Ja, det var väldigt bra, speciellt Namibia som jag besökt fyra gånger. Det jag menar är att du troligen är trött på nya resmål men du har säkert inte sett något annat än Europeiska storstäder, stränder i Grekland, Spanien, Italien, Kroatien, Thailand (som du inte tyckte om eftersom det luktade), Florida och troligen New York. Kanske en sväng till Kapstaden och eventuellt Egypten. Ungefär där nöjer sig de flesta reseintresserade människor. Då förstår jag om man blir less.

Världen är så otroligt stor och det går lika bra att dra en road trip på fantastiska Pamir Highway istället för South Beach i Florida. Namibia. Paraguay. Sierra Leone. Mongoliet. Du kanske bara behöver vidga vyerna lite för att få tillbaka lusten? (Ja, om du nu vill ha tillbaka den, man måste ju inte resa hela tiden).

Har besökt alla `vanliga` resmål du nämner, samt ett gäng till

Vad hindrar mig då från resor till t.ex. Afrika eller Sydamerika? Sannolikt bekvämlighet om jag ska vara ärlig. 20 timmarsflygningar med ett eller två byten är inget som lockar - inte längre.

Vill fortsätta resa, kanske mer för att få avbrott från vardagen, njuta av god mat och vackra miljöer, koppla av och bara... vara.

Du lever barnlös. Det är ditt problem. Du bär på en enormt utpräglad fattigdom som genomsyrar hela ditt liv och alla dina livsavgörande beslut. Detta kommer hemsöka dig hela ditt liv, det spelar liksom ingen roll om 100 år hur ofta du åt på La Chévre D'Or på Rivieran. Det lämnar inget, du lämnar inget. Notan är betald men du fick inget i magen. Det är så tomt och det är så fattigt.

Jag har inte dina brister med tillhörande behov - och någon fattigdom känner jag inte till.

För mig är det både och, typ. Att åka och upptäcka nya resmål är fortfarande kul, men det är inte semester och avkoppling. Man behöver semester efter en sån resa.
Riktig avkoppling är att komma till ett ställe jag varit på många gånger tidigare, där jag redan sett och gjort allt man ska och bara kan vara. För min del helst storstäder.
Men jag gillar båda lika mycket.

Känner igen mig mycket. Har rest mycket, passerat många ”must see” etc.

Din inlägg väcker ett minne hos mig, för några år sedan fick jag plötsligten lucka i almanackan, såg möjligheten att resa.

Åkte till Sergels Torg (bor i sthlm) och började gå Sveavägen norrut där många resebyråer ligger...

På varje ställe så fick jag frågan ”vart vill du resa?” Och jag svarade ”mot ekvatorn”

Motfrågan löd ”när vill du åka?” (detta var en fredag eftermiddag) och jag svarade ”nu”

Passerade 4-5 ställen, sen hade en tjej ett erbjudande, ”Dominikanska Republiken, i morgon 8:00 du skall vara på Arlanda 6:00 i morgon bitti, dvs dryga 12 timmar”

Jag svarade, ”taget, åker hem och packar”

Arlanda, flyg, hotell osv...

Gick ner till en underbar strand, sanden var som florsocker.

En hysterisk reseledare dyker upp, ”vill du åka med på safari”

Nej tack!

Sedan bombade hon med otaliga förslag, för att avsluta med ”men vad vill Du göra då?”

Jag svarade ”ingenting”

Jag låg i två veckor på stranden och läste värdelösa pocket-deckare typ Nick Carter etc.

En av de bästa ledigheter jag haft.

Men som svar i tråden, jag njuter numera av att göra - ingenting - orkar inte med flera intryck.

Suveränt! :thumbsup:

Överdriver man något blir det snabbt en rutin. Även saker som man initialt tycker är jättekul.

Flygplatser och hotell är bland det tråkgaste en van resenär kan uppleva. Men det finns ju gubevars andra sätt att transportera sig på. Å andra sätt att bo på. Plus en myriad av nya ställen, nya människor, nya kulturer att utforska.

Ni som är uttråkade, tänk på att det är bara egen fantasi som sätter gränserna. Eller möjligen brist på sådan