Wow! Tack för svar allihopa! Trodde tråden hade dött ut sist jag kollade vilket var ett tag sen. Nåväl. Jag är fortfarande sugen av en sån här vandring. En utmaning är precis vad jag behöver i livet. Någon nämnde att vandra i utlandet, och det hade jag inte tänkt på innan. Det vore nästan bättre och roligare, fast planeringen kan bli lite mer lidande då. Jag lär vänta med projektet till nästa sommar eller så, för nu har det dykt upp ett gäng andra planer i sommar. Men det här ska göras någon gång innan jag dör, den saken är säker.

Från Sthlm skulle jag nog gå uppåt i landet, följa havet så mycket det går. Nu är jag ingen expert på vandringsleder dock... Dessutom betydligt trevligare folk uppåt

Blev det här någonsin av?

Kul att någon sparkade liv i den här tråden, hade aldrig sett den annars.

Lite förvånad är jag efter att ha läst igenom de 4 sidorna utan att ha sett en enda varning för benhinneinflammation. Det är detta du åker på om du går för mycket på asfalt/andra hårda underlag, speciellt om du kombinerar det med vandrarkängor. Jag har själv råkat ut för det och man går inte många meter efter att det börjar sätta in.

Det finns ju färdigsammansatta vandringssystem i Sverige, som t.ex. Sörmlandsleden, Östgötaleden etc. Utnyttja dem, för om man börjar försöka navigera själv är nog frestelsen stor att man mest går på landsvägarna till slut.

--Ett litet eget tips--
Jag har gjort liknande grejer och har ett rätt ok tips om man vill komma snabbt fram men ändå gå genom naturen; Utnyttja kraftledningsgatorna!

Att vandra Stockholm-Göteborg låter ärligt rätt så trist om man är någorlunda naturintresserad.

Börja med att vandra t.ex Sörmlandsleden och när du fått rutin så satsar du på att vandra i fjällen. Det ger betydligt mer än att vandra Stockholm - Göteborg.

Kan tänka mig att det blir väldigt trist att traska efter ett tag, men det kan ju helt klart vara värt att göra det bara för att ha gjort det så att säga. Lycka till på dig

bra tips på litteratur för den vandringssugne. Är Werner Herzogs 'dagbok' från när han november -79 gick mellan Munchen och Paris. En av de bästa böcker jag läst.
Är själv sugen på att gå lite i sommar. Funderar på att relativt oplanerat vandra söderut från Stockholm. Minimalt med packning och så lite planerat som möjilgt, får man se var benen bär en.

'Självklar' packning hittills:
_ min hatt
_ ett munspel
_ pipa och piptobak
_ solglasögon
_ "regnponcho"
_ någorlunda varm jacka
_ knivur (leatherman?)

Härligt med svar igen

Jag väntar nog ett år eller två till med denna vandring, men den står fortfarande högt på ska-göra-listan.

Funderar lite på en vandring norrut längs kusten efter att ha läst råd här på FB om att en vandring mot Göteborg kan vara i tristaste laget. Lite av det roliga är ju att få vara "ett med naturen" om man ska vara lite poetisk.

Hoppas jag iaf fått någon att göra en sån här vandring. Oerhört kul att läsa om folks tips och historier.

Tjo! Fann denna tråd intressant då jag förra veckan skulle genomföra en 13 mil lång vandring. Jag och en kompis hade slagit vad om 1000:- att vi skulle promenera från en liten inlandsby (min hemby) till Luleå. (min studie och lumparstad)

Så i tisdags gick vi. Resan var planerad till tre dagar, alltså lite mer än 4 mil om dagen. De första 2.5 milen promenerade jag på asfalten, tyckte att det gick lättare och bättre än att gå på gruset i kanten av vägen. Men jävlar vad fötterna tog stryk! Skavsår var inga problem, skinnet skalades av fötterna och man spräckte blåsor konstant, men liksom, det går att tejpa och plåstra och sen fortsätta gå. Det som stoppade oss efter 8 mil var värken i fötterna och fotlederna. Trampdynorna och benet som belastas tog så sjukt mycket stryk att efter 7 mil haltade man fram med en vandringsstav i hand.

Vi hade fina, dyra löparskor och en på tok för tung packning som belastade fötterna, har jag kommit fram till. Förutom fotskadorna var kroppen i topptrim, inga problem för axlarna, benhinnorna, låren eller ryggen, men fötterna var helt jävla körda i grus. Fruktansvärt så ont jag hade i fötterna.

http://archive5.pixbox.se/arkivet/synligt_20/12350000-12359999/640x480/1...
http://archive1.pixbox.se/arkivet/synligt_20/12350000-12359999/640x480/1...
http://archive5.pixbox.se/arkivet/synligt_20/12350000-12359999/640x480/1...
http://archive5.pixbox.se/arkivet/synligt_20/12350000-12359999/640x480/1...
http://archive5.pixbox.se/arkivet/synligt_20/12350000-12359999/640x480/1...


Lycka till med vandringen

Bumpar liv i tråden lite.
Kul idé jag och några polare gick för några sommrar sen Karlstad-Göteborg.
och det är duktigt långtråkigt.
Och löparskor är inget att rekomendera utan det är riktiga kängor som gäller om man ska vara någorlunda skonad från blåsorna.
Tristessen är svårare att värja sig emot men såhär 4? år senare så kommer man mest ihåg att det var kul. så ta en promenix du men ta med en kompis =).

Om du går med packning på över 20kg kommer du INTE att klara av det med löparskor.
Lägg krutet på ett par dyrare kängor, typ mindel eller lundhags. GÅ in dom väl och gå minst 50 mil halvåret innan.

Folk som rekomenderar löparskor har inte gått en sträcka över 10 mil med packning. Det resulterar nämligen i marchfraktur och diverse tryckskador som kmr få dig att gråta som ett barn.

FÖ. så är ca 4mil/dyng ett bra tempo om du är en hyffsat vältränad individ och har ett par mils march i benen. Glöm inte vattnet och se till att panbenet är tjockt!

Bump!

Hur gick det för den här killen? Kom han iväg?

Jag tänkte gå Göteborg-Stockholm nu i maj. Har travat Stockholm-Dalarna ett par gånger nu men det börjar kännas för kort:-)

Nån som bor i trakterna? Inte bestämt rutt än, inte mina delar av landet...
Man vill ju undvika storvägarna.