Precis. I Sverige vet man vad man får. Hamnar du på sjukhus i Spanien finns inga garantier. Har personlig erfarenhet av detta.



Prat! Hög arbetsmoral, allvarsamhet och produktivitet har alltid setts som en dygder i germanska länder. Detsamma kan knappast sägas om Medelhavsländerna. Där berusar man sig med vin och sover halva eftermiddagen.

kommer kravlistan på det nya hemlandet:
- man ska kunna prata engelska i affärslivet

Snällt att ta pick och pack och sticka från barnen? Nä. Dom är inte klara. Kanske ska dom en gång ha barn och då får du vara mor/farförälder. Ta lite ansvar. Semestra så mycket du kan utomlands istället och sluta vara så lättkränkt.

Finns flyg.

Och det finns föräldrar och mor- och farföräldrar i Sverige, exempelvis i Norrland, som inte får ett enda besök av barnbarnen, trots rejäla gåvor på både födelsedagar och julaftnar - för det tar ju ”flera timmar i bil” att hälsa på.

Skit på dig.

Låt TS skriva sig i Portugal med 0% skatt på intjänad tjänstepension, dryga ut med intäkter i eget bolag som skattas till Europas lägsta företagsskatt och avkoppling i Sydamerika eller Sydostasien minst 4-5 månader om året.

Hej,

Någon gång i veckan - eller kanske till och med någon gång per dag - funderar jag på om man skulle ta sitt pick och pack och flytta utomlands. Till en plats där livet är skönt, lite varmare klimat, lite mer ljus, enklare umgänge mellan människor, bra affärer, en kultur som gärna bejakar viss åldersskillnad mellan mig och en hustru, en kultur där jag som välutbildad, driven, artig, medelålders, vit man med viss rondör uppskattas.

Jag har redan gjort mitt i Sverige - fina barn som är klara, är singel, tjänar fint (1,3 mkr brutto), är expert inom ett område som funkar internationellt. Pratar engelska, spanska svenska.

Men jag är less på att man ser ned på svenska medelålders vita män. Jag blir ledsen av det faktiskt. Det är inte i någon protest jag vill flytta, utan jag vill bara byta upp mig.

Här kommer kravlistan på det nya hemlandet:
- man ska kunna prata engelska i affärslivet eller i vart fall spanska (eller skandinaviska) till en början även om jag så klart ska lära mig det lokala språket.
- det ska vara varmt - gärna sol så man kan köra cab och gå i kortbrallor ofta. Solbrillor.
- det ska inte vara alldeles för korrupt så att man måste muta sig fram
- det ska vara säkert nog att sätta nya barn till världen
- det ska inte vara omöjligt för en medelålders man att få rätt att bo i landet
- företagsklimatet och skatteklimatet ska vara ok
- miljön ska vara ok - dvs inte förorenad luft varje dag.
- det ska finnas chans att en lokal kvinna i fertil ålder låter sig förföras av en vacker medelålders man och vill vara lycklig med honom för att bilda familj trots 10-15 års åldersskillnad.

Fråga till Flashbackvänner: Vilket land föreslår ni och vad är motivet till det?

Har själv funderat i liknande banor mellan varven.
Det absolut enklaste (inte nödvändigtvis bästa) är någon kanarieö. "Skattefri ögrupp" och ganska lätt för business men ändå EU. Känner dig som hemma bland alla svenska turister också troligen. Låg kriminalitet, åtminstone organiserad.

Portugal har du redan fått.

USA, Florida eller Kalifornien. Motpoler till varandra men bra klimat. Affärsmöjligheter men dyrt i flera avseenden. Florida är högkonservativt medan Kali är mer liberalt. Det lär krävas kyrkbesök i Florida varje söndag för att dina svärföräldrar ska uppskatta att du kniper dottern deras. Kalifornien är mycket "fri kärlek" så där kan man acceptera att folk är med den man vill. De har också strängare vapenlagar om det nu skulle vara en faktor.

Väldigt generaliserat på några rader här iofs.

Hej,

Någon gång i veckan - eller kanske till och med någon gång per dag - funderar jag på om man skulle ta sitt pick och pack och flytta utomlands. Till en plats där livet är skönt, lite varmare klimat,

Jag har undersökt Australien lite men det är svårt att få uppehållstillstånd där för mig eftersom de har en åldersgräns för det. Så till er som funderar på att flytta dit: Kolla upp ålderskrav tidigt i livet.

Florida har jag förstås funderat lite på också. Men det är FÖR varmt på sommaren och det känns lite ”off” och ”bondigt”. Californien är för dyrt (boendet). USA överhuvudtaget ... Nja.

Intressanta resonemang om mitt ansvar som far att stanna i Sverige när barnen är vuxna - för min potentiella roll som farfar/morfar. Ni kan inte mena allvar? Är jag livegen nu bara för att jag har barn? Ska jag kedjas fast i mörkret, kylans, och manshatets Sverige för att jag kanske blir farfar i framtiden? Har jag inget ansvar för att göra det jag vill med mitt liv? Har jag inget ansvar att skapa ett bra liv för mina framtida barn?

De e ba dra!



Ps. Tror det är felskrivning i texten och det ska stå "can't". Alltså att han kan söka arbetssponsring mm.