Var på Santo Antao, grannön, tre nätter.
Helt annan stämning än här på Sao Vicente där Mindelo ligger.
Lugnare, inte samma feststämning överallt. Vi bodde hus Carins moster som hade en egen bar tillsammans med sin man. Det var kallt som fan på kvällarna och inte mycket folk i baren. De ställde ut en högtalare utanför så folk hörde att det var kul där. 😁
Jag gick ut utanför och tog en joint en kväll, det ser alltid bra ut om det är en vit på ett ställe, mycket riktigt kom det tre andra turister ganska snart som genererade en ganska bra nota för ägarna.
Kanske har hittat ett nytt jobb, stå utanför en bar och röka gräs för att locka turister.
En kväll gick vi på fest. En kompis till mannen i ägarparet fyllde år.
En riktigt lokal fest. Jag var den enda vita där och alla kom och hälsade, bjöd på mat och vin och var glada att jag var där. Alla dansade så som de gör här men inte alls samma stämning som i mindelo med mycket sexighet och lättklädda damer. Det kändes mer genuint på något sätt.
Vi spenderade två nätter där, i Ponta De Sol. Sista natten åkte vi till Paul som är en liten stad vid kusten där en flod (nja, en bäck) slutar. Vi tog en taxi några kilometer upp i floddalen och hittade ett billigt hotel med egen dusch och varmvatten. Carin sade att hon var i paradiset. Efter att ha etablerat oss på hotellet gick vi på promenad. Det är en väg som går från havet upp till den sista byn på ca 800 meters höjd men bara 5Km väg så det är brant. Folk som bor där har kraftiga ben.
Det var lite uppståndelse på ett ställe och vid lite frågor så visar det sig att det är den sista dagen för Mendinga, en tradition de har här runt karnevalen. Sista dagen har de en tradition där de begraver Mendinga och går med en kista till begravningsplatsen. Det målar sig kolsvarta, trummar sina speciella rytmer och dansar sig fram på gatan. Riktigt häftig stämning. Vi gick med dom ett par kilometer nedför vägen, ungefär halvvägs till Paul, staden i slutet av dalen. Skithäftig stämning. Alla var glada och dansade till rytmerna.
Vi stannade i en by på vägen vid en bar och tog ett par öl, sedan gick vi tillbaka uppför backen igen hem till hotellet för att äta något.
Det fanns inget att äta där, man får reservera i förväg...
Närmsta stället var det vi tog ölen på, bara att gå tillbaka dit igen... Fan, hela promenaden uppför till hotellet var helt i onödan.
De hade ingen riktig mat i den där baren heller, bara lite streetfood utanför. Trista burgare och popcorn.
Men Carin känner ju folk överallt så hon hittade en snubbe med bil som körde ner oss hela vägen till Paul där vi hittade en liten restaurang med en italiensk kock som gjorde riktigt bra pasta. Bästa Carbonaran jag någonsin ätit.
Vi tog en aluguer upp tillbaka till hotellet. 20Kr för två personer. Satt på flaket på en Toyota pickup. Aluguer är en bil man hyr. De plockade upp folk tills det var fullt, kanske 10 personer på flaket och föraren bestämmer ett pris per person. Ett bra system. De åker när bilen har fyllts.
Hade en .härlig kväll med för mycket alkohol så min mage satte stopp på natten. Var uppe och kräktes vilket jag inte gjort på säkert fem år. Var dålig hela dagen efteråt, inte bakis men magen var i uppror. Kanske var carbonaran för salt, eller så hade jag druckit för mycket grogg senaste helgen. Groggen är nog mest troligt.
Nu mår jag bra igen, ett par dagar med mindre alkohol gjorde susen.
Carins ex är på krigsstigen. Hon var på sitt gamla ställe och hämtade sina prylar. Hon hade fått varningar om att han skulle döda henne om hon kom dit, och sedan döda sig själv. Jag fick inte följa med då han inte vet om att vi är ihop så hon tog med sig sitt ex, en riktigt tokigt skön snubbe. De hämtade alla hennes grejor så nu är vi officiellt sambo.
Han har dock synts här i Mindelo, letar efter henne, och mig. Fan, alltid är det något.
En kompis till Carin, gammal boxare och gangster skall prata med honom. Får väl se hur det går, jag vill inte ha trubbel.... Tanken är ju att vi skall segla iväg ett par månader så han kanske lugnar sig men jagvhar problem med motorn till jollen som måste fixas innan vi sticker iväg, det kan ta någon vecka. Till dess får vi lita på att hennes vänner från sitt gamla ställe berättar för henne när han är i stan. Han är en liten snubbe, en looser men han ör desperat och har inget att förlora, hans liv har gått i kras och då är vilken lite ekorre som helst farlig. Men jag vägrar låta honom besluta om mitt liv.