På senare tid har en dröm om att få bo i USA vaknat mer och mer, men det är en sak som gör att jag är oerhört tveksam. Jag lider nämligen av depression och ångest, tar lite mildare form av antidepressiva och kan utan förvarning vissa dagar gå från att må riktigt bra till att vara helt på botten. Och den här tanken sätter som sagt käppar i hjulet för mig.

Vad jag förstår så måste man vara otroligt utåtriktad i USA. Givetvis generaliserar jag nu, men hur ska jag som svensk 36-årig kille, som kämpar med psykisk ohälsa, klara mig i ett så stort land som Amerika? Jag menar; depression och ångest är ju något som aldrig tar semester. Men samtidigt skulle jag så väldigt gärna vilja testa på att bo och jobba over there ett tag. Inte nödvändigtvis hela livet men typ 3-5 år eller något sådant.

Tips?

På senare tid har en dröm om att få bo i USA vaknat mer och mer, men det är en sak som gör att jag är oerhört tveksam. Jag lider nämligen av depression och ångest, tar lite mildare form av antidepressiva och kan utan förvarning vissa dagar gå från att må riktigt bra till att vara helt på botten. Och den här tanken sätter som sagt käppar i hjulet för mig.

Vad jag förstår så måste man vara otroligt utåtriktad i USA. Givetvis generaliserar jag nu, men hur ska jag som svensk 36-årig kille, som kämpar med psykisk ohälsa, klara mig i ett så stort land som Amerika? Jag menar; depression och ångest är ju något som aldrig tar semester. Men samtidigt skulle jag så väldigt gärna vilja testa på att bo och jobba over there ett tag. Inte nödvändigtvis hela livet men typ 3-5 år eller något sådant.

Tips?

Det är okej att inte vara så utåtriktad här. Men det kan vara ganska tufft arbetsklimat med rätt hård press (beroende på yrke dock). Se till att vara redo för det mentalt ifall du bestämmer dig för att komma hit.

Nar jag flyttade hit hade jag samma problem - angest, stress och depression. Lider fortfarande av det till viss del, men det har blivit sa mycket battre sedan jag flyttade hit. Tro det eller ej, men det hjalper att man blir lite "tvingad" att vara social har, man borjar inse att det inte ar sa jobbigt och stressigt som man alltid tyckte det var tidigare. Det ar val som med allt annat, ju mer man gor det, ju lattare blir det. Och da slapper en del av angesten och stressen med, man kanner sig mer trygg i situationen.

Att flytta till ett helt nytt land ar ett jattesteg for nagon som lider av depression och stress. Ett enormt steg. Bara det gor att man kanner sig starkare som manniska nar man val klarat av det, och annu mer nar man inser att man faktiskt klarar sig alldeles utmarkt i ett nytt land, med ett nytt sprak och ny kultur. Det far en verkligen att vaxa och inse sadant man aldrig sag tidigare.

Hur immigrerade du dit? Vann du lotteriet? Eller var det jobb och utbildning, eller släktingar kanske?

Fattar inte, vadå dejtade du nån genom nån hemsida då eller?

Kunde du inte bara flytta hemifrån?

Har semestrat en del i USA men jag lockas inte av att flytta dit permanent. Förutom naturen så är USA ganska tråkigt och historielöst.

Jag gillade USA förut men inte längre är bara 4 bra saker och typ 23 dåliga. De bra sakerna är

1. Gameshowerna
2. Dumpstings paradis
3. Att man ka handla gratis mat med kuponger
4. Nöjesparkerna

Dåligt.

Att de har samma ämnen i skolan hela veckan
Skönhetstävlingar för barn
Ku Kux Klan
Jobbig trafik i La
Smog
Inga solstolar på stränderna i Californien
Rip currents
Bränder
Sting rays
Jordbävningar
Skidrow
Maijana är lagligt i kalifornien
El nino
Tornados
Alla vapnen
Hurricanes.
Vilda pantrar
Sluk hål
Compton
No threspassing hit och dit
Skatt läggs till på det man köper
fula pengar
extremt många mynt
Vilda alligatorer som kan dyka upp på golfbanor

Jag är i ungefär samma situation, jag har varit borta i 40 år nu och har funderat ett tag nu på att flytta tillbaka till Sverige. Jag är nu nära den åldern när det börjar bli dags men några saker får mej att tveka.

Jag oroar mig för sjukvården. Vad jag förstår så är Sveriges sjukvård u-landsklassad, misstag görs dagligen och folk dör ständigt pga misstag och ingen tar ansvar.
Lag och ordning verkar ha kollapsat totalt i Sverige. 151 skjutningar på 151 dagar, 34 utbrända bilar och förstörda hus, gängkrig, kriminella klanfamiljer. Och det som hände i påsken. Det verkar som om rättsväsendet är helt tafatta och mesiga. Varför kan inte lagen helt enkelt sätta hårt mot hårt?

Sverige verkar alldeles för mesiga när det gäller flyktingar och utlänningar. Om jag förstår det rätt så låter man IS terrorister komma tillbaka till Sverige. Sen så verkar det som om utlänningar kan bli med i regeringen. Låter fel tycker jag.

Klimathysterin - jag tycker mig höra att allting ska var grönt med skatter på utsläpp, etc. Och sen verkar det inget vidare att köra bil i Sverige med trängselavgifter och dyr bensin.

Det som är riktigt dåligt med att bo i USA verkar just vara deras sjukvårdssystem. I förhållande till BNP kostar sjukvården nästan dubbelt mer än här (i pengar räknat ännu mer än det dubbla) och då har inte alla inte ens tillgång till ordentlig sjukvård om det behövs. Även om man har försäkring så kan självrisken (det man måste betala själv) bli tusentals dollar per år. För en egenföretagare kan en en billig sjukförsäkring vara mycket dyrare än vad företagaren skulle betala i inkomstskatt i Sverige. Om man saknar sjukförsäkring och t.ex. får cancer så måste man först t.ex. starta en insamling för att försöka få in pengar till behandlingen innan man kan få någon behandling. Läste en artikel om en nordbo som bodde i USA som gav ett exempel. När familjens son skadade sig i lekparken och fick ett sår som måste sys så fick de en räkning på 11 000 dollar från sjukhuset för rengöring och för att man sytt såret. Tack vare att de hade sjukförsäkring så behövde de bara betala 3000 dollar ur egen ficka.