Intressant läsning.

Har själv inte kommit till den punkten dör jag inte vill resa. Men hade jag rest som du och haft en massa planerat på varje resmål för att få ut det mesta och besöka alla turistfällor man ”ska ha sett” hade jag också blivit stressad. För mig är det ännu avkopplande. Men vem vet? Snart kanske jag också hittar anledningar att låta bli.

Hotellsängar är äckliga! :sick19:

Jag tycker det är så förbannat tråkigt att flyga. Är inte det minsta flygrädd men allt runt omkring är så himla trist; Ut till flygplatsen, checka in eventuell väska, genom säkerhetskontrollen (med massa idioter som inte fattat vad och vad de inte får ta med sig ombord), vänta vid gaten, eventuellt bussas till planet, sitta på trångt plan, genom tullen, från flygplats till hotell och sen ska allt göras i omvänd ordning på hemvägen. TRÅKIGT!

Charter vägrar jag flyga. Stor risk för äckliga ungar, reguljärt är ofta något bättre. Sen uppskattar jag mest att åka till forna Östeuropa om jag nu måste åka någonstans. Jag känner mig rätt hemma i de länderna, i princip noll blattar och ordning och reda.

Att min kropp börjar bli för dålig för sådana strapatser.

Man inbillar sig varje gång att man ska ha det som den där gubbjäveln i ”Solens mat” och så inser man att det fan är helt meningslöst. En skål spaghetti med en basilikastjälk och en sträng olivolja ÄR inte gott, inte ens på en jävla terrass i Florens, som för övrigt är världens mest överskattade stad.
Vart man än åker är maten samma eller sämre än hemma. Åkte till Budapest och hade skyhöga förväntningar på maten. Men det var fan inte helt lätt att hitta något som inte var McD eller Starbucks eller liknande. Hittade äntligen en ”autentisk” ungersk restaurang, och det var det tråkigaste micrade skit jag ätit.

Polen är världens bästa matland. Enda stället jag åker till med nöje och glädje.

Själva resan. Upprepade gånger stå i kö för att sen sitta och sova i 10 timmar på ett plan. Det är trist.

Så inga resor under tre veckor i längd tack.

Han i Solens mat är dessutom en skitgubbe. Han var på ett ställe där de flesta var ladiner. En man sa att köket där var sydtyrolskt, vilket tydligen inte passade, fast det är helt sant.

Det är nog själva resan. Jag hatar att vara medveten och förflytta mig längre sträckor. En halv dag på en flygplats & flygplan för att komma ner för att få sola ett par veckor nejtack. Har numer börjat tröttna på långa bilresor oxå så fjällsemestern är även den i fara.

När teleportering blir var mans möjlighet kommer jag att börja resa mer igen

Tiden på planet och i transit. Fruktansvärt. Gaserna i magen av flygplansmaten (har annars en perfekt fungerande mage). Oron över att man har plånboken och passet här nånstans väl? Fislukt. Förseningar.

Har man som jag bott i Japan en längre tid och har möjligheten att bada i turkosblått hav i trettiofemgradig värme men även åka snowboard vintertid i andra ändan av landet så drar man sig för att flyga utrikes igen. Alla andra länder är osäkrare och mindre service-minded.

Saknar bara min del av Sverige samt Helsingfors.

Allt strul som kan hända och som också händer. Inställt flyg, visitkortet funkar inte, telefonen borta, datorn black screen of death, passet glömt i flygplanet, scammad av taxichaffisen, hotellet lyhört, varje gång nån går ut och in så smäller det i dörrarna så att man aldrig får sova. Städerskorna som väcker en. Allt meck innan man fått igång wifi och slagit in alla koder. Logga in på Agoda, hitta hotellet och hålla på.
Numera dessutom ibland covidintyg och försäkringar. Kronkursen urusel. Sitta på flyget och bli smittad av influensa eller bara vanlig förkylning är tillräckligt för att semestern ska vara förstörd.
Var ska man ha alla grejer man behöver. Var har man vitaminerna. Bara en sån sak som en nagelsax. Packa allt nödvändig skit. Ta sig till flygplatsen osv. Då måste man ha bra ork eller vara rejält kåt nånstans i själen eller mellan benen.

Alla mina resor i ungdomen gjordes i grund och botten (då relativt omedvetet) i syftet fittjakt. Jag ville hitta nån billig tjej att använda och hålla som min. Detta har jag dock insett är omöjligt, för även i fattiga länder finns det andra saker som styr.
Det är regioner, seder och bruk, patriarker, maffia, fadern, brodern, kulturen mm. Så även i djupaste Kongo skulle det inte funka att hålla en tjej i en luftkonditionerad hydda med myggnät på det viset som jag en gång trodde och var anledningen till att jag öht reste. Nån annan anledning till att resa ser jag faktiskt inte.
Vad skulle det vara? För inte fan tar man sig allt besvär för att svettas i 30 grader... 20 grader är ju skönt men det har man i stugan framför kaminen också.

Summa summarum: Allt samman var bara hägring som man lurades att tro på. Ingen ville till Kos för att festa. Glöm det. Ljug inte. Det var i grund och botten för att knulla. Egentligen inte ens samlag för bordeller med könsmassage är så mycket bättre än att behöva jucka sig fram till utlösning.

Bacillskräck och resande är ingen bra kombination. Många som har autistiska eller tvångsmässiga drag avstår från resor. Men vet ju aldrig vem som legat i hotellsängen, vad det är i restaurangmaten eller vilka människor som kommer bo på hotellet osv.
Har haft resesällskap som alltid skulle byta hotellrum 2-3 gånger ("Det måste kännas rätt"), och som envisades med att äta på en och samma restaurang i två veckor ("Varför prova en annan, när man vet att det finns en som är bra?"). Personen ifråga sysselsatte sig från morgon till kväll med att få rätt temperatur i rummet, ordna så att fönstren är helt täckta och att i detalj planera dagens aktiviteter (ett planeringsarbete som jag förstås fick skit för att jag inte var tillräckligt delaktig i, trots att jag inte ens hade något behov av det).

Riktigt så illa är det inte här.
Ett hett tips är att ta med ett gammalt påslakan man kan ligga på och kasta när man åker hem.

Att vara bakis är också ett aber vid resa, då det är svårt att vara inkognito och ful.