Skulle gärna resa mera men när livssituationen är singel så är det inte så roligt. Har rest på badresor med flickvänner/kompisgäng några gånger, absolut roligt. Kompisar lever i par relationer och reser kors & tvärs. Skulle absolut häng med! Någon sa "du som är singel varför reser du inte mer? Ja, kanske just därför!" I förra jobbet reste jag en hel del runt i sverige, själv! Det är inte skoj! Sitta på nån pizzeria och äta, själv! Imponerad av de singelpersoner som packar en ryggsäck och drar iväg på nån charter.

Tror att i många fall så handlar det om bristande kunskaper i språk och kultur.

Många ser det nog inte som lika roligt att resa när den enda som förstår vad man säger är andra svenskar.
Därav svensk chartering, som är ett intressant fenomen där nästan alla på plats vid resmålet talar svenska. Så lite kulturell friktion som möjligt.

Många säger att svenskar är så bra på engelska, men jag anser mig själv som medelmåttig på engelska, men får höra av andra att jag är så duktig.

Så bristande kunskaper i engelska.

Men finns en vinkel till som är intressant och det är att många gillar inte turism; och de flesta ställen har sina turistställen där många hamnar och därav blir bilden av resande turism.
Sen kan dom flesta bara åka typ 1-2 veckor högst, det kombinerat med jobb hela veckorna leder till att folk VILL vara på turistiga ställen där allt ligger nära och enkelt.

Kan spinna vidare lite på ämnet senare när jag har tid!

Kan säga att resandet gick ner till noll efter att jag skaffat hus på landet. Då går alla pengar till renovering och intressen som motor och jakt.

Har rest en del i unga år, allt från Spanien/Turkiet/Cypern resor till lite längre som tex Australien mm. Märker dock att suget för att resa minskat drastiskt senaste 2 åren. Jag ser inte fram emot det, förra året var det första gången jag spenderade hela året på hemmaplan, bortsett från en resa till svenska fjällen under vintersäsongen.

Jag tycker det är jobbigt att resa, massa jävla packning, osköna dräggiga människor på turistorter mm. ”Sevärdheter” är översvämmade av ficktjuvar och andra u-landsmänniskor, trångt varmt och jävligt. Jag känner mig alltid begränsad när jag reser, en känsla jag inte haft i kroppen tidigare.

Kanske är det en tillfällig period i livet, men kommer resa för barnens skull framöver. Annars har jag personligen inte något intresse av att se sneögda asiater, feta nonchalanta amerikaner eller afrikaner med skynke över sitt sköte.

Håller med. Jag använder detta ord sällan men jag hatar människor som inte reser och jag kan absolut inte relatera till dessa mongon. Alltså åker man till landsbygden finns det gott om dessa efterblivna och kodumma byfånar med noll perspektiv, de kan inget men tror ändå att de är världsvana och belevade typer. Riktiga idioter. Finns mest av denna typ bland svenskar dessutom.
De är insnöade, obildade, säger sig gilla kultur men är i själva verket helt ointresserade av andra kulturer, de tror att Sverige är en världsmetropol som är bäst och störst i allt. Såna här typer vill aldrig ge beröm till andra länder, de skulle aldrig erkänna att nåt annat land är bättre på något i ett enda avseende.

Och som sagt, det här är en vanlig mentalitet bland svenskar där de tror att de är några supermänniskor i förhållande till andra.

Nu är det ju Iofs så att folk mest reser till turisttäta städer och bor på hotell med det mesta inkluderat, vilket ger Noll "världsuppfattning" eller "vidgade vyer" ändå så det är fortfarande bara en försvinnande liten procentenhet av befolkningen som faktiskt lär sig något om sin omvärld, resande eller ej.
Korkad tråd och korkad frågeställning helt enkelt.
Papperskorgen?

Jag tycker det är trångsynt att tro att bara för att man inte reser blir man automatiskt en "tråkig" eller "trångsynt" människa. Resor gör inte människor mer intressanta, allmänbildade eller spännande. Finns massor med andra saker och andra erfarenheter som formar människor.

