Det går att resa värdigt, men då blir det dyrt. Fasttrack, businessclass, fina hotell, taxi och vip-access till alla sevärdheter. Man måste dock ha ett mål - som att besöka en attraktion. Att ligga och steka på stranden och hoppas att ungarna håller käft är ingenting som man blir glad av. En dag och sen är man less.

Resa är opium för folket och folks förväntningar på semestern är oftast helt galna. Det är oftast bättre hemma.

Värst 1: När flygbolaget har fet överbokning på flighten och snubben i incheckningen inte har mandat att förhandla om min flygbiljett (nej, en extranatt på det sunkiga flygplatshotellet räcker inte för att jag ska ge upp min flight).

Värst 2: Underbemmanad "immigration" (JFK you hear me?).

Värst 3: Incheckning som börjar först 2 timmar innan avgång.

Värst 4: Turklands internationella flygplats i Istanbul

Värst 5: Spädbarn och hyperaktiva 6 -åringar med blåstutor, klappkeps och myror i fillingarna i kabinen

Värst 6: GO AROUND (speciellt på long haul), snacka om antiklimax

Det beror ju på om något strular.

Packa har jag blivit ganska bra på, men får fortfarande ångest över det. Grejen är ju att såvida det inte är någon speciell aktivitet man ska göra, är det lika vidrigt att packa för att hälsa på föräldrarna som att packa för en utlandssemester. Enda skillnaden är lite mera kläder om man ska vara borta längre. Så packningen får man nojja för även om man bara reser kort.

När jag skulle resa till en förälder hade jag tvättid kvällen innan. När jag ska logga in kommer det en gubbe från hyresvärden och stänger ner bokningssystemet och säger att jag får tvätta en annan gång. Bokningsststemet hade pajat. Jag sa att jag måste tvätta ändå. Att jag kan sitta i tvättstugan under tvättning och tumling, så att dörren inte låser ute mig. Han skrattar och säger att det blir för jobbigt för mig. Jag säger att jag ska resa bort nästa dag. Att det är värt att sitta där och vänta. Lovar att stänga efter mig. Han säger ändå nej och släpper inte in mig. Då blir jag så förbannad att jag sparkar omkull tvättkorgen. Den går sönder. Han anser att jag är aggressiv. Jag bär upp allt och tvättar det i badkaret och hänger det viktigaste på elementet, resten packar jag ner blött...

En annan gång när jag var ung åt bankomaten upp mitt kort när jag reste. Jag vet inte hur jag löste det, men fick starta ett nytt bankkonto i Luleå av alla ställen, sedan körde jag med det kontot även när jag var tillbaka i södra Sverige. Fick brev om att de skulle starta en ny filial och fick inbjudning med kaffe och kaka. I Luleå. Fy fan den paniken när kortet försvann och att det inte fanns någon i informationen som ansåg att de behövde hjälpa mig.

Magsjuka tog jag med mig från Europa och smittade ner en hel arbetsplats.

När jag åkte tåg i Tyskland hade de låst alla toaletterna, jag fattar inte hur vi överlevde.

När jag för några år sedan åkte tåg i Sverige fastnade vi precis innan tåget skulle rulla in på stationen. Där stod vi och ingen visste hur länge, medan jag blev så kissnödig att jag aldrig blivit värre. Till slut tog jag chansen att rusa in på tågtoan och kissa. Jag hann precis klart så jag hann slänga mig av tåget, för det började köra och var på perrongen på några sekunder. 20 sekunder mer kissande och jag hade fått fortsätta till nästa stad, utan chans att ta sig hem samma dag. Fy fan. Jag gråter nästan.

Jag har närt en längtan att resa men efter denna tråden nej fan kommer aldrig gå utanför dörren mer.

Packning är ångest, där håller jag med. Egentligen räcker det att få med sig pass och eventuella mediciner, resten kan man lösa på plats. Jag vet ju detta rent intellektuellt, men känslan är att det blir katastrof om jag glömmer ta med ett visst klädesplagg exempelvis.

Annars är flygplatser det värsta jävelskapet. Jag bor inte nära några flygplatser och kör jag inte bil själv dit så involverar det tåg och byte till buss. Stressen det innebär att kanske bli sittande på ett stillastående tåg, missa bussen och i förlängningen flyget, den är inte rolig. Sen kommer hela upplevelsen att bli förnedringsrånad på flygplatsen. Mat och dryck är dubbelt så dyrt som i den vanliga världen och dessutom anses man vara en potentiell terrorist som måste kontrolleras noggrant.

