Har en kollega som aldrig flygit vet inte om han varit i något av grannländerna. Tror det har att göra med familjesituationen.

Har rest en del i mitt liv. De senaste åren har jag rest mindre men de gånger jag rest har det varit för att vandra huvudsakligen.

Skulle vilja bestiga en 6000-meters topp innan jag fyller 30 för att känna den tunna luften och uppleva utsikten. Sen är det mycket av en utmaning för mig själv att klara av det. Hade Sverige eller resten av Norden haft högre berg hade jag troligtvis hållt mig här.

Folk som reser bara all inclusive eller till någon överbefolkad turistort där de käkar svenska köttbullar förstår jag inte. För mig är det slöseri på pengar men each his own antar jag.

Gör du det för att vidga dina vyer?

Exakt

De av mina vänner som gillar att resa tenderar vara de mest obildade och trångsynta. Att du kan skrapa ihop pengar till en backpackresa i Asien är inget vidare kvitto på världsvana.

Och åka till Grekland över somrarna? Gör något vettigt för stålarna istället.

Jag börjar dessutom bli flygrädd på äldre dagar.

Många här talar om ekonomiska hinder som gör att man inte reser. Stämmer det verkligen? Det går att hitta en budget weekend runt tusenlappen och då ingår hotell. En tusenlapp kan personer på soc spara ihop.

Handlar nog mer om bekvämlighet och rädsla för det nya (tråkig jävel). Ekonomiska hinder hade varit förståeligt om personen i fråga bodde i Sudan.

Jag reste mycket med familjen under min uppväxt; bott över somrarna i Italien, bilat i USA, rest med tåg i Indien, Dominikanska Republiken, Thailand, Polen, Portugal, Turkiet, Franska alperna, åkt skidor varje vinter i svenska Sälen, vandrat vid Kebnekaise, bilat i Tyskland, tågluffat genom Europa o.s.v.

Efter 20 har jag knappt rest en enda gång.

Det finns fantastiska vyer och byggnader som jag förstår att folk gärna vill se; domkyrkan i Köln, Vatikanstaten, Kinesiska muren med mera. Men att åka för värme begriper jag mig inte på, och att ”uppleva andra kulturer” begriper jag mig inte heller på, kanske då jag känner avsmak inför de flesta icke-nordeuropeiska kulturer jag stött på under mitt intensiva resande som barn.

Är det kul att stå i något pissvarmt smutsigt kaosartat land med löshundar runt fötterna, betala dyra pengar för ingenting och ha lokalinvånare runt en som försöker blåsa vita människor 24/7? Jag har gjort det där redan, det intresserar mig inte.

Hade gärna rest till Norge, mer inom Sverige, till Island och till bevarade gammaldags småstäder i Centraleuropa. Polen är fantastiskt!

Då förstår du nog lite vad jag menar. Det var inte direkt "udda" upplevelser jag tänkte på utan mer vardagliga men i en annan kontext och mer vardagliga för en annan kultur (inga extrema kulturella saker).

Är din grej hamnar och båtar varpå dessa inte längre har något att erbjuda (av de anledningar du nämner) är det dock enkelt att förstå varför du inte längre reser. Får man inte längre ut något av något vore det konstigt att fortsätta med det eller på något vis tvinga sig till något sådant.

Det finns dock viss filosofisk problematik med att bli äldre kontra föreställda upplevelser; detta "det var bättre förr" och varianter av det kan vara något förrädiskt. I själva verket kan det vara personen som var "bättre" förr, mer nyfiken osv, än en sak som ett resmål.

Om du hojar hemma så skulle man också kunna påstå att du reser en del, det är en annan typ av resa bara. Man ska inte underskatta närområdet. Det är knappast antal mil som räknas för den som faktiskt har någon typ av intresse av att uppleva platser vid olika tidpunkter.

Det ligger mycket i vad du säger. Man ska inte glömma bort att vardag är vardag överallt. Ska man märka av några större kulturskillnader så räcker det knappast med att vara turist i ett par veckor, då måste man bo där i kanske ett par år och skaffa vänner, ett vardagsliv, jobb osv. Man upplever ingen kultur på två veckor som turist. Det är bara något som medelklassen har fått för sig för att det låter bra att säga.
Och när det kommer till mat så ger det garanterat mer att köpa en kokbok än en resa.

I grund och botten handlar det om att folk vill spendera pengar på statusmarkörer, det är vad resa är. Varken mer eller mindre.

Ni har helt rätt.
Jag var sjöman i drygt tio år och kom till ganska många länder. Dock kom jag aldrig till några flådiga turistanläggningar eller hade någon guide utan fick mycket "genuina" upplevelser av länder och kulturer. Utanför Europa, Nordamerika och Japan besökte jag till 90% vidriga jävla pisskulturer och vidriga jävla pissländer befolkade av vidriga jävla pissmänniskor.

Jag kan tänka mig någon vecka i Spanien eller Portugal i framtiden, i övrigt är det fotvandringar och roadtrips i Norden som gäller för mig.

Att resa med familjen är inte likadant som att resa själv eller med vänner. Med familjen blir man väldigt begränsad, speciellt när man är ett barn. Sen att du är blond och står helt förvirrad och osäker i ett främmande land så lockar det konstiga typer som försöker lura dig i varje situation.

"Polen är fantastiskt"... Tråkigaste landet med fula kommunistbyggnader. Alla vi är olika.

Vilken stad har du besökt då? Tycker det är rätt fantastiskt.

Inte varit i Asien än men flyger snart, till ett riktigt svenne-banan resmål. Rest väldigt mycket i mina dagar men de senaste åren har jag inte kunnat pga min ekonomi etc. Förstår mig inte på folk som bara stannar hemma, det är i princip gratis att ta en weekendresa/Kryssning som andra användare poängterat.

Jag förstår piken, men det kan också vara så att det mesta är upprepning, och har man varit med om ungefär samma sak tillräckligt många gånger så räcker det.