De flesta som inte gillar att resa reser på fel sätt och till tråkiga turistdestinationer.

Flera skriver om att man numera kan se så mycket via nätet, och att det tar udden av resandet. Jag är ganska säker på att det stämmer.
Visst, det är inte samma sak att promenera genom Neapel på Google Maps som att göra det i verkligheten. Men just det faktum att man kan göra det via Google Maps hemma i vardagsrummet, medför att det inte känns lika stort och spännande att se platsen i verkligheten.
Inte heller är det längre lika spännande att träffa folk från andra kulturer. Dels för att man med några enkla knapptryck kan få kontakt med folk på andra sidan jorden via nätet, men dels också för att det numera finns massor av människor från andra världsdelar i Sverige.

På, säg 50-talet, så var det en stor och exotisk upplevelse att träffa en person från t.ex. Afrika.
Nu finns afrikaner, araber, indier, chilenare, jugoslaver i vår vardag, och då känns det inte exotiskt och extraordinärt.
Men jag minns när jag var i tioårsåldern, och vi bodde på en ort där det knappt fanns några invandrare. På sin höjd ett par gamla finländare.
Jag åkte en gång med föräldrarna in till stan och vi hade något ärende i den allra invandrartätaste stadsdelen (i vilken jag aldrig satt min fot förut).
Jag bara stod och gapade och hade svårt att greppa att jag bara var ett par mil hemifrån. Det kändes som ett annat land, med exotiska människor och orientaliska butiker.

Sedan så verkar de kulturella och infrastrukturella skillnaderna mellan länder ha minskat i andra avseenden också.
Ta en sådan sak som trafikbilden. På ett foto från mitten av 1900-talet kan man ofta avgöra ungefär var bilden är tagen genom att kolla på bilarna på gatan. (T.ex. mycket stora jänkare = bilden tagen i USA. Mycket Renault 4 och Lillcittor = bilden tagen i Frankrike osv.) I dag ser alla bilar likadana ut oavsett var man är.

Eller saker som politik och samhällssystem. Fram tills för 30 år sedan var Europa strikt uppdelat i öst och väst, och i öst fanns en helt annan, främmande värld.
Detta till trots så verkade människor i allmänhet se mer optimistisk och ljust på framtiden under tiden mellas krigsslutet och murens fall.

Jag håller förresten på att läsa igenom de klassiska Tintin-äventyren, som jag läst som barn. De är fortfarande intressanta, och de utspelar sig ju i många olika länder (både verkliga och fiktiva) under 30, 40 och 50-tal.
När jag läser dessa får jag en känsla av att världen är mera stor och spännande.
Tecknaren och författaren Hergé reste själv runt till olika platser bara för att avbilda autetiska gatumiljöer till sina verk.
Hade det varit i dag hade han kunnat göra det med Google Maps hemma i sin ateljé.
I ett par äventyr figurerar en kines vid namn Tchang, som är baserad på en verklig person. Verklighetens Tchang träffade Hergé på tidigt 30-tal. Sedan förlorade de kontakten, och återsågs inte förrens tidigt 80-tal, strax innan hans bortgång.
Hade det varit i dag hade Hergé och Tchang troligen hållit stadigvarande kontakt via Skype och Facebook.

Ja, världen var större och mer mystisk och spännande förr.
Och jag tror att jag haft en större längtan efter att resa och se världen om jag levt för 60, 70 år sedan.

Jag väljer aktivt att inte åka utomlands. Har varit i Nroge Danmark och en gång i Polen. Det räcker och blir över. Allt man kan önska sig finns ju redan här i Sverige.

Umgås inte me folk som inte reser.
Fan det är bara bönder och fattiga som inte är välresta i år 2020.

Är super glad att vi lever i flygplanens tid och inte i gamla tider då en resa kunde ta dagar, månader, ja till och med år.
Vi glömmer nog vilken tur vi har i bland!

Tycker frågan är lite orättvist ställd och kommer med lite felaktiga antaganden, ska förklara varför snart...

* De som har ekonomiska skäl skrev du själv att du hade förståelse för, fast redan här snackar vi om en stor del av befolkningen. Även om vi exkluderar bidragstagare så har många lågbetalda jobb och lite pengar efter utgifter för att de är slösaktiga. Även om vi bortser från den stora mängden människor och tar någon som ligger i mellanskiktet och har råd, frågan är då varför de ska lägga de enda pengarna de har på dyra resor ofta? Även om resa är lockande för många, så är pengar viktigare på alla plan. Har man däremot pengar i överflöd, då är det en annan historia, fast hur många har det.

* En av faktorerna jag anser som orättvist upplagda är ditt ordval "världsuppfattning". Jag tvivlar på att den genomsnittlige turistresaren som åker till ett annat land får någon vidare världsuppfattning av sitt resande. Ofta hamnar folk på en strand och besöker några kända sevärdheter som man lätt kan googla på online.

* Ska man verkligen skaffa en världsuppfattning och vidga sina vyer så ska man i så fall soloresa och åka på diverse äventyr och lära känna folket i landet och spendera längre perioder där. Fast då snackar vi ju åter igen en minoritet som gör det, så vi kan inte döma den klicken som inte reser bara för att missa sånt, för det missar ju även medelsvensson som gör tomma snabba resor till turistorter.

