Dominikanska Republiken.
Bodde på en 5-stjärnig all inclusive med mitt ex som inte alls var lätt att leva med eller göra nöjd.
Nu hade hon dock lovat att bättra sig och att en lyxsemester skulle vara perfekt för vårt förhållande.
Tji fick jag, men det är en annan historia!
Vi åkte!
Inne på resorten i sig fanns det absolut inget att klaga på, standarden var väldigt bra, med undantag för bristande varmvatten och den utlovade höghastighets wifin som fick mig att minnas den goda gamla 56k-tiden.
Men direkt man gick utanför längs stranden så var det en annan värld.
Man var direkt i ett U-land.
Tog med mig min systemkamera på axeln och tänkte knäppa lite bilder.
"No no no senor! Very expensive camera, very dangerous!" sade vakterna så jag sket i det och fick knappt en enda bild under hela semestern.
Vi blev rådda att absolut inte gå utanför resorten efter klockan 18.
Detta gjorde vi ändå första dagen innan vi blivit avrådda till det.
Den utlovade kritvita stranden på bilderna var istället en strand full av alger och skräp.
Detta städades visserligen upp varje morgon, men efter bara några timmar var det likadant igen.
Längs den skitiga stranden fanns extremt påstridiga säljare som skulle ha in oss i sina hemmabyggda kolsvarta plåtskjul och sälja billiga grejer till fantasipriser som man visserligen kunde pruta ner 95% om man ansträngde sig i några minuter, men det var oavsett skräp som såldes.
Längre in i den provisoriska byn såldes knark helt öppet.
Min dåvarande vackra blonda flickvän kände sig väldigt otrygg när grupper med män glodde obehagligt och försökte ragga på henne trots i att hon gick en meter ifrån mig.
Vi hade tänkt oss in till Punta Cana ett par dagar, men ett brittiskt par som gjorde misstaget att göra samma sak hade känt sig så otrygga så de återvände till resorten.
De blev totalt utstirrade av alla de såg.
En restaurangägare hade kommit fram till dem och sagt att det var väldigt otryggt för västerlänningar och de garanterat skulle bli rånade om de gick runt med sina resväskor på stan.
Därför bestämde vi oss för att satsa på hotellets upplevelser istället då detta borde vara tryggare.
Vid receptionen sålde kavajklädda grabbar svindyra upplevelser som vi kikade på.
Exakt samma resor kunde köpas av en kille som stod och lämnade ut handdukar vid stranden till under halva priset.
När jag sedan ifrågasatte killen i receptionens priser dagen efter så blev han sur och sa att jag fick skylla mig själv om jag blev blåst eftersom de resorna ofta var fake enligt honom.
Detta trots i att de båda jobbade på samma resort och sålde samma paket från identiska broschyrer.
Oavsett gjorde vi ett par utflykter som vi köpte från mannen på stranden.
Jag förklarade att jag absolut inte ville veta av turistfällor, jag ville se och uppleva saker.
"No problems my friend!" fick jag som svar och jag började redan då ana oråd.
Den ena upplevelsen som skulle passa oss perfekt var en dagsutflykt som kostade 200$ per person till Samaná halvön.
Den andra var en dagstur som jag tog själv på djuphavsfiske som kostade 120$
Varje resa ledde hela tiden till omvägar med turistfällor som jag sagt att jag var totalt ointresserad av.
Allt var vansinnesdyrt, det fanns ingen prislapp på varorna i de små butikerna, och de begärde 5 dollar för en lokal 33cl blasköl.
Detta var givetvis ett pris som gällde enbart för turister.
Hamnade man på en strand och man förväntat sig avkoppling fick man fick nästan springa undan alla påstridiga lokalbor som ville att man skulle hålla i deras papegoja/orm/leguan och ge dem 10$ för
besväret.
Höjdpunkten på resan till Samanà var ett vattenfall, överallt låg skräp och man kunde knappt få en bild på skiten p.g.a alla säljare som var i vägen med sina fantastiska erbjudanden.
Fiskeresan som skulle vara på en bekväm lyxig båt var inte alls som broschyren visade.
Först så var vi givetvis tvungna att stanna vid en lokal butik vid hamnen och handla souvenirer.
Jag vägrade, det var ändå exakt samma skit som strandsäljarna hade.
