släpar på har inget med var du befinner dig att göra. Du kommer att släpa med dig ditt dåliga mående var du än reser i världen - inte minst till Amerika. Man blir lite orolig då du refererar till, och idealiserar, hur lätt det är att punda och kröka häcken av sig i Amerika. Men att punda och kröka är inte lösningen på dina problem - även om du inte tror mig - skit i att försöka den metoden.

Jag har inte bott i Amerika, men jag har varit där mer än tio gånger (har glömt exakt hur många ggr). Flera gånger har jag och några kompisar rest över och hyrt - eller köpt - en herrgårdsvagn, minivan eller van och levt landsvägsluffarliv i oftast sju, åtta, eller nio veckor. Jag har på det sättet besökt alla stater utom Hawaii. Jag har också gjort korta besök på tio dagar eller bara en vecka.

Jag håller med dig: Amerika är ett fantastiskt land med oändliga och otroliga möjligheter. Men tro för fan inte att du kommer att slippa PK-attityder. Social konformism har du lika mycket av i Amerika som var som helst i världen - det är bundet till människan inte till den geografiska platsen. Du kan ju testa genom att åka till LA och inleda din tillvaro som uteliggare genom att halsa en amerikansk urvattnad löttöl på allmän plats en söndag. Ett tips - ha väskan packad och reskläderna på dig.

Som svensk kommer du att bli väl sedd och respekterad i Amerika - även bland dem som inte har en aning om var Sverige ligger. Men som pundare - oavsett nationalitet - kommer du att bli utvisad.

Jag har flera gamla kompisar som på 70- 80-talen via ett utbytesstudentår hamnade permanent i Amerika, gifte sig där med sina utbytesstudent-sweetharts och i flera fall jobbade där med typ en svensk KTH-maskinexamen i ryggen. En KTH-ingenjör är obsolet efter - så där - 15 år på den amerikanska marknaden. Alla mina gamla kompisar (utom en tror jag) är nu tillbaka i Sverige. Fruarna (frånskilda) är kvar i Amerika, men barnen är här i Sverige och pluggar här på alla möjliga utbildningar. Alla är flitiga och omtyckta här i Sverige - ingen planerar så vitt jag vet att återvända.

Nej, hela samhället här är inte PK och nej, alla tvingas inte att dölja sin sanna personlighet. Om du gör det är en sak men att säga att alla gör det stämmer inte.

Om du inte gillar PK så bör du kolla upp social justice warrior-kulturen som sakta men säkert växer fram i USA innan du flyttar dit.

Man behöver inte ta ledigt för att handla på systemet, inte där jag bor i varje fall då det är öppet mellan 10-18 Mån-Ons, 10-19 Tor-Fre samt 10-15 Lör.

Invandringspolitiken håller jag med om, den är katastrofal. Men tror du på allvar att inga invandrare finns i USA eller att ingen invandrar dit? Om du flyttar till USA så blir du själv en.

Sverige är det fjärde bästa landet i världen när det gäller tillgång till och kvalitet på sjukvård.

Du säger att du länge mått dåligt psykiskt. Hoppas du löser det innan du flyttar för sjukvård i USA är svindyrt.

Tror du att man bara flyttar till USA så där rakt av? Då tror du fel.

Du skulle bara veta hur mitt liv såg ut när jag växte upp. Hur jag blev slagen osv. Sen är jag en konstnärssjäl så jag antar att jag tog det hårdare än många andra. Har liksom inte kunnat skaka av mig det. Är trött på det, vill bara gå vidare och vill framförallt inte vara fast i ett land och "jobba med mig själv" i hopp om att en vacker dag kunna flytta. Om du förstår vad jag menar

Jag håller med och relaterar mycket till det du säger men det är bara inte o flytta till USA. Det är ju typ ett av de svåraste länderna att få permanent uppehållstillstånd i så länge du inte gifter dig med en amerikanska. Har själv nog kommit fram till att det nog blir svårt att flytta dit så funderar på andra alternativ som Kanada eller Australien för tillfället även om jag också helst skulle vilja till USA.

Aron Flam har blivit duktigt censurerad av public service bara för att han skämtar om "fel" saker. Där har du ett exempel på hur det svenska pk-samhället tvingar folk att rätta in sig i ledet. Han får tystas men Bentér får köra på hur mycket han vill, för han är vänster och behöver därmed inte tystas.

Vill dock inte att denna tråden ska bli en långrandig diskussion mellan dig och mig, eftersom det redan nu är uppenbart att vi tycker helt olika. Och du får gärna tycka att jag har fel.

Jag var mer ute efter att beskriva hur jag ser på samhället och varför jag vill flytta till ett mer liberalt samhälle.

Jag har varit i california en hel del,det är lite annan livs stil där än
i Sverige om det är det fina vädret som påverkar vet jag inte men
jag gillar california.Jag hade bil så jag kunde fara omkring lite där
och ofta i dom mindre städerna byarna i California var det mycket
lätt att få kontakt,,,om man sätter sig på ett fik så börjar dom ofta
prata och är du från Sverige blir de lite nyfikna.
MEN,,,det beror MYCKET på din personlighet och attityd själv har
jag inga problem med sådant.
Försök att få kontakt med någon där över innan du far över!
Lycka till!

Förstår helt. Det var därför jag drog. Har bott femton år utomlands i ett gäng olika länder och visst är det roligare än att stanna kvar i samma håla men hur långt man än flyr kommer man aldrig ifrån sig själv. Men dra någonstans, det behöver ju inte vara just USA.

Kul att nån förstår. Jag är så trött på alla fördömmande jante svenskar som är helt övertygade att lösningen för mig är att bo kvar och laga mig själv först. Trots att dom inte vet ett skit om mig. Angående länder. Det står mellan USA, Holland, Spanien och Danmark. Jag har bott i Spanien och älskar liberala länders atmosfär. Här i Sverige ses jag som konstig i mångas ögon. I Spanien kände jag att jag fick connection på helt andra nivåer. Har även träffat amerikaner som var extremt inbjudande, bjöd på grillfest som om vi vore gamla vänner och han som hostade hade träffat mig två gånger ytligt. Han bara öppnade sitt hem, sa åt mig att det är bara å hämta öl i kylen om du vill ha. Sen stod han vid grillen och grillade kött åt alla gäster.

I Sverige blir du inte ens bjuden på midsommarfest ifall du inte har en fot inne i gemenskapen redan. Och du kan glömma att folk i Sverige har house party för sakens skull.

För å säga nåt positivt med Sverige så är svenskar avståndstagande och respekterar folks personliga space. Men det är förrädiskt eftersom man som introvert gärna vill ha sociala människor som sparkar igång en. I Sverige ses det som sjukt att t.ex erbjuda en främling att bära deras matkasse eller snudd på sexistiskt att hålla upp dörren för en vacker dam som man inte känner.