Det var en "galen" byhund som bet mig. Såret i benet var jättelitet. Jag fick först sprutor i Thailand och sen i Sverige. Det slutade med att jag 50 procent mer doser än vad man behöver. Den första sprutan fick jag i ett litet by-sjukhus. Först fick en gammaglobulinspruta (stärker immunförsvaret och virushämmande?), sen på samma sjukhus fick vaccin mot rabies. Saken var att i Thailand gav dig mig olika vaccin då jag bytte sjukhus. Bysjukhuset gav mig den billiga versionen men helt korrekt. Den andra sprutan var på ett privatsjukhus. Så när jag kom tillbaks till Sverige fick två fulla nya doser. Det efter talat med då Sveriges ledande expert (Prof X) på rabies. Det fanns väl inte så mycket rabiesfall i Sverige, Så han tyckte det bara roligt. På bysjuhuset fick jag en broschyr, som var för ej läskunniga. Det var bilder. så jag skulle veta att jag skulle sammanlagt ta rabiesvaccin tre gånger med en viss tid i mellan. Den svenska experten tyckte att de var jättesmart.

Om jag kommer i håg rätt så smittar katter och apor mer än hundar.

För ett par år sedan hade de mycket rabies i Thailand.

Man ska bara vaccinera sig mot rabies om man kommer vara i grottor med fladdermöss eller på andra ställen där det finns "garanterat" rabies. Till ex Om man jobbar med gatuhundar i Thailand eller är grottforskare, där det är fladdermöss.

Mig veterligen har ingen dött av rabies, som har fått vaccin innan man visar symtom, räknat från när Pasteur började 1885.

Jag gissar att Rabiesvaccin är något en antivaxxare skulle ta. Att dö i rabies är nog något man inte ens önskar sin värsta fiende.

Det var just detta jag funderade över, hur pass vakna man var i Thailand där ju rabies är relativt vanligt. I Sverige är det ju otroligt ovanligt, även om man säger sig funnit det i djur här också och det förekommer ju t.ex. i Finland och Estland. Att människor får rabies, eller snarare utsätts för smitta, här hemma är mer något som man får läsa i historieböcker om.

Det låter som du fick adekvat behandling (allt annat hade ju varit katastrof) och som du säger, det är nog ett vaccin varje antivaxxare mer än gärna säger ja till - det finns inga dokumenterade fall där någon smittats med rabies och överlevt om de inte fått vaccin innan symtomen satt in. Du har alltså på riktigt varit med om något av det farligaste en människa kan utsättas för.

Sjukvården i Thailand är/var jättevakna på rabies. Mitt första vaccin fick jag på ett litet sjukhus ute i "skogen". Mitt problem var att jag reste omkring och olika sjukhus gjorde på olika sätt.

Det finns faktiskt cirka 50 fall i hela världen 2020 (Wiki) överlevt efter de har visat symtom. Dock är proceduren väldigt komplicerad, dyr och det är inte säkert att man klarar sig, samt klarar man sig så är risken stor för följdsjukdomar.

https://en.wikipedia.org/wiki/Rabies

16 fall läste jag mig till i den artikeln du länkar, men ändå, det finns fall. Alla efter 2003 då man utvecklat nya behandlingsmetoder. Chanserna är uppenbarligen rätt små även med dessa nya metoder. Obehandlat är rabies alltid 100% dödligt, men det är lömskt då det kan ta allt mellan några få dagar till flera år innan symtom uppträder.

Hade jag varit i din sits hade jag varit mäkta nervös. Fy f*n. Oerhört skönt att höra att det gick bra för dig. Filmer på rabiespatienter är inga roliga filmer att se och nu har jag råkat se några efter det du skrev...

På ett annat ställe säger de cirka 50 med de två protokollen i länken.

Yet a study published in 2020 found 38 case reports for the Milwaukee Protocol and only one for the Recife Protocol with a total of 11 known survivors with varying sequelae.

Dessutom ger metoderna ofta följdsjukdomar.

Som jag sa först jag önskar inte att min värste fiende dör i rabies.

