Här går det inte att få tag på, inte svamp heller.

Ja, de är spirituella och de kan nog bli riktigt rädda av hallucinationer och jag vill inte ansvara för en snedtripp

När vi seglade från Sao Nicolau till Sal, beräknat 17 timmar så vi startade på eftermiddagen för att kunna både åka och komma fram i dagsljus.

Seglingen började enkelt, fin vind och allt var klart för enkel segling med autopilot. Klar himmel med en fantastisk stjärnhimmel. Man kan se både södra korset och nordstjärnan här. När det vinter och jag såg inte södra korset men det var en härlig kväll.

Så, jag tog lite LSD.

Precis när det börjar kicka in så drar vinden upp, jag blir tvungen att dra in segel och fixa med båten, havet var argt och vi studsade runt bland vågorna.

Där var jag, hög som fan men hade fin utsikt. Kroppsarbete med vinschar, pratade med mig själv i huvudet och var helt slut efter ett tag. Detta var i kolmörker runt midnatt.

Det var ett misstag. Efter ett tag dog vinden, höga vågor men dålig vind från fel håll. Vi fick gå 9 timmar med motor i motvind så den trippen blev bortkastad. Jag tänkte mest att det skulle vara ett bra sätt att vara vaken på och det var det ju. 36 timmar utan sömn. Jag sov gott dagen efter.

Åh nej 😂
Set and setting är så viktigt, men härligt att du hade en fin utsikt och underbart att du klarade vågorna, kan bara tänka mig att det rörde sig rejält 😋 hoppas att du testar nån gång då du vet att du inte behöver vara så alert, särkilt i den vackra naturen du är i.. tack för svar and keep on living your dream..

Nu har vi varit borta från mindelo i mer än en månad.
Carin firar 7 månader utan crack idag men hon dricker en del och när hon blir full blir hon aggressiv och paraniod, svartsjuk o s v. Inga bra egenskaper, det är något hon behöver ta tag i.
När vi kommer tillbaka hem till mindelo skall hon fixa jobb och ha något att göra, det kommer att hjälpa henne en del. Hon har jobbat lite under resan vi gjort nu och då fungerar hon bra.

Typiskt adhd/ptsd för henne.

Hon har berättat en del om sitt forna liv som hon inte berättat för någon annan. T ex hade hon ett jobb som 14-åring hos en rik tant, ta hand om barn och hushåll o s v. Frun i huset trodde att hennes man hade en affär med henne och betalade 10.000 escudos till en snubbe som skulle mörda henne. Han hängde upp en snara i ett träd utanför staden men när han träffade Carin så tyckte han att hon var så söt så han kunde inte. Han behöll pengarna och berättade för Carin flera år senare.

Det är våldtäkter, misshandel och hot. Livet som capverdiansk kvinna är inte enkelt. Jag kan förstå att hon gick till droger efter allt detta.

Hur som helst; vi seglade iväg till Sao Nicolau, en annan ö, 8-10 timmar bort så en enkel dagssegling. Ingen vind så det var motor i 9 timmar. Usch.

Väl där var allt bra. Träffa gamla vänner, känna sig som i ett andra hem.
Så blev det problem med att ha jollen i hamnen, de vill att man skall ta upp den på stranden men både jag och Carin har problem med ryggen och jollen väger nästan 100Kg. Jobbigt. Dessutom stannar inte motorn uppe när jag tiltar den så jag får lyfta motorn och Carin får släpa jollen i sanden. Det funkar inte med två personer.

Hon förhandlade med hamnkaptenen och vi fick tillstånd att lägga till i hamnen på en viss plats.
En kompis till henne är ihop med en italienare, en fiskare. Han kom och skrek flera dagar irad om att jollen var ivägen, gormade och skrek. Jävla pastatattare, kan man inte vara trevlig så får man fan hålla käften. Nu har jag gjort en konstruktion så jag kan dra undan jollen till flanken av hamnen och hålla den där så nu är han tyst. Dock så vägrar han låta oss tvätta i deras hus. Tidigare har vi varit där och käkat flera gånger och det har varit bra stämning.

Vi var där i tre veckor och seglade sedan till Sal. Jag gillar inte Sal men Carin ville dit. Jag skrev lite om den resan i ett tidigare inlägg om LSD. 🤪

Väl på Sal, vi ankare i Palmeira som är hamnstaden med fiskehamn. Man kan lägga till med jollen på en liten pir.
Varje kväll så hade det hänt något med jollen, förtöjningarna ändrades, de remmar jag har på motorn för att lyfta upp den var flyttade... någon hade använt jollen.
Jag hörde mig för om någon sett något och mycket riktigt. En snubbe som heter Wendy (!) Hade använt den. Han gick förbi mig en dag och jag sade till honom att han inte fick sno min jolle och att jag ser det som stöld.

