Man måste kämpa mer i USA men där premieras det ju i alla fall.
Här sliter du och får ytterst usla löneförhöjningar.
Det känns som att det inte finns ett tillräckligt incitament att slita i Sverige

Ja det finns ju för- och nackdelar med allt. Varken Sverige eller USA är perfekt.

Däremot tänkte jag inflika att det där med bilen vänjer du dig nog snabbt vid. Jag tänkte likadant som du när jag flyttade till USA för 15 år sedan. Tyckte att det var viktigt att kunna promenera mellan affärer osv.

Numera tycker jag dock att det är skönt som satan att åka bil mellan de ställen jag besöker. Man slipper äckligt folk osv. Det värsta som finns i princip är när jag besöker Stockholm och tvingas sitta på buss eller tunnelbana bland massa löst äckligt folk. Väldigt väldigt mycket skönare att puttra runt i min SUV med lagom temperatur och skön musik i högtalarna.

Haller med, sa himla skont att kunna ta bilen overallt. Numera kanns det nastan lite "tattigt" att ta taget eller bussen nar man ar pa besok i Skane, nagot man inte tankte lika mycket pa nar man faktiskt bodde dar, da var det mer en del av vardagen att trangas med hostande framlingar pa en skitig buss.

Och att vagarna faktiskt ar gjorda for just biltrafik - minns soppan i storstaderna i Sverige dar 35% av vagarna hade korforbud for vanliga bilar, for det var tydligen bara for buss eller taxi. Och ytterligare 25% var enkelriktade eller endast for pedestrians. Rena rama soppan, kan forsta om storstadsborna i Sverige kanner sig nastintill tvingade att ta bussen, inte bilvanligt for fem ore.

Med det sagt, jag bor i Los Angeles och har inga problem att promenera till mitt lokala Walmart. Inte for att jag nagonsin gor det, jag har ju bil, men anda.

Jag utgår ifrån att du i så fall bara räknar Stockholm stad som förvisso är ca 974 000 invånare, så ja det är fler än i San Fransico stad men inte så stor skillnad som du försöker påskina.
För du kör väl inte en fuling och räknar Storstockholm :sneaky:

Det här är ett vanligt missförstånd bland svenskar. Det är bara dyrt för folk utan försäkring. Har man försäkring kostar det inte så mycket och man får ofta bättre vård än i Sverige. Framförallt slipper man de sinnessjuka vårdköerna

Var påstod jag att jag räknar med Bromma?

Känsloargument är inga bra argument när man ska debattera. San Francisco har färre invånare än Stockholm, och i San Francisco promenerar man oftast snarare än åker bil. Men du försöker framställa SF som en mångmiljonstad vilket inte stämmer. Aldrig i helvete att en stad som bara är 11 km i diameter är en mångmiljonstad. Att det bor massa människor UTANFÖR staden är egentligen ointressant, det ändrar inte faktumet att SF är mindre än Stockholm.

Det finns mycket jag gillar med USA. Yttrandefrihetslagen är underbar. Jag gillade Kaliforniens natur när jag var där i somras. Jättetrevliga människor även om många också är skummisar.

Det som gjorde mig förvånad var dock att varannan person i Kalifornien är latino. Jag antar att det var Hollywoodfilmerna som ljög för mig där. Att det fanns mexare där visste jag ju, men inte att det var på den nivån.

Jag swipeade en del på Tinder när jag var där. Var ju lätt 90% mexarbrudar som dök upp.

Men vacker natur, absolut. Den vackraste jag sett i hela mitt liv.
Men bo där? Nja tvek på den. Att du måste vara stenrik för att få en bra tillvaro, det är lite där jag backar från att flytta dit. Plus att amerikanska innerstäder oftast är fulla med hemlösa, pundare och schizofrena som går runt och skriker åt sina hjärnspöken. För oss som kommer från välmående länder som Sverige blir det alltid en chock när man bevittnar detta.

Jag har utbildning och har sett att det finns några arbetsgivare inom mitt yrke i USA som är villiga att sponsra för ett arbetsvisum. Men som sagt, har man varit i USA så ser man baksidorna av allting också och då blir man mer tveksam.