Efter en dryg timmes väntande på de andra som skulle komma från ett annat hotell åkte vi äntligen till vår fina fiskebåt.
Båten visade sig vara en skiten gammal trålare av nåt slag full av mögel.
Motorn väsnades nåt vansinnigt, till den graden att man var tvungen att halvskrika för att folk skulle höra vad man sa.
Den starka stanken av diesel och mögel gav mig huvudvärk redan efter 10 minuter.
Båten hade inte mer än fyra flytvästar, och vi blev vid hamnen tvungna att skriva under på ett kontrakt att företaget inte var ansvariga ifall vi drunknade.
Resan skulle vara för 5-8 personer.
Vi blev 12.
Ett skyfall utan dess like uppenbarade sig så fort vi kommit ut på havet, och eftersom vi var så många så fick inte alla plats inne i den trånga båten utan vi fick turas om att stå och frysa på däck i den kalla vinden.
Fyra personer hängde utanför relingen och spydde, medan en argentinsk man låg raklång i hytten på golvet i sjösjuka.
Där låg han seriöst hela resan.
Vi fick en jävla fisk på 6 timmar vilket var en Barracuda stor som en genomsnittlig pinngädda längs vassen vid en svensk badstrand.
Jag hade det trots allt trevligt då jag träffade en amerikansk polis som jag delade en flaska rom med under dessa timmar på ett väldigt vågigt hav.
När vi väl var i hamnen fick vi stå och vänta i över en halvtimme på vår skjuts tillbaka till hotellet.
På vägen hem så kunde inte chauffören förstå varför jag inte ville ha iskall AC trots i att vi var dyngsura till skinnet efter en smärre syndaflod på havet.
Som tur var kunde amerikanen lite spanska så efter lite om och men fick vi äntligen värmen påslagen.
Kan seriöst inte komma ihåg senast jag frusit så mycket.
Sen hade vi de riktiga skojarna på hotellet.
Hotellet hade anställda vars jobb var att övertyga besökare att bli medlemmar i en exklusiv reseklubb kopplat till hotellet och andra lyxhotell runt om i världen.
Medan jag satt på rummet och gjorde lite jobbärenden blev min flickvän som låg vid poolen nästan blåst till att signa upp sig då hon blev erbjuden ett gratis möte med massage och middag på stranden om man bara ville lyssna på vad de hade att berätta.
Som tur var så kom hon till rummet där jag satt och skickade några mail och undrade vad jag tyckte.
Jag googlade från den miserabla uppkopplingen och fick upp en rad varningar just gällande detta innan hon hade skrivit under som tur var.
Detta erbjudandet erbjöd i kort en genväg till lyxsviter, business class, limousin/helikopter till och från flygplats osv.
Med den enda haken att detta inte var ett dugg billigare än att boka via andra sidor, och att den lägsta formen av medlemskap kostade 500$ per år. (Detta skulle typ inte kosta något enligt säljaren)
"Det där kan du skita i!" sade jag medan jag fortsatte att jobba.
Men rätt som det var så knackade det på dörren.
Hon sade inte sagt sitt namn, ändå så hade säljaren stalkat upp henne och knackade på dörren till vår svit och undrade varför hon inte kommit ner till receptionen och skrivit under på ett medlemskap.
När jag sedan artigt förklarade att vi inte var intresserade så blev han på gränsen till aggressiv för att min tjej tagit upp hans dyrbara tid.
Hans tonläge ändrades dock väldigt snabbt när jag hotade med att skriva om detta obehagliga möte i recensionen av hotellet och han lämnade medan jag kunde höra mumlande svärande på spanska längs korridoren.
Även andra hotellgäster som jag snackade med var besvärade över dessa påträngande säljare som dök upp vid stranden, poolen eller t.om när de käkade middag och slog sig ner för att snacka likt en frälst sektmedlem för att berätta om denna fantastiska deal.
Först var de överdrivet trevliga till att sedan bli upprörda över att man inte ville ta del av deras erbjudande.
Med undantag för detta så var resan ändå väldigt trevlig förutom alla fulla ryssar och britter som betedde sig odrägligt vid poolen och stranden.
Samt givetvis vetskapen om att man slängt ut 40 papp på en semester med min bortskämda ragata till ex vars borderline visade sig var och varannan timme.
Men det är som sagt en annan historia!