Jag liftade och luffade en hel del i min ungdom och gick ganska långa sträckor ibland. Precis som andra här i tråden så föreslår jag att du håller dig ifrån de stora vägarna. Det är tråkigt, bullrigt, farligt, drygt med alla som stannar och vill ge dig skjuts och sen är risken uppenbar att polisen plockar upp dig (gäller motorvägar) och släpper av dig i staden du passerade för två dagar sedan. Du kommer dessutom att träffa många fler sköna typer om du går på landsvägarna. Inte så många som vill stanna och småprata när de blåser förbi i 140km/h på väg till jobbet.
Kolla upp platser du vill besöka efter vägen. Du får då klara delmål som kan vara bra att fokusera på när tristessen och lappsjukan slår till.
Skit i tältet. Ta med en bra lättviktssovsäck. Skaffa en som klarar +-0 så sover du skönt hela sommaren, till ett pris av under en femhundring. Du ska trots allt inte ut på fjället och så länge det är sommar finns det alltid torra och bra platser att sova på.
Förutom skor och fotvårdsprylar så kan det vara bra med solbrillor eller en keps. Gärna solskyddsfaktor också. Du kommer att ha solen på dig i stort sett rakt framifrån under hela resan om du går från Sthlm till Götet och den bländar rätt bra efter vägarna.
Uttorkning är ett större problem ju mer tid du spenderar på de stora vägarna. Allt damm och avgaser gör att du är konstant torr i munnen och dricker ur någon bäck efter E18gör man inte gärna.
Det är en baggis rent fysiskt att gå till Göteborg och det enda riktiga problemet är tristess, motivation och att faktiskt ta sig iväg över huvud taget. Konsten att inte stressas av att knappt komma framåt är ganska knepig, men skön när man behärskar den. Det är då man visslar och ler som luffarna på film.