LA är dessutom den tråkigaste storstaden jag besökt. Lika intressant som Norrköping typ, 2-3 vånings hus överallt och snålt med egentliga sevärdheter. Plus att man inte kunde ta en promenad nån gång för allt låg så jäkla utspritt.
Det enda jag inte hann med i LA var att besöka Lemmys favoritkrog Rainbow Bar, men det får, kanske, bli en annan gång.

Ja amerikanska innerstäder undviker man ofta av det skäl du anger. Vi civiliserade människor bor ofta i välmående förorter som ofta är mer välmående och homogena än Sverige.

Det är väl oftast därför städernas invånarantal anges dimtäta lågt då de bara räknar innerstaden medans 80% bor i suburbs.

Du skulle få en helt annan bild av USA om du besökte min suburb. På min mataffär har jag bara sett någon icke-vit person en gång under mina kanske 100 besök. Jag hajade till då faktiskt.

Vid varje kassa står det förutom kassörskan (alla vita) även en gosse eller flicka i 18-årsåldern (förmodligen high school studenter) med ett prydligt förkläde på sig och packar dina varor i papperspåsar som de sedan stoppar i en liten rullvagn och rullar ut till din bil och packar in i bagaget åt dig. Sedan vägrar de dricks, det är emot policyn tydligen.

I villakvarteret ser du prydliga gräsmattor och vita herrar vinkar åt en när man kör genom området. Smala piffiga damer i lulumontights joggar förbi två och två på gångvägarna.

På morgonen klockan halv åtta slås de automatiska carportsen upp och familjefädrarna åker till jobbet i ett pärlband av SUVar av nyare modell. Frun stannar hemma och tar hand om barnen. Precis som det bör vara och som Sverige kanske var en gång innan du-vet-vad.

Det är dessutom otroligt säkert här. Knappt någon brottslighet. Ibland glömmer min fru att låsa dörrarna när hon åker hemifrån men det är egentligen inget problem. Har inte hört talas om något brott i området.

När man åker på semester erbjuder sig dessutom sheriffen att hålla lite koll på ens hus. Det är bara att ringa säger de så åker de och patrullerar lite då och då när man är borta även om detta känns helt onödigt och förmodligen erbjuds pga att man här väljer sheriff i allmänna val och sheriffen vill så klart bli omvald.

Nej du. Inget skulle kunna få mig att välja Swedistan över min Bullerbytillvaro over here. Sen skadar det som sagt inte att jag drar in motsvarande drygt 5 miljoner sek per år medans de kollegor jag lämnade bakom mig i Sverige kanske drar in knappt en miljon. Det är inte fult att tjäna pengar på hårt arbete här (även om det kanske börjar ändras nu tyvärr).

Om man vill så kan man spara pengar men det tar mycket tid att pussa opp et hus givetvis.......

Man må ju inte bo i en stor stad heller......100k i en stad e vel bra nog , bara man har det man behøver

Ja det blir en kulturkrock. De där små städerna i städerna där folk byggt upp skjul under broar två gator ovanför Hollywood walk of fame. LA var inte bara en kulturkrock utan också en besvikelse. Håller helt med i din analys om att det är en tråkig stad och allt ligger långt ifrån allt. Rainbow är helt klart värt ett besök dock mest för grejen.

Känns lite som att Sverige är påväg åt samma håll med missbrukare som står och skäller på molnen och folk som bor i kartonger under broar. USA är ett fint land med generellt väldigt trevliga människor och hårt arbete premieras och belönas till skillnad från här i Sverige. De är duktiga på att visa sin historia och är väldigt stolta över den också till skillnad från Sverige som jag upplever det. Hade kunnat tänka mig bo i USA helt klart men hade inte varit mitt förstaval

Instämmer helt. Betalar $38 i månaden för sjukförsäkring. Ett exempel, andades lite dåligt genom näsan pga a deviated septom, gick till doktorn och 2 veckor senare gjorde dom en operation (septoplasty) som kostar ca $3-6K, jag betalade $0. Tror inte ens dom hade gjort det i Sverige och om dom hade gjort det hade jag fått vänta säkert ett år. Det här året har jag varit hos doktorn och gjort EKG, två CT scans, och lite annat och har knappt betalat någonting. Inte bara att jag betalar mindre här än den andel av skatten som går till sjukvård i Sverige, det är bättre och MYCKET snabbare vård. Har man en bra försäkring så är sjukvården här överlägsen.