Han blev förbannad. Jävla pucko!

Dagen efter kommer en schysst snubbe och frågar om han får låna jollen en snabb tur. Ok säger jag, ger honom lite instruktioner hur den funkar o s v, unga problem. Senare kommer Wendy och frågar, ok säger jag, men lämna lite bensin i en flaska så jag inte får soppatorsk. Ok.

Ingen flaska på kvällen när vi skall hem. Han är där och vill då klättra över från en annan jolle och basta med bensin från deras tank till min med spill som resultat. Troligen en jolle han bara tog. Jäkla typ. Jag sade nej.

Varje dag var sedan jollen ändrad. En dag startade inte motorn och vi fick bogsering tillbaka till båten. Någon hade använt den och sedan stängt av tändningsbrytaren. Det borde jag ju fattat men mörkt, jag var full och stressad...

En dag kom jag dit och ser ett par snubbar i min jolle. När de kommer in tar jag bilder på dem. De blir förbannade, jag blir förbannad. Då kommer Wendy och lägger sig i, vi hittade inte dig så vi kunde inte fråga! Nej, sade jag, då får du väl ge fan i jollen?
Det var två sekunder till att jag hade brutit hans näsa, skrik och gap, fuck you hit och dit,det är tydligen jag som gör fel.
Typiskt Sal, turist-ö.

Sista dagen när vi kom in så hörde vi honom snacka med en fransman om att fixa en jolletaxi från deras båt. Jag kan ingen franska men Carin hörde allt så vi satte oss i en bar där vi såg jollen, drack lite öl och slappade. Vi såg hur de tittade på oss och väntade tills vi gått men vi stannade. Till slut gick deras tid ut, de behövde en jolle för sin taxi, då skickade de en snubbe för att fråga om de kunde låna jollen, nepp, no fucking way sade jag. Wendy har bränt sina broar.
Vi anställde en tjej som skulle ha lite koll på den, hon hänger I hamnen ändå så det var lugnt. Efter ett tag såg vi henne uppe i stan men hon hade tagit bensintanken och lagt den hos fiskarna så det var lugnt. Ingen soppa, ingen taxi.

Efteråt var jollen ändrad, min paddel var flyttad och motorns remma åter ändrade. De hade uppenbarligen gett sig iväg med jollen, den funkar någon minut utan tank men sedan fick de paddla tillbaka. En av fiskartanterna berättade också att de försökt hämta tanken och sade att de hade lov från mig. Hon sade nej. Bra vakt! 🥰

I princip alla är bra människor men så finns dessa rötägg som sabbar allting. När vi väl checkade ut från ön så berättade vi alltihop för polisen som sedan gick ner och pratade med de som snott jollen. Sista dagen hade jag knappt bensin kvar i tanken trots att jag fyllt på 8 lite för bara några dagar sedan. För mig går det knappt en halvliter om dagen. Troligen har de snott soppa också.

Alex var där någon månad tidigare och råkade ut för samma sak, när han sade emot gav de två knivstick i jollen. Jag blev paranoid och såg till att lyfta jollen på natten så det blir svårt att komma åt den.

Jäkla pack!

Nu är vi tillbaka på Sao Nicolau igen efter en riktigt härlig segling. Vi väntar nu på väder för att segla tillbaka till Mindelo. Om 4-5 dagar ser det bra ut med vind och vågor. Det skall faktiskt bli skönt att komma hem igen. Carin har jobbat som guide här varje dag åt en fransk dam vi tog med från Sal. Jag har varit ensam och ledig, det har varit skitskönt.

Nu kom Carin med en påse frukt hon och hennes kompis skakade ner från ett träd.

Någon som kan gissa vad det är? Det säljs mycket av det i Sverige.

https://imgur.com/gallery/fNsmh0W

Tycker det ser ut som guava. Vi hade ett gäng sådana träd på tomten när vi bodde i Zambia. Inte min favoritfrukt dock.

Det är mandel.
Man ser den inte så ofta på det viset.

Nu har det varit kaos i byn.