Precis som man skulle kunna döma folk som inte reser för diverse saker, så skulle man kunna döma de som reser väldigt mycket för att kompensera också. Definierar man resande som ett sätt att skapa meningsfullhet i livet, som jag märkt många gjort, så verkar personerna vara väldigt tomma de med. Säger inte att det alltid är så, säger att man kan vända det så lika gärna.



Definiera "inte reser". Vägrar du umgås med folk som inte rest till visst antal länder, eller menar du att du vägrar umgås med personer som inte följer med på resor? För jag är ganska säker på att vissa som inte reser, hade varit öppen för att resa om någon bjuder med dem. Det är ju det man ska räkna, hur lätt folk är att få med på resor.

Man prioriterar olika?
Jag har det bra ställt men många år sen jag va utomlands. Dom gånger jag varit utomlands dom senaste 15 åren kan jag räkna på 1 hand.
Har under många år tävlat i motorsport o prioriterat det. O sen 5 år tillbaka har vi haft båt o prioriterar den...
Man får väl göra vad man vill?
Alla är inte intresserade av att se hela världen..
Eller bo på nåt runkigt hotell bland 140000 turister för sanslösa pengar..

Jag reser förhållandevis mycket men tycker inte att det berikat mitt liv något särskilt. Det har varit trevligt på alla sätt och vis men jag har lika gärna kunnat berika mitt liv med något hemma i Sverige. Tycker inte att folk som aktivt väljer bort resandet är konstiga på något vis. Sedan kan jag ju tycka att det beror lite på hur man reser också. Många verkar ju tycka att de är beresta för att de varje år super bort ett antal veckor på olika stränder runtom i världen.

Polen har Auschwitz, gjutet resmål som jag hoppas besöka fler gånger. Souvernirbutiken har ganska tajta prylar för den intresserade, bl a annat stora posters utan snyft. Missa inte Birkenau, Auschwitz är bara receptionen. Polen är fantastiskt och Krakow har Europas billigaste öl + lätta ligg.

Rätt töntigt med folk som tar pride i att ha "rest runt", det kanske var häftigt för 40 år sedan men i min bok tillförde inte alla resor till <exotiska land> eller de månader jag backpackat i <fattiga länder> speciellt mycket till min livsuppfattning.

Å andra har de människor som aldrig reser ingen jävla glöd eller äventyrslyst så jag klickar inte lika bra med dem, but each to their own.

Många som har citerat mig. Men som sagt alla är ju såklart olika. Nej har ingen förståelse när folk skriver att man upplever världen genom nätet. Man har ju fler än ett sinne som man använder när man reser.

Sen är det ju en annan diskussion hur man reser ”rätt” där ser ju också helt annorlunda på saken.

Jag tycker tex ( som jag skrivit ) att det är fel att resa om man bara spenderar hela tiden på stranden /hotellet. Inte testar kulturen ( musik mat dryck träffa människor museer etc)

Reser får en massa likes och tar en massa selfies istället för att verkligen ta sig till av historien av det man besöker . Eller om man skryter över sina resor och enbart söker bekräftelse.

För mig är en perfekt resa då man går runt i stan/landet . Besöker en massa sevärdigheter men ändå tar sig tid att hitta de dolda pärlorna och kanske mer udda/okända ting . Smakar på landets mat och dryck. Går på någon konsert och eller museer/gallerier. Snackar med lokalbefolkningen eller turister i området.

Sen är såklart väder en sak av det. Är ju alltid trevligare om det inte är skitväder. Men behöver inte nödvändigtvis vara ett varmt ställe jag åker till.

Sen är jag en souvenir nörd. Köper alltid en sked från stället jag besökt , något jag kan ställa i min bokhylla samt något användbart tex tallrik duk underlägg etc.

Som sagt alla är vi olika och har olika prioriteringar i livet. Tycker bara personligen att man inte kan jämföra om man ej varit i landet . Är som sagt en helt annan känsla.

Samt jag räds inte att åka själv, men såklart trevligt ibland att åka med någon också. hoppas några av er som ej rest ger det en chans någon iallafall .

Var lite så för mig. Hade knappt rest på
Egen hand förens jag blev 25 + efter det har jag varit i typ 17 länder på 5-6 år

35 länder totalt hoppas det blir 40 tills årets slut.

Mitt mål är att besökt 40% av alla världens länder tills jag fyllt 40 och minst 50% tills jag dör

14% nu

P.s det här med det politiska klimat diskussionen. Visst skulle gärna testa åka runt mer med tåg i framtiden. Men kommer nog aldrig sluta flyga.

Även tänk att börja försöka göra lite vandringsresor

Nä precis. Är det detta folk tror är att "resa" så fattar jag mycket väl att många inte alls lockas av det.

Du måste alltså lukta på skit för att veta att det är skit? Ha så roligt i Indien med dina luktupplevelser. Personligen tackar jag Youtube för att ha besparat mig tid, pengar och besvikelser.