Ändå är det värt det. I alla fall någon gång ibland.

som de säger det bästa med att resa är att komma hem

Flyga är det enda jag inte gillar. Galna taxichaufförer, en och en annan matbesvikelse eller släpa runt på en stor resväska är kanske inte så kul, men det bekommer mig inte. Att flyga ekonomiklass ,över säg 5h, eller dvs utomeuropeiska resor är däremot helt fruktansvärt på alla sätt. Först blir man i princip förnedrad i säkerhetskontrollen. Folk är ofta väldigt privata men där ska man acceptera att de tittar på ens smutsiga underkläder och rotar igenom ens necesär. Sen ska man sitta i en överbefolkad gate och vänta på boardingen som precis alltid är försenad. Som att det var en lång pendlingskö i himmeln eller något. Ungefär där är jag färdig med resan(själva transporten) fysikt och mentalt. Vid den tidpunkten har man ändå gett sig av för flera timmar sen hemifrån. Men sen börjar det. Själva flygresan. Trängseln i de minimala sätena, lock för öronen, det dånande ljudet som gör film och musik betydligt mindre njutbar. Efter det serveras mat. Nu för tiden verkar det bara finnas vegeterian alternativ. Spaghetti med ketchup var det senast. Det finns absolut noll service och man kan ofta inte köpa varken alkohol eller mat. En öl serveras och sen går flygvärdinnorna till de högre klasserna. Och den satans skärmenför film för att döda tristessen fungerar hyfsat oftast inte ens i ekonomiklass. Och gör den det så har den bild som en casio tv från 90 talet. Jag mår oftast så uselt på alla sätt när man går över 5h att jag inte orkar titta på något. Utan jag lyssnar på podcasts eller musik de kvarvarande timmarna tills det nya helvetet med bagage och migrationsmottagningen börjar. Som lätt är 2h till.

Oftast känner man liksom uppjagad då man reser utanför euros som Asien eller Nordamerika.

Jag minns dock San Diego som igår hur jag satt ute med några amerikaner och drack öl på uteställe mot stranden och man insåg där hur jävla fantastiskt och lugnt det var att vistas i USA men utöver de andra dagarna gick man nästan 20 km om dagen för att undvika att ta bussen i onödan.

Jävligaste är nog alla dessa Östeuropeisls länder som Ukraina eller Moldavien där alla skall trängss på en buss för att ta flyget.

Jag hatar allt som har med [highlight] samåkning [/highlight] att göra.

1. Värst är att flyga.
- Man ska till/från flygplatsen. På hemorten kan man ju parkera bilen så det är rätt lugnt, men sen när man kommer till resmålsflygplatsen och ska hämta ut hyrbil - segt som fan, åka med någon taxi -segt som fan, åka med någon anslutning - segt som fan.

- När man ska genom säkerhetskontrollen med alla jävla idioter som inte fattat att man får ta med sig duschtvål, äpplemos, saxar mm och ska tjafsa om det - dessa borde fan få fängelse för att de är så tröga i huvudet.

- Vänta på boarding i en evighet.

- Bussas till planet. Hemskt.

- Ouppfostrade ungar -föräldrar som skiter i att andra vill ha lugn och ro och låter ungar härja.

- Trångt i flygplanet.

2. Buss
- Ungar - trångt - varmt - långsamt.

Jag föredrar att köra själv. Inga ungar, inga andra förutom frugan. Man lyssnar på vilken musik man vill, har så varmt som man vill, stannar var man vill.

Haha sant. Har blivit allt för mainstream att resa. Familjer och trashfolk överallt.

I alla fall just före Covid. Har inte rest sedan dess och det känns sjukt bra. Jorden ser i stort sett likadant ut överallt. Inget speciellt med Kroatiens övärld tex. Elementen är detsamma. Folk är i mångt o mycket likadana överallt ochså.

Hemma slipper man idioter och smutsfolk som försöker blåsa en och dessa vidriga familjer med skrikande skitungar. För i tiden hade folk pli på sina vidriga snorungar.

Packar handbagage. Tid 10min max.
Taxi till flyget.
Checkar in.
Väntar lite

Dags att flyga hej hå. Nu landar vi.
Taxi till hotellet.

Om det är jobbigt förstår jag inte hur folk orkar leva

Man måste kolla sig för Covid.

Man måste få sitt handbagage röntgat och stoppa alla flaskor med vätskor i några djävla ziplocpåsar.

I mitt fall ligger närmaste flygplats för att resa utrikes minst 1œ timmes bilfärd bort, men för att ha marginaler måste man åka minst 2 timmar innan man väntas vara där. Jag missade nästan flyget sist ändå, för att det var vägarbeten som jag hade glömt att kolla efter, till på köpet inte ett utan flera stycken.

Man måste ha dessa djävla munskydd på flygplanet.

Man måste flyga ihop med människor som man inte gillar.

Hotellet kan ligga många mil från flygplatsen.

Etc.

Försenade eller inställda flyg. Att bli fast på en flygplats någonstans.