Irak Baghdad, Januari 2004, precis efter Saddams fall. Var nere tillsammans med min far som arbetade med amerikanerna. Vi åkte iväg till en gigantisk amerikansk bas som låg nästintill en stor motorväg. Parkerade bilen en bit bort och min far fixade sitt inträdde till basen. Kvar i bilen satt jag, en guide/tolk och min fars vän. Efter en stund blir de hungriga och bestämmer sig för att åka ut och leta efter en restaurang så vi kör ut på motorvägen, och tvärs över motorvägen på andra sidan så fanns det ett par restauranger så min fars vän tar det korkade beslutet att parkera vid kanten av motorvägen och sedan går de ner och springer tvärs över motorvägen till restaurangerna. Kvar fanns jag i bilen.
Efter ca 10 min så märker jag att det inte finns några bilar som kör på motorvägen längre, tittar bakom mig och ser bland annat stora amerikanska humrar och pansar blockera motorvägen ca 500 m bort. Wtf tänker, vad är det som händer... Jag vänder mig fram och ser att motorvägen blockerats ca 500 m framför mig också, en massa pansar och humrar. Börjar känna mig nervös och undrar vad det är som händer, efter en stund märker jag att några humrar och annat pansar börjar närma sig bilen jag satt i, de stannade ca 200 m bort och jag då kunde jag se att alla hade vapnen riktade mot bilen jag satt i, och det steg ner soldater som hade nån helkroppstäckande skydd och började gå långsamt mot mig. Snart ser jag också att det har bildats en publik på andra sidan motorvägen med säkert hundratals människor som stod och tittade. Jag hade vid det laget insett att eftersom bilen var parkerad i princip nästintill den amerikanska basen vid motorvägen så trodde de nog att den skulle sprängas i luften.
Jag visste att det handlade om liv eller död för mig, de kunde skjuta vilken sekund som helst vid minsta lilla felsteg. Jag öppnade dörren långsamt, tog ut händerna för att visa att jag inte har något och steg långsamt ut. Jag hörde amerikanerna skrika sig hesa men jag kunde inte uppfatta vad dem sa. Soldaterna kom allt närmare och några av dem såg livrädda ut och trodde att jag kunde spränga mig i luften vilken sekund som helst, och när de väl kom tillräckligt nära att kunna höra mig så försökte jag förklara för dem att jag bara väntar på mat och att min fars vän kommer snart med maten
Vid det laget så såg de nog att jag inte tillhörde standard hotbild, rusade fram, slängde mig mot marken, slet av mig jackan, visiterade, och började undersöka bilen noggrant. Det tar nog inte många minuter tills min fars vän och guiden springer tvärs över motorvägen igen bärandes på maten och skriker att de bara skulle köpa mat, men de var nog bokstavligen 0.1 millisekunder från att skjutas till bitar då nästan samtliga soldater vände sina vapen mot dem och skrek ordentligt högt att de skulle stanna. Hade det inte varit så många människor bakom de så hade dem nog skjutits till bitar i sekunden. Lyckligtvis stannade dem på direkten, och efter en lång kontroll, visitation, etc etc så blev vi släppta. Men hörde att vi klarade oss bra till eftersom det varit andra som gjort liknande misstag men som det inte slutat så gott för...