Förseningar av flyget och långa köer till följd av rigorösa säkerhetskontroller (hej USA), i övrigt så handlar det mest om att utarbeta rutiner så brukar det mesta lösa sig.

Drygt är att packa. Kanske var spännande en gång i tiden, men inte numera när man gjort det en miljon gånger.
Sedan tycker jag inte om att flyga. Är inte rädd för det, men det är så jävla drygt med att vara sjukt tidigt på flygplatsen, checka in, gå igenom säkerhetskontrollen, vänta etc.
Flyg tar man för att det är något av ett nödvändigt ont.
Annars är roadtrip med bil jävligt nice. Tåg kan vara riktigt härligt om man slipper felknullade medpassagerare.

Håller med om det du skriver. Se mitt tidigare inlägg. (FB) Allt jävelskap med resor - vilka är dom och vad är värst?

Gillar också roadtrips, har kört både med sällskap och ensam genom Europa flera gånger. Friheten att vara helt obunden av flyg, tågtidtabeller, bussar, taxi osv är oslagbar. Vakna på morgonen och tänka "vart vill jag åka idag?" och sen bara köra är ganska speciellt. Och orkar man inte köra hela vägen man tänkt så är det bara att leta upp ett hotell/pensionat/Zimmer/Airbnb osv längs med vägen.

Men bilresor kan ju tyvärr innebära en del jävelskap de också. Det största problemet jag har upplevt är parkering. Man hittar ett billigt och bra hotell på Booking.com mitt i en trevlig stad men tvingas avstå pga att närmsta parkering ligger typ en kilometer bort... Eller så har man skippat frukost för att komma iväg tidigt och när man börjar bli hungrig nånstans längs med den Adriatiska kusten så finns det ingen stans att stanna utanför kaféer, kiosker eller restauranger. Som svensk tar det emot att köra full Balkan Style och bara dra handbromsen och trycka igång varningsblinkers...

Trafiken kan ju också vara jävlig ibland. Att jag inte har mördat några husvagnsförare eller busschaufförer på Autobahn ännu beror endast på att jag reser obeväpnad... Tunga lastbilar är ofta tvingade att hålla sig i högerfilen och de brukar faktiskt respektera sina omkörningsförbud.

Läste ditt inlägg om flyg och håller med om precis allt. Ångesten med att ta sig till flygplatsen blir ännu värre i Sverige när man vet hur illa tåg fungerar.

Allting har sin jävlighet, även roadtrip med bil. Städer som Wien är riktigt mysiga, men en pina i röven att försöka köra bil i. Ibland får man tag i hotellgarage där œ Fiat 500 får plats.
Har man dessutom en bil man är rädd om så ökar ångesten exponentiellt. Själv funderar jag på att öppna ett koncentrationsläger för människor som smäller upp dörrar i andra bilar och som backar tills det tar emot i bilen bakom. Samtidigt finns det en glädje i att köra en fin bil och inte ett eländigt pundaråk.

Testa att resa med några ungar i åldern 3-12 år dessutom! Det gör man gärna så sällan som möjligt. Man behöver rehab efteråt.

Det enda som har stört mig är alla dessa PCR-tester under "pandemin". Känner mig sjukt stressad fram tills dess att jag får bekräftat att jag har ett negativt testresultat. Köper inte tur och retur längre p.g.a. risken för ett positivt test. Jag testade positivt i början av 2021 och det kostade mig uppskattningsvis 30.000:- i förlorad inkomst och då kom jag ändå billigt undan. Märkte inte ens att jag hade Covid.

Tack och lov verkar det som att testkraven för oss ovaccinerade har släppt helt nu. Senaste resan behövde jag inte ens visa upp mitt negativa testresultat.

Fattar själv inte grejen med priority boarding eller att komma ombord tidigt. Blir bara jobbigare om man sätter sig tidigare om man har en lång resa framför sig.

Flyger åtminstone 20 ggr från Arlanda per år och anländer med tåg de senaste 5 åren. Inte en gång har det fejlat. Så skippa ångesten. Då är avgången oxå ganska tajt...

Men..
Man väntar ju utanför och då sitter man..och det finns inget att göra.

Då kan man ju lika bra sitta på planet

Sitter man bekvämt i business och får en fördrink är det ju trevligt att gå på först, om man ska knö in sig längst bak stannar jag gärna sist.

Föredrar själv att stå innan det är dags för att avlasta min röv.

Naturligtvis finns det fler nackdelar med resor och överskattat är det, men samtidigt är det lika överskattat och negativt att bara hålla sig hemma också.