Kan bara instämma. Det handlar främst om nyhetens behag men efter ett tag så tenderar det att vara lite samma överallt. Det kallas vardagsliv på svenska och jag förutsätter det finns minst ett motsvarande ord men antagligen flera på alla världens språk.

Jag var där på studentvisum.

Det beror på hur man är som person. Jag flyttade till USA för många år sen och för mig passar USA bra. Jag har haft mardrömmar ibland att jag är tvungen att flytta hem till Sverige. Däremot åker jag rätt ofta till Sverige på semester och det gillar jag.

Den största anledningen till att jag gillar USA är att mina karriärmöjligheter var mycket större här. Jag har kunnat tjäna dubbelt eller kanske mer än dubbelt vad jag kunnat i Sverige. Med en bra ekonomi blir livet roligare.
Om jag kunde tjäna lika mycket i Sverige så kanske jag skulle bo där.

Sen finns det mycket annat jag gillar i USA som tex amerikansk sport, fina kuster/beacher, naturen överhuvudtaget. Sverige har givetvis väldigt fin natur men det är nåt speciellt här, så mycket djur. I Sverige såg jag tex aldrig ett rådjur eller hjortar. Här händer det ofta fast man bor i mitt i en stor förort. Och jättelika nationalparker.

Och amerikaner är som människor är mest. Som i Sverige så finns det fina, härliga, jobbiga och idiotiska personer. Man kan välja själv vem man vill umgås med.

Så för mig är det roligt att bo i USA, mer så än i Sverige.

Jag har bott i Belgien. Sunkigt,fult,trist och trångt.Feta,dystra ,pilska gubbar sitter på lokala pubar och dricker sin Stella Artois och slötittar på nån seg match mellan tråkiga Gent mot urtrista Anderlecht,tjejer som påminner om porslinsdockor går runt och ser mer märkvärdiga ut än vad de i själva verket är.

Rinkeby och Rosengård är rena Bullerbyn i jämförelse med ex.Molenbeek.
Okej,öl,choklad,pommes frites och våfflor är relativt ätbara.Men resten,fy vilket dåligt matland dessa mestadels flamländska degigiga kockar härjar i.Belgisk sås är vedervärdig.Liksom kött.Troligtvis från Belgien Blue.

Finns det nån känd belgare ni kommer på? Marc Dutrox.Usch. Bättre upp.Helmut Lotti.Nej,i musik ligger inte Belgien i framkant van Damme blev inget förrän han flyttade till staterna osv. Fula,närmast fönsterlösa tegelhus utslängda på en vindpinade åker i utkanten av den trista staden Namur. Horor som står på plats i skyltfönster bredvid den lokala korvkiosken.Slätt,slätt överallt,inte ens väderkvarnar som i grannlandet Holland förgyller landskapet.
Regnigt,molnigt,året runt.
Tintin är en seriefigur.Whats it.
Det bästa med Belgien är att det går fort ta sig därifrån.Till Frankrike exempelvis.
Så klaga inte på Sverige.

Även jag har upplevt att man snabbt kommer in i en vardag. Under den första tiden i ett nytt land har jag ständigt sökt kontakt med nya människor och aktivt letat efter nya upplevelser. Den kan perioden kan liknas lite med en smekmånad: allt är nytt, spännande och roligt. Så småningom infinner sig en vardag med sina rutiner, och allt är inte nödvändigtvis lika perfekt som i början.

För tillfället befinner jag mig i Mumbai, Indien med sina 20 miljoner invånare. Det finns enorma skillnader jämfört med att bo i vilken svensk stad som helst. Å ena sidan behöver jag inte ägna någon tid åt vardagssysslor såsom städning, matlagning och tvätt. Jag behöver inte tveka över att ta en taxi, det blir oftast bara ett tiotal kronor ändå. Att spontant bestämma sig för att gå ut och äta på restaurang är inte heller något som ruinerar en. Folk är öppna och inbjudande på ett helt annat sätt jämfört med svenskar. Det är ett väldigt behagligt liv.

Å andra sidan är staden enorm och trafiken förfärlig. Att gå ut på en fredagskväll kan börja med en skakig taxitur på en och en halv timme, trots att stället bara är en mil bort. Tågen är knökfulla och det knuffas och has sig för att sig av och på tågen under rusningstid. Luftkvaliteten i staden är dålig och det luktar sopor på många ställen eftersom folk slänger skräp hur som helst. Floder och vattendrag är nedskräpade och förorenade, att ta sig ett dopp på stranden är bara att glömma. Om man bor här ett längre tag märker man även att Sverige trots allt har smidig byråkrati. Att öppna ett bankkonto, fixa ett simkort eller ens medlemskap till ett poolområde är ofta komplicerade och byråkratiska processer. Papper ska fyllas i hit och dit, de ska stämplas och allt ska ha passfoton på sig. Allt tar tid.

Livet här kan definitivt klassas som mer spännande, kanske även mindre tråkigt. Men man lär sig även uppskatta att saker och ting helt enkelt bara funkar i Sverige. Det känns skönt att alltid ha det att falla tillbaka på. Ett glas mellanmjölk skulle inte sitta helt fel emellanåt.

