Är Åkes primära syfte att förklä dina resor eller är han en grej du hittat på för att roa dig själv och göra berättelserna för din fru mer "riskfyllda"? Om det är för det förstnämnda så tror jag att du gör bäst i att kanske använda honom lite mer sparsamt, och inte som huvudalibi i 100% av smygresorna och omkring 50% av ditt totala resande.

Han föddes vid nån resa då jag sa att jag skulle ut och ta några öl.
Själv? sa min fru, "Det låter tråkigt" fortsatte hon.

Nej för fan inte själv. Åke är med också, en gammal konsult som vi plockade in som anställd, sa jag.

Ok, sa hon då.

Sen har han hängt med genom åren. Det är alltid han som vill gå ut på kvällen. Blir det sent är det Åkes fel. Han har det lite jobbigt med drickandet. Så jag är ansvarsfull och ser till att jag är med till kvällens slut. Därför kan det bli sent innan jag kan ringa och säga god natt ibland. För det vill min fru gärna att jag gör.

Hörrudu, lämna inte den där Åke i sticket nu bara om ni ska ut ikväll, brukar min fru säga över telefonen.
Nejdå, säger jag då.

Haha, ganska rolig tråd. Nu ångrar jag att jag inte gjort fler smygresor. Nu när man har ett namn på företeelsen så känns det genast mer acceptabelt.

Jag ska tänka på mina smygresande bröder där ute när jag lite salongsberusad sitter på en balkong i hemlighet någonstans nere på den Europeiska kontinenten.

En gång hittade min flickvän en flygbiljett till Paris, bara någon dag innan jag skulle resa! Hon trodde förstås att det var mer fuffens inblandat än vad det var, kanske en hemlig flickvän eller något annat skumt. Men det hela var väldigt oskyldigt, jag ville bara vara oåtkomlig och samtidigt se lite av Paris, lite sådär oplanerat och på "uppstuds" liksom.

Det roliga är att tjejen hade utan omsvep godkänt en sån här resa, hon är smidig att ha att göra med. Men det är något med det där hemliga som lockar. Att INGEN vet var man är eller ens saknar en - Det är frihet.

Att ingen där man är vet VEM man är, och ingen som vet vem man är, vet VAR man är. Finns något väldigt lätt i det. Flanera omkring planlöst bland människor och byggnader i någon stad på kontinenten, kanske lite salongsberusad.

Jag brukar smygresa (tack för en bra benämning!) cirka en gång per år. Jag arbetar på en företag med verksamheter i princip hela Europa så det är ganska lätt att hitta på en ursäkt. Sorgligt nog har vi inga kontakter utanför Europa, så mina resor har hållt sig inom vår egen kontinent.

But why!? Jo jag behöver bara komma iväg från sambo och barn ett tag. Ser det som att jag ger mig själv 3-7 dagar belöning av det enbart jag tycker är kul och uppskattar.

Utan att avslöja mitt eget beteende så har jag försökt få min sambo att förstå hon får dra iväg på äventyr med någon väninna om hon vill, jag tar hand om allt hemma. Men hennes syn på det är att ska vi resa så ska vi resa tillsammans. Vilket vi också gör ett par gånger om året.

Haha… Smygresa… Bra grej ändå.

Jag har å ena sidan förmånen att kunna dra iväg lite då och då om jag vill. Min sambo är helt ok med det. Men å andra sidan så är hon så jävla nyfiken när jag väl kommer hem.
Vad har du gjort? Vad har du ätit? osv. Inte på ett misstänkt sätt utan bara av ren nyfikenhet.
Jag kan så klart förstå henne men det tar bort hela den där sköna känslan av frihet.

Någon gång har jag sagt att ”den här gången när jag åker iväg vill jag bara vara ifred. Kommer inte skicka några meddelanden under tiden och kommer heller inte svara på några. När jag kommer hem vill jag inte prata om resan. Jag behöver få känna att det bara är jag och ingen annan i det här”.

Jag vill kunna göra precis vad jag vill när jag vill - utan förpliktelser.

Min sambo vet att hon inte behöver oroa sig för att jag ska vänstra, utan det är bara SÅ jobbigt för henne att inte få ta del av resan när jag väl kommer hem. Det gör att det nog vore bäst om jag börjar smygresa istället. Har också möjlighet att mörka med en påhittad jobbresa. Men så är det det där med att ljuga. Inte något jag gillar. Inte alls…

Jag förstår att om jag skulle ljuga för henne och hon skulle komma på det, skulle hon ha oerhört svårt att lita på mig i fortsättningen – med all rätt. För eftersom jag vet att hon är ok med att jag reser själv, varför skulle jag då behöva ljuga för henne om det inte är för att jag har träffat någon annan när jag varit borta?
Det har inte så mycket att göra med att vara ”moral-polis” som att man bara kan ha förståelse för hur mina beslut påverkar andra människor.

Men för att svara TS. Jag tycker att du gör rätt i att smygresa, om det är vad du behöver. Tror bara att du får ta med i beräkningen att om du blir påkommen kan det bli betydligt tråkigare än bara för en liten stund. Det är just det där ”vad ljuger han mer om?”.
Vad gäller Åke, så känner hon helt klart på sig att han inte finns, men låter dig hållas. Det är inte så svårt att avslöja en lögnare. Inte alls faktiskt. Inte om man är bra på att tolka nyanser i tal, eller se mönster i hur någon pratar i olika givna lägen. Vet inte om det är något alla beärskar men risken finns ju att din fru gör det.
Vad jag mer tänker på är… varför tar hon så lätt på det? Vad gör hon när du är borta?