Vi har något som kallas INTERNET idag. Jag kan ta del av information från hela världen och skapa kontakt med människor från hela världen UTAN att resa. Jag kan samtala med en Japan om hur det är att leva i Japan, utan att besöka Japan och även berätta om hur det är där jag bor i Sverige. Jag behöver inte åka till slummen i Indien för att förstå att folk som lever där har det jävligt tufft. Däremot ska folk som varit där komma hem till Sverige och berätta för mig hur överjävligt dessa människor har det för nu har dom "sett det med egna ögon". Vem är det som är korkad egentligen? Den som måste åka till en fysisk plats för att få förståelse för andras livssituation eller den som tillförskansat den förståelsen utan att ha varit där? (Även om dom som besökt vissa platser i världen tycker att det är mer "äkta" och "autentiskt" att "uppleva fattigdom på plats" *kräks*) Vi har även böcker, både romaner och facklitteratur, skrivna av författare från olika delar av världen som man kan ta del av för att vidga sina vyer.

Jag har rest lite grann, inom Europa, men ser mig inte som mer ödmjuk eller världsvan jämfört med någon som inte rest. Det är cirka 3% av jordens befolkning som har tillgång till flygresor. Av dom 3%; hur många är det som åker någonstans endast för att hänga vid en hotellpool/på en strand i två veckor? Är det att vidga vyerna?

Nu har jag inte rest utomlands på några år för att jag inte känt behovet, även om jag har pengar.

Och min syn på folk som reser mycket? Om det gör dom glada så carry on, kör på. Men se inte ner på folk som väljer att inte resa, oavsett anledning. För det gör dig bara till en dryg rövhatt.

Inte Sverige, inte charter.
När jag reser ensam så gör jag det utomlands med bil, tåg och reguljärflyg. Jag tror man måste försätta sig i en situation där man sticker ut lite, då är det lättare att få kontakt med andra. Folk tycker att man verkar lite intressant helt enkelt. Att som singelresenär sitta på random svensk pizzeria är givetvis inte kul. Och att som singelresenär åka på charter bland par och familjer är inte heller kul.

Personligen är jag nog en ganska inåtvänd person som känner sig aningen begränsad och instängd hemma. Det är knappt jag kommer ur sängen ibland på helgerna... Att gå på restaurang själv eller gå och sätta sig på ett kafé eller bar hemma skulle inte komma på frågan. Sitta där ensam som ett ufo liksom, inte kul. När jag reser är alla de där känslorna av instängdhet borta! Att sätta sig på en pizzeria i nån halvstor stad ute i Europa där man garanterat inte känner en käft är hur lugnt som helst!

Men om man nu som person är min motsats, man har jättekul hemmaomkring, då kanske resandet inte lockar lika mycket.

Det ser ofta ut som att resa är den nya typen av religion.
De flesta är inte intresserade att lära sig något om landet utan mest att kunna berätta "Jag har också varit där".
Dagen internet har otroligt gott om fantastiska bilder & videoklipp så det är egentligen tacksamt att stanna hemma!

Håller med älskar att åka själv. En helt annan känsla och frihet.

Sen är jag också en person som klarar mig en vecka utan någon större socialkontakt. Skönt att bara gå runt ensam, äta när man vill, gå vart man vill, lägga sig när man vill etc.

Men alltid kul att prata med lokalbefolkningen också

För mig är resandet absolut inte om värmen. Är halv norrlänning så kyla och mörker är inget jag räds. Är som sagt att uppleva en annan sida av världen. Även om det ”bara” är inom Europa. Varit främst i Europa faktiskt.

Jag har rest en del, inte mycket jämfört med många andra, men varit i många länder i Europa, även i några länder i Asien, Afrika och Nordamerika. Men jag måste säga att det är något överreklamerat. Särskilt på senare år då alla länder och städer verkar ha översvämmas av turister, köer, rullväskor (dessa förbannade rullväskor!), överspänt folk som förväntar sig "service" och bryter ihop om den inte levereras, likadana enformiga flygplatser... Nej, jag har tappat intresset för det. Vill heller inte ha "bedbugs" och annan skit som man riskerar att dra på sig. Reser gör jag numera bara om jag måste, vilket tyvärr intrfäffar ibland.

Jag har heller absolut inget emot de som aldrig varit utanför Sveriges gränser. De är oftast betydligt intressantare personer, jämfört med ytliga "resefantaster", fast på ett annat plan. Jag känner tex. en person som bor i en Norrländsk by, han har knappt varit i den närmaste staden sedan han gjorde lumpen för massor av år sedan. En urtrevlig och spännande person att prata och umågs med.