Jag har rest en hel del under mina 40+ år. Under de senaste 3 åren har jag besökt flera länder i Sydamerika. Befinner mig just nu i Cusco, Peru.

Till att börja med så kommer du alltid ha dina tankar/ältande med dig (så klart), hur långt bort du än åker. Men gudarna skall veta att det underlättar att lämna Sverige under vintern. Det är svårt att bli deprimerad här i Cusco , så länge du har sysselsättning/pengar på fickan. Det finns alltid nytt folk att träffa, nu kultur att ta del av och massa spännande platser att besöka.

Hur din tid utomlands blir beror så klart på hur du är som person. Om du mår bra i dig själv, är social och öppensinnad så träffar du nytt folk hela tiden (andra backpackers/resenärer). Stämningen blir genast mer öppen då vi "turister" sitter i samma båt. Jag har svårt att tänka mig att det skulle vara liknande i Stockholm eller i Sverige överlag...?

Om du dock mår allmänt piss och inte bjuder på dig själv så kommer inget av sig självt. Lokalbefolkningen här är minst lika reserverade som svenskar, när det gäller att ta kontakt. Åtminstone med oss "gringos". Det mesta är lite "tuffare" här. Empatin frodas inte direkt. Om du är här utan pengar och kontaktnät så är du nog mer eller mindre rökt.

Nånstans så tror jag att vi har haft det för bekvämt och slappt i Sverige?.. Vilket i sin tur har lett till en otrolig tristess och leda.
Här på torgen dansar ungdomar i grupp tillsammans under kvällarna, ackompanjerat med musik från en simpel bandare. Ungarna leker med varandra. De få lyckligt lottade som har mobiltelefoner stirrar inte ner i dessa 24h om dygnet.

Summas summarum så har jag alltid mått bra när jag varit utomlands, men hamnar ofta i djupa svackor om jag kommer hem till Sverige vintertid. Jag vet inte vad det är. Men redan på Arlanda så känner man tungsinnet krypa en in på skinnet. "Kollektiva energier" är ett fenomen som jag inte känner mig helt främmande inför..


Sverige i ett jämförelseperspektiv med nuvarande Cusco. Självklart subjektivt.

Plus:
- Vi har de absolut vackraste kvinnorna i världen. (Ytligt sett)
- Vi har en otroligt fin natur och Stockholm måste nog vara en av världens vackraste städer? (Lätt att glömma bort).
- Vi har fortfarande ett socialt skyddsnät som andra människor skulle döda för.
- Vi har vatten som vi kan dricka. Vi har även vatten till dusch och toa när det behövs.
- Det luktar inte piss och sopor i vartannat gathörn.
- Hösten!
- Möjligheten till utbildning och våra generösa studiemedel.

Minus:
- Mörkret och kylan (No shit? )
- Svenskar är ett fantastiskt mesigt och hycklande folkslag.
- Vår oerhört generösa flyktingpolitik och den allmänna nedmonteringen av vårt land.
- Feminismen. (Verkar dock vara ett problem i alla västländer?)
- Dyrt som fan med allting.
- Avsaknaden av bra uteliv.
- All vidrig politisk korrekthet. Just här är vi nog världsledande? Här i Cusco tror jag knappast att folk ens vet vad det är för något..
- Den extremt själsdödande 8 - 17-slentrianen.

Ja, jag tror att många människor överlag skulle må bättre av att lämna Sverige i det nuvarande skick som landet befinner sig i.

Jag har bott både i USA och Spanien.
När jag var i USA kände jag väldigt lite gemenskap med människor och mycket stress.
I Spanien däremot kände jag till stor del bra gemenskap och hade ofta mindre äventyr, dock börjar även detta avta efter ca. 8 månader då man sett stora delar och upplevt de nya intrycken.