Jag var bara nervös tills jag fick första sprutan. Då jag inte visste att man ofta har ganska "lång" tid på sig att ta sprutan.

Jag blev mer chockad när jag såg den leprasjuka i Malaysia. Även om sjukdomen är behandlingsbar. Han såg för jävlig ut. Cirka en person om dagen får lepra i till ex Malaysia.

Nej, tydligen så brukar det sällan vara ett problem att behandla det om man snabbt får första sprutan strax efter, men oron måste varit hemsk.

Ja, lepra är också en hemsk sjukdom...

2011 och jag hade hyrbil i Los Angeles.
Skulle köra tillbaks till mitt hostel vid slutet av dagen.
Det var väldigt många stoppskyltar i alla korsningar tyckte jag och till sist sket jag bara i att stanna vid en för jag var ju nästan framme.

Såklart ser jag då blåljus i backspegeln och tänker att nu jävlar är det ju klippt, för jag har ju en påse röka i bagaget som jag köpte av en hippie i Santa Barbara.

Man hade alla klipp man sett på Cops i bakhuvudet och tänkte att nu skulle man åka på en fordonskontroll och sen få saftiga böter.
Pulsen dunkade i huvudet och jag skyllde på att jag helt enkelt bara missade stoppskylten.

Som tur var klarade jag mig med en varning och han lät mig åka vidare.

Nojade säkert i onödan för varenda jävel röker ju gräs i LA men just då var det hög puls må jag säga.

Det har hänt en jädra massa när jag har varit ute och rest, men otroligt nog har det oftast gått bra.

Här ett par ormrelaterade incidenter:

1. Jag gled fridfullt fram på min motorcykel på Bali och stannade till på en avstickare långt bort från huvudvägarna för att plåta ett fantastiskt risfält. Satte ner min vänstra flip-flop och det rasslade till rejält. Jag hade i princip trampat på en green pit viper. Jag får i efterhand tacka ormen för att den gled iväg istället för att hugga mig. Hade varit knepigt att få hjälp där.

2. Jag och polaren hade råkat däcka i ett dike (fråga inte...) bredvid en liten skogsdunge mitt inne i Lamai på Koh Samui och vaknade till sent på förmiddagen. Efter att ha gått hem och sovit lite till skulle vi gå och käka frulle och märkte att det var stor uppståndelse runt restaurangerna. Det visade sig att en gigantisk pytonorm hade fångats in i dungen, högst 20 meter ifrån där vi hade legat. Ormen hade upptäckts en kort stund efter att vi vaknat till, och de lokala ormfångarna var säkra på att den hade smugit sig på oss för att den hade fått vittring på lite svenskt kött. Snacka om att vi hade varit ett enkelt byte. Jag fick senare se ett foto där 8-10 personer höll upp ormen, och dens vikt var närmare 100 kilo. Jag hittar inget om händelsen, men den påminner om den här: https://thepattayanews.com/2021/03/02/100-kilogram-python-reportedly-cap...

Nästa gång kan jag kanske berätta om bindgalna engelsmän med dragna pistoler och mig i sikte, eller när jag inlåst på en restaurang höll på att bli klyven av ett gäng vansinniga lokalbor med machetas i händerna, eller kanske när jag hade lättat med en Boeing 747 och insåg att nån hade glömt stänga dörren där jag satt.

Under en av mina underbara resor till Paris under 60-talet serverades jag Boeuf bourguignon istället för den sjötunga jag beställt av en ouppmärksam servitör.

Det hela slutade dock i glädjens tecken då debaclet löste sig som man brukar säga efter en rejäl uppsträckning visavi nämnda servitör från min sida.

Kör gärna de andra historierna också! Tycker du skriver bra!

Nr 2 var ju jäkligt obehaglig, sjukt att inte fler svenska turister dör runt om i världen. Känns som det är nära ögat många gånger.

Fy tusan. Jag är glad att det ordnade upp sig.

Du skulle naturligtvis ha kastat pinnen så långt du kunde så hade hundarna sprungit efter. Hundar älskar pinnar. De är inte lika förtjusta i stenar.