Haha du låter som en skön man med humor och intressen, hade gärna varit gift med dig. Men som kvinna måste jag ändå höja ett varningens finger: hade jag kommit på min man med att ljuga om resor hade jag tagit för givet att han hade en älskarinna. Det skulle mycket till för att ta mig ur den tron, tror nästan inte att det hade gått. Han har bevisligen ljugit så varför ska jag tro att han är ärlig med det?

Ser du nån slutpunkt där du sett tillräckligt många krigsmuseum så du kan börja fasa ut resorna? Eller är det här ditt andningshål för oöverskådlig framtid tror du?

njää.. behöver inte smygresa. Jag blir ofta bjuden på weekendresor av leverantörer och underentreprenörer som jag anlitar via mitt företag. blir en hel del kul utflykter till Polen.. Tyskland ukraina m.m där vi mixar sevärdheter med obscena mängder alkohol och goda middagar. Frugan bryr sig inte direkt.. hon blir väl lite ledsen när man åkt på en hel del event på kort tid som då inneburit att vår tid tillsammans blir lidande.. men då reser vi iväg tillsammans istället på något över en helg så blir hon glad igen :thumbsup:

För cirka 20 år sedan på mitt förra jobb smygreste jag åtminstone en gång i månaden. Hade fullt fritt att lägga upp mitt eget arbete och arbeta hemifrån så ingen tyckte det var konstigt att jag var borta. Hemma beskrev jag min arbetssituation som ett arbete med mycket resor.

Åkte lite varstans i världen, men såg alltid till att klara de leveranser jag skulle göra på jobbet. Hemma var jag öppen med var jag var och arbetsplatsen låg i en annan stad så det var ingen större risk att min fru skulle träffa eller ha någon kontakt med någon från mitt arbete.

Nu skulle jag aldrig våga göra detta och förstår inte att jag vågade då heller, men det blev som ett missbruk som jag nu kommit ur.

Min mest "meningslösa" smygresa minns jag med värme.

En gång åkte jag med Norwegian till Sturup från Arlanda bara för att få flygplanet med registreringen LN-NHC i min samling på flightradar24. Om man är medlem på FR24 vilket jag är, business-medlem, så kan man skapa en custom fleet. Så jag har min samling där. Den är rätt stor. Jag har ju historiskt sparat vilka plan jag flugit med sedan 1998.
Så jag flög till Sturup. Checkade in på Sturup Airport Hotel, jobbade. Käkade mycket god middag på kvällen och tog upp ett par Eriksberg på rummet. Sedan flög jag hem morgonen därpå, dessvärre med en 737:a som jag redan hade i samlingen. Hemma i mitt hem, nära Arlanda, fortsatte jag jobba. Alla nöjda och glada.
"Måste till Malmö måndag-tisdag" får min fru knappt att reagera. "Jahapp" säger hon om sånt. Så det är en extremt riskfri smygresa. Men jag fick ändå två gånger känna den härliga känslan av att tryckas bakåt lite i flygstolen när CFM56: orna drar på. Samt en god middag och en skön sömn. Jag älskar flygplatshotell.

Trodde jag var ensam med detta beteende.

Då mitt arbetsliv tar mig runt världen i.o.m. diverse föreläsningar har jag tagit för vana att att förlänga min vistelse med ett par dagar (mer frekvent än vad som borde vara brukligt)

Min fru vet ej om detta, och hade verkligen ej blivit positivt överraskad om detta kom fram. Tvärtom gentemot TS så har jag emellanåt utomäktenskapliga affärer på andra kontinenter.

På den flygplats jag primärt lämnar landet jag är bosatt i har personalen i en av first class loungerna skapat en privat relation där vi faktiskt umgås och pratar om allt, så blir som en vänskapsträff varje gång jag kommer dit.

För att hålla mig mer till topic berättar jag om min senaste smygresa. Befann mig i New York, min gamla hemstad, när jag beslöt att förlänga min vistelse med tre dagar. Arbetade remotely en dag, resten av tiden spenderades med att träffa gamla vänner och hänga på de klassiska ställena vi alltid brukade göra. Sista kvällen slutade med alldeles för mycket alkohol, ladd, och cannabis. Vaknade upp på East Manhattan hos en vän med noll minne, sen direkt till JFK och hem. Däckade på planet och mådde röv i 2 dagar

Inte riktigt samma sak, men jag brukar skylla på att jag skall jobba extra i landet där jag jobbar och därmed åker jag inte hem då jag egentligen skulle ha min veckolånga ledighet, utan blir kvar i min övernattningslägenhet. Då kan jag få vara helt för mig själv, gå på krogen, sitta hemma och supa, beställa eskorter - ja, enkom rå om sig själv - underbart!

Nej det har jag aldrig men nu blev jag väldigt inspirerad. Det finns destinationer som min fru aldrig vill åka till men som jag själv skulle vilja besöka. En smygresa hade med andra ord varit perfekt. Tyvärr så innebär min nuvarande tjänst noll resande vilket jag får försöka se över i framtiden. Hade tidigare en tjänst där resande inom Europa var ganska vanligt men konstigt nog slog aldrig denna tanke mig. Det kanske är en åldersgrej att bara få åka iväg ensam och andas ut lite och göra saker utan att behöva ta hänsyn till någon annan.