Nu är man tillbaka i Sverige, främst pga ekonomiska skäl. Det kan vara riktigt jävla roligt här också, men det har känts svårare för mig när man krupit upp i ålder. Det är inte så mycket hemmafester eller generellt häng. Och studentlivet på universitet har känts krystat i min mening, inte speciellt avslappnat utan mer olika uppförande koder som ska följas.

Tvivlar starkt på att jag blir kvar i Sverige i långa loppet, men man vet aldrig.
Innan jag åkte till USA trodde jag att det var där jag ville vara, men det var en stor besvikelse, dock kan det ha berott på allt möjligt, bl.a den stad jag befann mig i.
Däremot är jag nog hellre i Sverige, med en till två bra vänner än ensam i ett land med äventyr men svårt att connecta.

Jag har rest en hel del under mina 40+ år. Under de senaste 3 åren har jag besökt flera länder i Sydamerika. Befinner mig just nu i Cusco, Peru.

Sverige är extremt tråkigt socialt. Generellt är vi svenskar otroligt tråkiga människor. Det finns absolut platser i världen där det sociala livet är mer avslappnat och inkluderande. Till och med i Danmark som ligger så pass nära märker man av en stor skillnad.

Har du överhuvudtaget bott utomlands?

Svenska småstäder är det absolut tråkigaste en människa kan uppleva.
Den krypande känslan av depression och rastlöshet som infinner sig och som snabbt övergår till vansinne. Ett vansinne som leder till att man vill ta en ishacka och hugga sig i ögonen.
Det är vad en svensk småstad ger en.

Svenska städer saknar i stort sett historisk arkitektur.
Då allt revs på -60 talet.
Kvar finns stora fyrkantiga kolossor, f.d Domusbutiker.

Hela stadskärnor revs och det lämnande inte bara ett sår städerna, utan även en identitetskris bland dess invånare.

Istället har du dessa sinnessjukt tråkiga tex-mex villor med antingen trädgårdstomtar, adventsljus i april eller massa bilar på gräsmattan.

Du ser inga människor på gatorna, förutom några hazarer i konstiga frisyrer och märkeskläder.

Allt är grått och fuktigt. Lite råkyligt.
Någon tittar ut från sin enplansvilla. Någon tar en promenad med hunden utmed landsvägen.
Allt är tyst, allt är dött.

Svenska städer saknar lokala butiker som med stolthet säljer lokala råvaror.
Vad har du din lokala slaktare?
Osthandlaren som berättar passionerat om sina ostsorter.

Vad finns de lokala restauranger som lagar mat med kärlek?

Vad du har är ett sunkigt ICA med tacos och mellanmjölk med bäst före-datum som redan utgått.

Allt känns blekt, allt känns likadant vart man är i Sverige.

Svenska städer saknar samlingspunkter för dess invånare. Spontana platser där man kan ta en öl efter jobbet.
Den lokala puben i Sverige är ett alkistillhåll.
Vi hade ölstugor, men även dem försvann.
Här ett exempel på en levande skotskt by: spola fram till 4:05!
https://youtu.be/5Kx0C23PzvI

Vädret är skit 10 månader om året. Så utomhusaktiviteter kommer inte på frågan.

Förut fanns det ett lugn och man kunde undkomma blatteinvasionen som våra större städer var infesterade av.

Men allt det är borta nu, nu när även småstäderna drabbats.

Det finns inget, absolut inget som svenska småstäder kan ge en levnadsglad människa.

Vad som var det fina, det unika med Sverige var lugnet, tryggheten, entreprenörsandan, låga skatter(fram till 60-talet) och blonda vackra kvinnor.
Allt detta håller på att försvinna i radande takt.

Men Sverige är inte världens tråkigare land.
Det är Finland.
Tråkigare plats på jorden är svår att finna.

Naturligtvis är det inte lika "spännande" att bo i Växjö som i Stockholm, det säger väl sig självt?
Sen om det är värt pengarna att bo i den här staden, det kan man däremot diskutera.