SnobbenL har du redan stuckit?

Vi verkar dela värderingar och har liknande planer. Jag hänger med dig om du vill.

Har funderat på detta länge och om jag inte gör detta lär jag traska runt i livet med tanken på att gräset är grönare på andra sidan. För dom gånger man varit på besök är det som att jag hör hemma där, allt jag älskar utom min familj och vänner. Det är nog svårt att förstå denna kärleken till USA och den är svår att förklara. Jag vill inte dra från Sverige för att USA är bättre utan i många avseenden betydligt sämre, men mitt liv handlar om en känsla och den finner jag i kärleken till USA. Det är världens centrum och jag vill ha action. Fyfan va vackert det är - även den självklara gangstern som dyker upp i en gräd och tar allt du äger och har efter en härlig natt i Harlem älskar jag. Om han inte skulle finnas där för mig skulle kvällen inte kännas fullbordad, hittills har det hänt varje gång och jag hoppas att han väntar på mig i framtiden och inte sviker mig, för jag ska fan inte svika honom. Hmm, försöker bara sätta fingret på vad det är man är ute efter som inte finns här, men det är nog helt enkelt en känsla av tillhörighet i kombination med att allt som händer där gör att annat bleknar i jämförelse. Det är svårt att beskriva och jag hör ju själv hur det låter, haha. Även om allt skulle gå åt helvete så är det ändå värt den mödan för att slippa gå runt med tanken om att det skulle vara bättre där.

Nu när jag tänker på det är hela denna problematiken för att bli en del av det ytterligare en anledning till att jag älskar det!

Har bara en random fråga jag ej vet ska ställe man alpine coaster de har i pigeon forge flera stycken. finns sån i sverige nånstans. vill åka!

Om du har en normal hjärna så kommer du må bättre av att lämna sossesverige. Men det är svårt att lämna om du mår så dåligt att du inte kan söka jobb, osv. Du måste inte flytta till just USA. Du måste nog dela upp din plan i delmål. Bla lär dig mer om olika intressanta länder och kontakta deras ambassad och fråga vad som krävs för att du ska få flytta dit. Under tiden försök må bättre. Träna dig i att bli mer självständig. Ett steg på vägen kan vara att gå upp tidigt varje morgon och få en vettig sak utförd varje dag. Försök skaffa ett jobb. Även om du aldrig kommer iväg så kan detta hjälpa dig nå dina konstnärsmål. Bara för att du bor i Sverige så behöver du inte tänka som en svensk eller ha naiva pk-åsikter. Om du mår illa av något så undvik det. Undvik svensk radio och TV, tex. Undvik att gå ut och supa. Det är helt meningslöst och kostar för mycket. Investera i dig själv. Undvik personer med negativ inverkan på dig.

Jag håller med dig. Sverige är en mardröm som sossarna kokat ihop med folkets hjälp. Ibland drömmer jag att jag är tillbaka i Sverige, och jag vaknar med kallsvettningar och dödsångest.

Herrejävlar, i tio år hade jag exakt samma sak. Nu de sista fem åren har jag inte haft detta, drömde t.o.m att jag var och hälsa på och vaknade upp utan PTSD häromdagen...


Jag kände som du. Vet inte din ålder men jag lämnade Sverige efter gymnasiet.

Här är ett par saker att tänka på som jag tror många bananer missar.

1. Dem flesta svenskar blir aldrig amerikaner utan fortsätter att umgås med svenskar dit de flyttar, ser på svt play och läser aftonbladet varje morgon. Åker hem vi varje högtid om de har pengar till det.
Spenderar sommaren i Sverige om de kan. Många är inte mer integrerade än vad Rosengårds ghetto folket är.

2. Amerikanare gillar inte negativ svensk attityd. Speciellt inte i Los Angeles. Landmark, Tony Robbins mm är mind settet man måste ha.

3. Är du medel klass eller lägre så lever du ganska skitet liv i Los Angeles, under 10t dollar per månad suger. Phoenix har bra sol, och frihetligt folk mycket industrier. Bättre liv om man tjänar vanliga pengar.

4. Det tar tid att komma in i ett nytt samhälle, ge det 2-3 år. Men när du väl är inne så är det kanon!

5. Portugal är bra chill också, vore jag inte i den industrin jag är och var över ambitious så hade jag nog fortfarande bott där.

5. Lämnar du det inte inom 3 månader så kommer du troligen aldrig göra det.

Du är inte mentalt redo att resa, du är en idiot om du tror det.

Har du provat mindfulness? Det kanske kan hjälpa dig tänker jag spontant.

Du måste få ordning på dig själv först, det märks att du är lite ostabil, för vill väl inte flytta till usa för att bli en luffare?

Sök dig till ställen där Svenskar slagit sig ner som Seattle en mycket trevlig stad på västkusten.
Jag själv skulle fundera på Kanada och då British Columbia och Vancouver,som är en toppen fin stad ligger oxå på västkusten med ett milt klimat och mycket fin natur och trevligt folk .

Jag har bott i USA (västkusten ner mot San Diego) för några år sedan. Jag har ett attraktivt yrke som gjorde att jag kunde göra detta. För mig funkade det men mycket i USA är väldigt förljuget och dubbelmoralen flödar. Trots detta trivdes jag och var kvar i 3 år. Fick många likasinnade vänner vilket jag är glad för. Jag kan återkomma om jag så vill.

USA är ett mycket segregerat land där pengar och välstånd betyder allt och har du inga pengar eller en attraktiv utbildning/yrke respekteras du knappast bland folk och det blir inte lätt att få uppehållstillstånd mer än som turist. Skaffa ett svartjobb på någon restaurang kan ju funka men du ska veta att lönerna är så låga i vanliga serviceyrken att de flesta måste ha flera jobb bara för att kunna få det att gå runt. Att hamna som uteliggare/bostads- och pengalös tror jag inte får dig att må bättre tyvärr. Skulle råda dig att skaffa en bra utbildning och sedan ge dig iväg. Vet ju inte hur gammal du är men jag gissar att du är ung och har framtiden för dig. Vill inte låta som någon glädjedödare men det är bättre att vara realist ibland. Du har möjligheten, skaffa dig den först och åk sedan! Det kommer att bli så mycket bättre då. Lycka till!

Vill med flytta dit. Är kul där. Disneyland har de, spelhallar, universal studios, roliga mässor som disney mässa, comic con, hello kitty con mm. iaapa