På Sal tog vi upp en liftare, en äldre fransk dam, kyrklig och van seglare. Hon hade fått problem med den tidigare båten hon seglade med och ville bara komma ifrån ön.
Vi tog med henne till Sao Nicolau, hon kunde bara franska men Carin pratar flytande så de blev vänner. De kom överens om att Carin skulle fungera som guide i tre dagar för tusen spänn. Vi fixade boende åt henne och allt.

Efter tre dagar ville hon köra en dag till, 300 spänn. Carin sparar till glasögon för sin son så hon var glad över jobbet.

Efter ett tag började det krångla med hennes kort och hon hade inga pengar. Till slut sade hon att hon vägrar betala, de hade ju blivit så bra vänner och att hon betalade buss och taxi räckte gott tyckte hon.

Det tyckte inte Carin.

Jäklar vilket liv det har varit i byn nu i dagarna. Att komma som turist och försöka blåsa en kapverdian bland deras egna folk är ju dödsdömt. Hela byn har hållit utkik efter henne, det har pratats om polis och allt.
Själv försökte jag få till en affär med lite gräs som jag tänkte ta med till Mindelo men nu med allt blåsväder vågade jag ju inte höra sådana affärer.

Det visade sig att kärringen är fullfjädrad narcissist och manipulativ som satan. Förra båten hon var på anklagade henne för att ha stulit en stjärnkarta och hon var lite rädd för skepparen. På seglingen visade hon upp en stjärnkarta för Carin och visade stolt alla konstellationer. Uppenbarligen den hon snodde från skepparen.

Efter mycket gap och skrik i morse så lyckades hon åtminstone få 900kr från henne och då var det från det boendet hon bodde i, de betalade, nu står de där med en hyresgäst som vägrar betala för boendet men nu är det avklarat för Carin i alla fall.

Jäkla low life religiösa självgoda turistsvin som kommer hit och exploaterar fattiga människor och vägrar stå för ingångna avtal.
Jag blir vansinnig på sådana människor.

Hur vanligt är det att valutasvin kommer till fattiga länder och försöker blåsa redan fattigt folk? Ser man detta även i Asien och andra regioner?

Här kan man ju se vita gamla män som betalar för unga flickor men de får åtminstone betalt och blir inte lurade. Carin försökte göra ett hederligt arbete och blir blåst av en rik turist.

Nu blir det bilder på henne i alla grupper och communities här på Kap Verde för att varna för henne.

Något nytt på sydfronten?

Inte mycket.
Det lackar mot jul.

Vi har kommit hem från seglingen och är tillbaka i Mindelo. Vi blev en dag sena p g a han som skulle fylla på vatten på fredagen sket i det. Betalade i förskott, det skall man aldrig göra. När jag upptäckte det blev jag förbannad och skulle ut och leta reda på honom och ramlade i vattnet när jag klättrade ner i jollen. Sprang runt blöt, förbannad och barfota för att leta efter snubben men hittade honom inte. Det var nog tur.

Han fyllde på dagen efter med svansen mellan benen...

Har du stött på några andra Svenskar eller andra några av våra grannfolk i Cap Verde månntro?

Just nu är det väldigt många seglare här, det är säsong för att korsa Atlanten.
En del svenskar, norska och danska.

Det är en finlandssvensk här permanent och en ny kille som kom för ett par månader sedan och stannar väl minst ett år.

Det fanns en svensk permanentboende här som åkte dit på kokainsnuggling men stannade när han kom ut, honom har jag dock inte sett på minst ett år.

De flesta permanenta européer är dock tyskar och österrikare som kör charterfiske.

Fan vad man ställer till det på fyllan.

Vi skulle bara ut en kort stund på kvällen, ta en drink på Simpatico, en irländsk bar. Träffade lite kompisar, Indira har fått jobb där så det är kul att träffa henne också. En guinnes och ett par grogue.

Det var modevisning och livemusik på gatan, vi satt på uteserveringen och hade bra utsikt över vackra kvinnor och män som gick på catwalken utanför. Röd matta, fotograf och allt. Det var lite roligt, både yngre sexiga modeller och äldre lite större.

Lite galen som jag är så reste jag på mig och svassade ut på catwalken, gick med korslagda ben, svängde på min axelremsväska och gjorde en Freddie Murcury-pose i andra ändan och sjöng Däääääoooh.

Fotografen fotade mig som alla andra modeller, jag fick jubel och applåder och gick tillbaka och beställde en öl.

Nu är jag utsedd till Ms Simpatico 2024.

Karriären är i full blom.