Fair enough.

Och eftersom de inte fick lamna in ansokan for PUT betyder det att de atminstone klarat av minimumkraven, sa, med tanke pa din bakgrund och familjebehorighet du har till Japan kommer det nog ga galant.

Handlaggningstiden ar mkt sarskilt lang for PUT (och nationalisering(ord?) vilket dock, som bekant, tas hand om av andra)

Men skont o veta att du fick fem ar iaf - om inte du skulle kunna fa PUT (vilket verkar ormiligt) sa finns det ju inga minimumkrav pa dig narmsta fem aren iaf, sa lange ni inte skulle skriva pa skilsmassopapper vilket jag inte reccar med tanke pa hur det skulle jeopardize ditt uppehallstillstand.

Det e valdigt charmiga immigrationslagar just nu, speciellt for att vara ett land dar fler an halften av alla internationella aktenskap misstanks vara fejkade.

Japan i ett notskal.

Edit,

Are you interested or in need of further guidance kan jag erbjuda muryo-sodan over pm.

Joo, men de fejkade #FakeMarriage är väl huvudsakligen japanska män med filippinskor?

Japan är ett unikt land med ett FULLSTÄNDIGT unikt folk och en FULLSTÄDIGT unik kultur. Detta var vad jag lärde mig under tre år i Japan i början av millenniet. Kan bara hålla med, liksom de fåtal andra Svenskar jag känner som bott och arbetat i Japan. Sedan att jag och Japanerna har en....ANNORLUNDA...tolkning av det unika är ju liksom något man som utlänning håller tyst om.

Jag respekterar Japanerna, det mest stenhårt kompromisslösa folk jag någonsin träffat. dock har jag aldrig bott i Korea. Kineserna är ju helt softa i jämförelse. Bara lite allmänt småjiddriga som Araber ungefär.

Men tillbaks till den ursprungliga frågställningen - är du utrustad med självförtroende och nykterhet, tar en förnedring med en klackspark och uppskattar äventyr och allmänt med Svenska mått mätt bisarra upplevelse så är Japan platsen för dig.

Skulle ärligt talat aldrig vilja ha upplevelsen ogjord men efter 4 år i Kina säger jag bara - hellre risbonde i Kina (nåja) än direktör i Japan. Den Kinesiske risbonden har nämligen ett liv och kan upleva känslor. Tiden i Japan ger mig fortfarande obehagliga flashbacks ibland. Har aldrig varit så stressad i hela mitt liv.

Jag besöker Japan då och då som turist men skulle i princip aldrig flytta dit igen såvida inte villkoren vore groteskt bra. Och även då måste man ta ett par djupa andetag och fundera på vad det är man ger sig in i.

Det e val kanske den vanligaste 'katachin' vi sett, nu som i historien.

Ar man fran en tjej fran ett u-land o gifter sig med en man som ar lika gammal som hennes farfar sa ar det inte utav akta karlek. Nackskott om man tror annat.

Du bor vara fine dock. Hor av dig nar du fatt svar! Brofist.

Jag skaffade mitt PR efter 3 år som gift, så det stämmer utomordentligt bra.
Det viktiga, som jag nämnt innan - är att du kan visa intyg på att du betalat juuminzei, och eftersom du inte jobbar; kokuminkenkohoken för de senaste tre åren - samt skriva ett fint brev om varför du vill bo i Japan. Du har barn och fru, så du lär inte ha några större problem. Speciellt eftersom du kommer från ett sådant enastående land som Sverige.

Håller med min broder Dom här faktist. Att du inte skaffat PR efter över 30 år i Japan är för mig helt oförståeligt.

Min handläggningstid tog ungefär 4 månader, så det var relativt snabbt antar jag. Det varierar nog från fall till fall.

Har inte varit här i 30 år. Det är 32 år sedan jag kom hit första gången. Den här resan (3:e) är inne på fjärde året (4 œ för att vara exakt). Ansökan är inlämnad, vi får se vad som händer.

Det går med all sannolikhet vägen. Hojta till när du fått det.
お祝いする！

Inte overraskad over att du e overraskad dock, kanns konstigt att man vaxte upp being told att du maste bo o jobba hederligt i 10 ar for o fa PUT, men sa finns det bakvagar som gor att det racker med bara ett (1!) javla ar.

(Fotnot: tiden raknad for att ansoka, sen tillkommer sinsakikan pa fr. 3 manader upp till ytterligare ett ar.)

Kommer ihåg att det var en amerikan på mitt förra jobb som berättade detta för mig för ganska exakt 9 år sedan. Jag trodde inte på det själv i början, men efter lite konsultering så kunde jag ganska snabbt fastslå att han hade helt rätt.

Soka e ju alltid gratis, men forstar inte japan kanner behov att slanga ut permanenta uppehallstillstand till filipin bitches that cant provide for themselves.... men sen justja, i japan e kvinnor inte forvantade att kunna arbeta, och since japanese chicks inte producerar tillrackligt med ungar sa har du en perfekt losning har - da ar du som acklig caucasian male betydligt mer utbytbar. (finns ju inte ens ngn garanti att du har lust att betala for din fru o jobba 247 tills du dor efter ni gift er. smh.)

Äcklig Caucasian. Haha, från en japansk synpunkt, så har du säkerligen rätt
Nu har jag både fru som inte jobbar, och en dotter på 10 år - så självklart är det min plikt att försörja båda två tills dottern har avslutat sina studier och skaffat ett jobb. Någon som tänker annorlunda är absolut ingen förälder.

Det är 親の常識. Det vore onekligen roligt om fler kunde inse det.

Med dig menade jag inte dig personligen utan generellt (att man), ledsen om det var oklart.

Och nej, usch, du later som en av de, de kallar det jyosiki men det e patvingad hjarntvatt som enbart resulterar i okat nummer sjalvmord.

Det behovet ar inte patraffat typ nagon annanstans i varlden (lol, definitivt inte sverige) sa varfor ar detta normen helt plotsligt?

En sak o gora det av karlek, men plikt? elr for att du forvantas att gora det? ditt ansvar? skulle hellre se att japan jobbade pa och for sjalvkarlek, for anda plikten elr ansvaret nagon borde ha ar att ta hand om sin egen halsa, men istallet dranks manniskor i propaganda om att man ar en vardelos manniska vars varde ar noll o man e bara duger till just det, hur bra sjalvbild har man da? och da, hur bra pappa ar man da om nagonsin?

Ditt fall ma vara annorlunda, och det ar okej, det ar bra, om du ar med pa det... men det ar valdigt manga japaner som tvingas leva med krav som de aldrig bett om, och japan gor inget at det.

Usch, hemskt samtalsamne. Ursakta mig.


EDIT

PS E BARA VRANG FOR ATT YOU STOOD ME AT THE AIRPORT, BABE