Själv anser jag många amerikaner knappt varit utanför Amerika. Min kvinna på närmare 40 år snart hade knappt lämnat USA förrän hon besökte Sverige med mig.
Själv har jag bott utomlands och besökt flera länder samt USA flertal gånger nu.
Jag var intresserad att resa men har redan ledsnat en aning, finner det inte så kul och intressant. Möjligtvis Asien är det enda mål kvar jag vill besöka. Men Europa och hela Amerikas kontinent är jag inte intresserad att besöka, möjligtvis blir det jag snarare flyttar dit.
Afrika är jag inte dugg intresserad av heller.
Samtidigt visst, har man överflöd av pengar så men det är nuvarande ej min situation

Det är genom att resa som man märker hur man har det hemma.
Sen är det kanske inte fel att strunta hur man har det hemma om man är nöjd ändå.

Sant. Och snyggt levererat.

Att resa bara för resandets skull eller för att uppleva olika fenomen ser jag som en helt och hållet borgerlig grej. Det är väl i grund och botten därför som jag aldrig ägnat mig åt det beteendet. Jag är inte borgare, så jag gör inte det som borgare gör.



Detta inlägg är ju ett perfekt exempel på det jag pratar om. Du drömmer om att "puffa gräs och bara njuta". Det är sådana saker som en människa med en i grund och botten ekonomisk syn på livet drömmer om. Vissa drömmer om att segla på okända hav, upptäcka kontinenter eller dö på nåt avlägset slagfält, andra drömmer om att puffa gräs och njuta.

Någon kanske skulle kunna komma med en invändning i stil med följande: "Så om du drömmer om äventyr varför reser du inte då?". Svaret är att världen vi lever i endast erbjuder äventyr av den borgerliga typen. I föregående tidsåldrar fanns det okända hav, outforskade kontinenter och stora (världsomvälvande) krig att delta i för den äventyrslystne. Men det finns väldigt lite sådant i våran nuvarande tidsperiod. Därav den borgerliga trenden att "resa", en trend som ej intresserar människor av en mer raffinerad typ

Jag har aldrig lämnat Europa, och inte Norden på över tio år. Om Sverige var rasrent hade jag inte ens bemödat mig med att besöka våra grannländer, annat än Norge för deras fjäll. Föredrar natur, och det finns en massa att se innanför rikets gränser. Vandring genom Tiveden, paddling genom Sarek, långfärdsskridskor över insjöar, jakt i skogar, lägereldar under stjärnor och det absolut bästa - inga jävla människor så långt ögat når.

Det kanske är där du har problemet; du har helt enkelt rest på fel sätt.

En filt, ett par flaskor vin och lite tilltugg en sommarkväll vid floden Seine i Paris kan vara väldigt mysig. Eller vad sägs om att se en fotbollsmatch på en lokal "sunkkrog" i Barcelona?

Ett allmänt problem är att folk reser lite fel och därför missar vad platsen de reser till verkligen har att erbjuda. Man reser till en plats utan att egentligen vara där och insupa dess atmosfär. Man missar hela resmålet.

Det är bara efterblivna Svenssons som flyger under mänsklighetens sista dödsryckningar. Men de orkar inte fatta det själva.

Jag har det gott ställt ekonomiskt och pratar flytande engelska men har bara rest till tre olika länder i mitt liv. Ett i Asien, ett i Europa och ett i Amerika. Helt skilda kulturer alltså. Jag skulle kunna resa mycket mer men har inte intresset.

Jag ser inte riktigt charmen med att resa. Jag gillar att läsa om kulturer och se dokumentärer om dem, men inte att uppleva dem. Det är mest jobbigt med en massa folk som pratar på ett språk man inte förstår. Maten är oftare "intressant" än god.

Sunkiga krogar som någon skrev om tidigare har vi här i Sverige också. Det där med atmosfären tror jag är ren inbillning för att motivera besväret att ha rest så långt.