Jag har rest en del i livet. Bodde 3 år i USA. Första gången jag flyttade hemifrån satt jag mig på planet till USA. Ända sedan jag satte min fot i utlandet för 10 år sedan har jag aldrig velat bo i Sverige något mer. Vardagen kom självklart där borta också men den var helt annorlunda. Jag kände inte samma vardagskänslor som här i Sverige pga det härliga vädret samt öppna och sociala människor.
Ni hade blivit förvånade vilket påverkan solen kan ha på livskvaliten.

Har även befunnit mig i australien i 6 månader och rest runt i många andra länder och varje gång man landar i Sverige blir man så sjukt jävla deprimerad. Bara en tråkig mentalitet som ligger i luften. Man vet att man kommer till ensamheten igen. Ingen som pratar med en, dåligt väder. "Mind your own business" mentaliteten. Sverige i sig är inget fel på men samhället är inget att hurra för = människorna.


Nu bor jag i Sverige sedan ett par år tillbaka och precis flyttat till Göteborg för arbete men skiter sig denna staden för mig, så har jag bestämt mig för att flytta härifrån. Ger det 6 månader. Sedan kommer jag flytta utomlands. Planen: Jobba hårt i 3 veckor här i Sverige och bo utomlands i 3v.
Antingen Prag eller Malaga är planen just nu. Vi får se vad som händer.

Är det mot förmodan nära till naturen som man syftar på med spännande och intressant så finns det väl inte så mycket för TS att grubbla på, då kan man väl köpa ett torp djupt inne i Småland så är spänningen total

Världen är precis så kul som du gör den. Sedan kan det vara så att det finns länder och städer som passar din personlighet bättre. Livet innehåller många svårigheter och det gäller att axla dem på ett värdigt sätt och ha kul samtidigt.


Vardagen infinner sig efter ca 3 månader skulle jag säga. När du flyttar till en ny ort har du möjlighet att konstruera ditt liv på det sättet du önskar.

Ett visdomsord som jag hoppas att du tar till dig: Vart du än åker, så tar du alltid med dig själv. Glöm aldrig det.

Med det sagt. Jag bor i en storstad i Sydostasien och tycker det är motsatsen till tråkigt.

Det kan snarare vara så att det händer för mycket. Då gäller det att ha en bra inkomst så att du kan resa ut till en strandort eller liknande när du får ett begär av svenskt lugn.

Haha,

TS trådstart säger mer om denne själv än om sverige ;-) Kan man inte ens ha lajban i sverige, ja då är kanske inte förutsättningarna så goda att kunna ha kul i övriga världen så heller.

Tyvärr TS, kanske dax för en liten attitydförändring?

Ska inte påstå att jag är någon vagabond men har väl rest endel och bott utomlands periodvis. Det är många parametrar som styr olika platsers "kvalitet". Får känslan av att det liksom inte finns platser som bara är bättre. Alla har sin skit. Är det inte religiösa prylar så är det sociala problem, dålig arbetsmarknad, trångbott, dyrt, dålig miljö, etc. Vidare får jag känslan av att det kan va svårt att komma in i en annan kultur. Om man har som ambition att bygga upp en bekantskapskrets eller nära vänner.

Med det tidigare inlägget tolkar jag det som att; det är vad du själv gör det till, oavsett var du befinner dig.

Du har rätt i sak om att det är mer optimalt för en person med de intressen du nämner att befinna sig på en sådan plats där utbudet för detta är större, om nu personen finner sig trivas med platsen. I det långa loppet tror jag mer det handlar om vad du gör av din tid. Är du driven och ständigt gör de saker du tycker om och trivs med i ditt liv, spelar det ingen roll om du lever det i en liten by i Sibirien, en större stad i Asien eller i Falun. Vi människor är för det mesta bra på att anpassa oss, se bara hur utspridda vi är på de flesta ytor i världen, och hur det fungerar.

Nu finns det förvisso vissa aspekter som gör Sverige svårare att leva i, så som brist på sol/d-vitamin och att vi har en kultur som inte är lika social jämfört med länder i sydligare breddgrader.

Jag tror att det mesta handlar om vad du gör det till, oavsett var du befinner dig. Viktigast av allt tror jag är ett socialt rikt liv till viss del för att de flesta ska må bra och trivas där man bor, då spelar inte geografisk plats lika stor roll.

Alltså om du lägger in "trivs med sitt liv", ja då trivs personen med sitt liv så det är inget att diskutera.

Men genrellt tror jag inte alls på det. Om man inte har bott utomlands är väl det lättaste att jämföra med Sverige. Folk tycker generellt det är roligare att bo i Stockholm, Göteborg och Malmö med omnejd än en gammal bruksort i mellersta Norrland. Vädret är betydligt bättre, det är mer puls och fler människor att möta. Och internationellt sett är Malmö, Göteborg och Stockholm som mörka ödsliga tråkiga bruksorter iaf 8 månader per år.

Du kan verkligen försöka göra allt du kan i den gamla bruksorten, men för en normal ung person blir det väldigt tråkigt ,väldigt snabbt. Och som sagt, för en person som uppskattar stadsliv,brudar,sol,barkultur kan det omöjligen vara samma förutsättningar. Därför blir inte verkligeheten i bruksorten samma sak som på den hetaste nattklubben i Madrid bara för att man verkligen försöker få den lokala pizzerian att spela trendig musik.