Min tid spenderar jag hellre med vänner i Sverige, det blir mer kvalitetstid tillsammans än om man är ute och reser.

Du säger att du inte ser ner på människor som inte reser, fine, men du verkar definitivt ha väldigt svårt med att acceptera att människor kan välja att inte göra det. Det skiner igenom alla dina svar i denna tråd, t.ex här; "Ser absolut inte ner på människor som inte reser. Alla har sina intressen och har sina saker de tycker det är värt att lägga på.
Visst kan man vara intressant och trevlig fast man aldrig lämnat landet.
Men är som att bara äta mackor hela sitt liv och vägra smaka något annat. Man missar ju en buffé av massor annat gott.
Visst internet finns och mycket kan man uppleva i Sverige . Men tycker ändå personligen att man missar ju en stor del av livet."

Det verkar snarare som att du fått minskad förståelse för människors livsval än tvärtom av allt ditt resande.

Några av dom mest intressanta personerna jag träffat under mitt vuxna liv har inte rest. En bekant till familjen t.ex. hade aldrig träffat landet men var en av dom mest allmänbildade och öppna människor jag någonsin mött. Han läste tre böcker i veckan, gick olika kurser regelbundet och hade en tung ryggsäck av olika utbildningar och universitetskurser, höll sig ajour med vad som hände i världen, han sa att han istället "reste genom människor" genom att t.ex. hyra ut rum åt utlandsstudenter, men överlag bara genom att vara nyfiken och intresserad av sin omgivning och villig att prova nya saker.

Skulle överlag säga att dom mest "vidgade" och "toleranta" och "intressanta" människorna jag känner som däremot reser mycket aldrig pratar om hur mycket dom reser. Dom definieras inte av att dom sett en äkta Picasso eller ätit street food i Vietnam och känner inget behov av att berätta för andra människor hur världsvana dom är.

Jag vet om rätt många som reser. Men inte upplever landet dom är i.

Kan ta ett exempel.

Hasse med familj drog till spanien.
Dom va där i 9 dagar.
Dom va på hotellet och i hotelletshotellet pool
Dom gick inte ett steg utanför hotellet

Ja förutom dom stegen det tog att ta sig till. Bussen

Som sagt ser inte ner på människor som inte reser. Höjer mest på ögonbrynen. Visst alla är vi olika. Vissa lämnar knappt området de växt upp i.

Visst finns massor man kan se på nätet eller tv. Men som sagt för mig är det inte samma sak som att uppleva det. För att dra en annan pallarell.

Det är som att lyssna på din favorit artist enbart på cd/online. Men att se dem live är ju en helt annan känsla.

Så klart man kan uppleva olika kulturer i Sverige också. Men ja har ju gett redan exempel.

Sen som sagt skryta och resa bara för att få uppmärksamhet från andra är också idioti.

Tycker dina bekanta också reser på fel sätt. Om man inte varit utanför hotellet räknas det knappt att man varit innanför landet.

Som att gå till Disneyland men bara för att äta. Visst du var där men du upplevde knappt något.

Det är möjligt att jag rest på fel sätt.
Men jag hann i alla fall lifta genom Europa medan det var enkelt, äta och sova på de märkligaste ställen, besöka hamnstäder runt jorden innan containertrafiken tog död på dom.
På den tiden kunde man ofta ligga veckovis i en enda hamn, medel var ett par-tre dygn.
Man kom in liksom köksvägen, så det blev åtskilliga udda upplevelser.
Ingen idé att berätta för icke sjöfolk, dom skulle tro att jag ljuger.
Har flanerat åtskilliga hundra mil i svenska och utländska städer bara för att insupa atmosfären.
Det jag fann då hittar jag inte längre.
Därför stannar jag hellre hemma.
Jag kan föreställa mig ungefär hur det skulle kännas att komma till ett nytt resmål.
Ibland funderar jag på att besöka ställen jag besökt för länge sen, men är nästan hundra på att jag skulle bli besviken.
Håller mig till att hoja omkring hemmavid, räcker gott.